Värnamo-Malmö FF: 0-4 (0-2)
Värnamo var chanslösa mot Malmö. Matchen i Borås slutade 4-0.
Förutsättningarna var, på många sätt, dåliga inför Värnamos match mot Malmö FF: Matchen hade flyttats till Borås, byggandet av den nya arenan krabbade, Värnamos säsongsstart hade varit svag medan Malmö gått som tåget. Det finns dock alltid ett hopp, skrällar är nämligen något som sker titt som tätt. Det blev dock ingen skräll denna gång utan MFF vann övertygande och rättvist.
Värnamo startade med:
Andersson
Larsson – Rapp – Kotto – Bergh
Bustos – Wenderson – Thern – Engvall
Adjei – Zeljkovic
Mravac gör två förändringar och det är att Adjei samt Bustos startar i stället för Kenndal och Johansson. Den sistnämnde hade fått en boll på huvudet under en träning och var därför indisponibel. Kenndal petades på sportsliga grunder, Mravac ville nog ha Adjeis intensitet och teknik på offensiv planhalva.
Rydström mönstrade följande elva:
Ricardo
Stryger – Jansson – Cornelius – Busanello
Nanasi – Berg – Pena – Jörgensen
IKT - Botheim
I inför-artikeln skrev jag att det skulle kunna bli förändringar, vilket det också blev, Rydström är nämligen en tränare som sällan använder samma elva två matcher i rad. De konkreta ändringarna var att Ricardo fick stå, Berg gick in på mitten medan Jörgensen blev ytter. Beslutet att spela med Berg var oväntat med tanke på att norrmannen varit skadad under starten av Allsvenskan. I matchen dessförinnan, mot Hammarby, satt han på läktaren.
Första halvlek:
Malmö tar tag i taktpinnen från start och Värnamo tvingas fokusera på defensiven. I den andra minuten lyfts bollen in i boxen och Zeljkovic nickar ut den därifrån. Dessvärre går nicken rakt till Berg som får ett skottläge vid straffområdeslinjen, målvakten Andersson är dock med på noterna och gör en räddning.
Strax därpå så slår Stryger Larsen ett inlägg och Jansson vinner luftduellen mot Larsson, men återigen är Andersson i vägen.
I den sjätte minuten kapitulerar dock målvakten. Jörgensen passar en boll framåt som går mot Botheim. Anfallaren är steget före Kotto och slår in bollen i boxen. Den kommer perfekt till Kiese-Thelin som styr in 1-0 mellan benen på Andersson. Det är undermåligt försvar från Rapps sida, han tappar nämligen markeringen på målskytten.
Att ligga under är aldrig bra, och det är särskilt svårt mot ett lag som Malmö. MFF är nämligen bra på att ”vila” med bollen och det blir således svårt för IFK att sätta en rejäl press. Det blir i stället ändlösa löpningar mot ett bolltrillande MFF.
I den 24:e minuten så slår Nanasi ett inlägg och Botheim är starkast i luftrummet men bollen går utanför. Fyra minuter därpå så kommer Värnamos första chans. IFK får en frispark och Thern slår en höjdboll varpå Wenderson nickar utanför. Det är fin fri yta som mittfältaren hittar men det är ingen kraft i nicken.
När lite mer än en halvtimme har passerat så kommer 2-0. MFF får en hörna och den nickas ut men andrabollen hamnar hos Berg. Norrmannen tar sedan och skickar tillbaka den och i straffområdet hittar han Cornelius som nickar in tvåan. Värnamos längsta spelare, inbytte Näsström, missbedömer bollbanan samtidigt som Larsson är för klen i duellen mot Cornelius.
I den 42:a minuten så kunde ytterligare ett mål kommit efter ett dåligt defensivt ingripande. Pena levererar ett inlägg och i boxen finns Rapp samt Kotto. Den sistnämnde försöker nicka bort bollen men nicken går inte ut från straffområdet, utan den går mest ”uppåt”. Situationen påminner om Kottos misslyckade bortnick mot GAIS. Nicken kommer rakt till Kiese-Thelin som står vid straffområdeslinjen och turligt nog för Värnamo så får fjolårets skyttekung en felträff.
På slutet så har Zeljkovic två skott som går utanför, ett på frispark och ett efter ett bolltapp från Berg.
Andra halvlek:
Efter halvtid var förhoppningen att IFK skulle komma ut med ny energi och få en positiv nystart, så blev det tyvärr inte. Redan efter sex minuter så kommer 3-0. Bergh passar till Wenderson som står vid straffområdeslinjen. Wenderson får dock bollen på sin svagare fot och mottagningen är dålig vilket Kiese-Thelin uppfattar och han ger därför Wenderson en tryckare. Det leder till att Wenderson tappar bollen och Botheim får den. Anfallaren tar sedan och passar i sidled till Nanasi som placerar in 3-0 bakom en chanslös Andersson.
Precis som under den första halvleken så är det Malmö som kontrollerar bataljen. Det är inte genom att komma med anfallsvåg efter anfallsvåg utan snarare genom att dominera bollinnehavet. Värnamo hade knappt något eget spel och nästan inga chanser skapades. Man försökte förvisso hota MFF med några snabba omställningar men det bar inte frukt.
I den 61:a minuten så har Wenderson ett desperat långskott som går utanför. Fem minuter därpå så nickar Cornelius men det är inget vidare.
Två minuter senare så har Värnamo sin bästa offensiva aktion. En höjdboll kommer in i boxen och där inne är Näsström som nickar ner till Zeljkovic. Den sistnämnde tar emot och skjuter men skottet går utanför. Det är inget vidare avslut från Ajdin som dock tampas med aggressiva MFF-försvarare.
I den 74:e minuten så kunde, och borde kanske, ledningen ha utökats. Efter en snabb omställning så kombinerar Ali och Nanasi så att den sistnämnde kommer fri och placerar in 4-0. Målskytten bedöms dock vara på fel sida men det såg tveksamt ut. I situationen kan samspelet mellan försvararna kritiseras. Det är nämligen så att både Hasic och Larsson går på bollhållaren Ali vilket gör att Nanasi blir fri och det möjliggör farligheten.
Två minuter senare slarvar Larsson igen. Motståndarna slår nämligen ett inlägg och Larsson försöker rensa men han får en felträff och bollen går mot eget mål. Turligt nog för hans del så är Andersson på tårna och förhindrar ett självmål.
Malmö skulle dock få jubla ett par minuter senare. Nanasi slår en hörna och vid den bortre stolpen står en omarkerad Botheim som skjuter in 4-0. Jag vet inte vem som ska markera Botheim, men den personen skötte inte sin uppgift.
På slutet så har Ali två avslut och även Botheim har en chans. Men, det blir inga nya mål utan i slutändan slutar det 4-0.
Tankar efter matchen:
På ett sätt så är det svårt att känna sig ”besviken”, förväntningarna var nämligen låga. Om man inte förväntar sig något, så kan man inte bli ”besviken”. Samtidigt så är det så att, även en pessimist likt mig, har ändå en gnutta hopp. En vinst kändes förvisso som en orimlig ambition, men en bättre insats rent spelmässigt bör IFK kunna prestera. Och det gjorde man inte.
Statistiken talar till tydligt Malmös favör. Exempelvis så var det 0.22-2.33 gällande xG, 0-9 i avslut på mål och 37-63% i bollinnehav. Det sistnämnda är relevant eftersom båda lagen är passningsorienterade och vill spela sig fram.
Ett tecken på att defensiven gör en svag insats är att fyra mål släpps in. Förvisso ska det sägas att pressingen var mer synkroniserad än mot GAIS, spelarna rörde sig nämligen som en enhet och vågade också pressa Malmö högt. Det var dock svårt för Värnamo att få tag på bollen och Malmöiterna kunde luckra upp Värnamos defensiv genom snabbt passningsspel och spelvändningar. Det blir helt enkelt väldigt jobbigt att löpa utan boll och till sist kommer någon att gå bort sig.
Ett bottennapp för Värnamo är försvaret inuti eget straffområde, det blev tydligt på Malmös inlägg och inspel. Det blir rörligt där spelarna hamnar fel i markeringar samt missar löpningar från motspelare. Vid det första målet så tappar exempelvis Rapp markeringen på Kiese-Thelin, vid det andra så väger Larsson lätt i duellen mot Cornelius och vid det fjärde är Botheim helt ren i skottögonblicket. De flesta målen görs inuti boxen och därför måste den delen av planen fredas, vilket Värnamo misslyckades med.
Värnamo hade också vissa problem med att försvara sig mot Malmös snabba omställningar. När IFK tappade boll och Malmö började attackera så gick det fort och tidvis hade Värnamo svårt att omgruppera samt hamna i sina defensiva positioner.
En annan negativ anmärkning är att det sker flera enkla misstag och slarv, det är små detaljer kan bli kostsamma längre fram. Exempelvis så skulle Rapp kunnat förhindra hörnan som leder till 2-0 om man haft lite snabbare reaktionsförmåga. Ett annat exempel är när Zeljkovic ska nicka ut en boll från straffområdet, och nickar den rakt till en motspelare som står centralt.
Anfallsspelet är inte heller något att hänga i grannen. Värnamo har svårt att skapa ett fungerande bollinnehav och spela på sitt sätt. Det fanns några försök till snabba omställningar men dessa ledde ingen vart, den tekniska skickligheten och samspelet mellan spelarna fanns inte. De inlägg och inspel som skickades in nickades allt som oftast bort.
På individnivå så är det nästan ingen spelare som utmärker sig positivt, backarna var instabila, mittfältarna bleka samt slarviga och anfallarna osynliga.
Det finns två positiva undantag. Adjei visade upp fin teknik och är bolltrygg på små ytor. Det som hände med hans axel är minst sagt olyckligt. Även inbytte Alsalkhadi gav lite framtidstro. Han kom in med mycket energi, deltog helhjärtat i försvarsspelet och var vass gällande både dribblingar och passningsspel.
