"Vi kan inte jämföra oss med Hammarby"
En krönika av Anders Vennberg.
Vi kan inte jämföra oss med Hammarbys supportrar. Det vore naivt att göra det. Vi har inte samma traditioner.
Vi har andra traditioner. Vi har en träarena från 20-talet i en småstad i Dalarna. Vi har en liten supporterskara som kämpar för att höras, vissa dagar förgäves. Vi har en kräsen publik som ogillar långbollar och defensiv fotboll, en publik vars hjärtan ofta bankar hårdare för Leksands IF än för IK Brage.
De förstår sig inte på fotboll. De förstår inte vad de har i sin stad. De har redan glömt vad som utspelat sig på Domnarvsvallen under Brages 87-åriga historia. De har blivit hemmablinda. De fattar inte vilket kulturminnesarv de sitter på.
Domnarvsvallen. Smaka på namnet. D o m n a r v s v a l l e n . Vad tänker du på när du hör det? Jag tänker på fotbollskultur. Historia. Äkthet. Det finns ingen jämförbar fotbollsarena i Sverige. Domnarvsvallen är unik, en "one of a kind". Och det spelas fortfarande elitfotboll på denna fantastiska arena som skulle kunna vara ett enda stort museum för folk som är intresserade av fotbollshistoria. Många minnesvärda matcher har spelats här.
Brage - Inter, 1988. Slå det om ni kan Leksand. Det kan ni inte, för det finns inget hockeylag som går att jämföra med Inter. Inget som kommer ens i närheten. För fotboll är störst. Alltid. Överallt.
I går var Hammarby på besök i Borlänge. De hade med sig sina supportrar. 1500 stycken ungefär. De fyllde östra läktaren med råge, sen spred de ut sig på resten av arenan. På södra. På västra. På norra. E. De bjöd på show. Bengaler, rök och flaggor. En ljudkuliss som satte våra krigare ur balans. Hur högt vi än skrek på Norra E så hördes vi inte. Spelarna kunde knappt kommunicera med varandra på planen. Hammarby är vana vid den typen av stämning på sina matcher. Det är inte Brage.
Jag vill inte minnas hur Hammarbys supportrar erövrade vår borg och gjorde den till sin egen. Så jag skiter i det. Jag glömmer det.
På Galaxen innan matchen var det bra stämning. Jävligt bra stämning. Så vill vi ha det inför varje match, inte bara när Bajen är i stan. Gott käk, öl, trubadur och många bragesupportrar som sjöng och klappade och hade trevligt. Det vill jag minnas.
Kaptenen var skadad, så han kom till Galaxen och hängde med oss supportrar. Sen hängde han med till Norra E och sjöng med oss.
"Eh... va? Vilken kapten?"
Kapten Slavik. IK Brages lagkapten. Han stod i klacken. Brukar Andreas Dahl stå i klacken när han är skadad? Nähä... nänä, ok. Andra traditioner.
Matchen då? Ingen aning. Det har jag glömt. Den får ni läsa om någon annanstans.
Peace out.
