Jattes Hörna
Villapriset steg under EM, tung derbyförlust, världens bästa supportrar och en knackig vår sammanfattas. Jatte har inte semester!
26 Juni, Pågarna har semester
*****
Vi börjar med lite EM.
Spanien - Tyskland i final, tapas mot schnitzel, tiqui-taca fotboll mot äckligt disciplinerad fotboll.
Två världar som möts, ska bli väldigt intressant.
Tyskland upphör aldrig att förvåna, har gått fram till final i EM utan att egentligen imponera, undantaget mot Portugal i kvartsfinalen. I gruppen spöade man, med vissa problem, B-nationer som Polen och Österrike, men förlorade också mot Kroatien.
I semifinalen var man stundtals utspelade och tillbakapressade av ett sargat Turkiet, men tyskarna lyckades ändå gå segrande ur striden. Rättvist? Nej. Typiskt tyskt? Ja.
Deutschland über alles ekar igen över Europa.
Spanien däremot imponerar mer och mer för varje match. Man har visat att man klarar av att slå de flesta sorters motståndare och är faktiskt det enda laget i EM som inte hamnat i någon svacka eller gjort en dålig match.
Man spelade tråkfotboll med Italien och gick inte i fällan när Italien försökte locka upp spanjorerna utan spelade behärskat för att sedan avgöra på straffar där Sant Iker klev fram och visade att han är världens bästa målvakt.
Uppvisningen mot superhajpade Ryssland igår var riktigt imponerande. Europas nya kelgris Arshavin syntes knappt till och den frejdiga offensiv som ryssarna bjudit på innan kom man ingenstans med. Spanien rullade boll, spelade kompakt försvarsspel och bjöd på tre fina mål.
En perfekt genomförd match.
Smolket i glädjebägare var givetvis att skyttekungen och lagets stjärna David Villa tvingades gå ut efter en halvtimme på grund av en muskelbristning, som också gör att han missar finalen på söndag.
Illa, Illa, Illa, Villa MaraVilla!! är utan tvekan ramsan som har hörts mest och högst när de spanska fansen haft allsång under EM och Manolo slagit på sin trumma.
Fyra mål slutade el Guajes målfacit på i detta EM, något som faktiskt fortfarande kan räcka till skytteligasegern.
Podolski skuggar på 3 mål och bakom honom finns Ballack, Klose och Güiza som alla så här långt står på 2 fullträffar.
Valencias kelgris har själv hela tiden påpekat att han inte planerar att lämna apelsinlundarnas lag utan ser sin framtid hos los Ché, medierna däremot har placerat Villa hos i stort sett varje storklubb i Europa.
Villapriset har utan tvekan stigit under EM-turneringen.
*****
Derbyt mot Perstorp blev precis så som det inte skulle bli. Effektivitet och inställning var det som avgjorde, precis som vi förutspått innan. I derbymatcher är det sällan snyggt eller särskilt välspelat, laget som är effektivast och som visar bäst inställning går i 9 fall av 10 ifrån matchen som segrare. Mötet i tisdags var inget undantag.
Efter en spelmässigt helt ok första halvlek, där jag anser att vi är aningen bättre utan att imponera och komma upp i någon högre standard, får vi trots detta gå till pausvila i underläge 1-0. Målet tillkommer efter en hörna och bollen kommer tillbaka in i straffområdet och KFF spelarna tittar bara på bollen och inte tar markering, utan istället kan Eliasson i PSK ganska enkelt och ostört nicka in 1-0 chanslöst bakom Tobbe.
3 minuter innan pausvilan. Psykologiska mål, finns de? Isåfall är detta en kandidat på "Årets mest psykologiska mål", PSK var säkerligen inte nöjda med sin halvlek och lika säkert kände man sig lite osäkra inför fortsättningen av matchen eftersom det var KFF som skapade de farligare lägena och låg närmast ett ledningsmål. Men så vips leder PSK med 1-0 och KFF får återigen jobba i uppförsbacke.
Derbyt mot Perstorp symboliserar ganska bra hur det har sett under hela våren.
I paus pratas det i KFF:s omklädningsrum mycket om att knyta näven och köra på ännu hårdare i andra halvlek, inte vika ner sig och koncentrera sig på vårt spel och inget annat.
Det som skedde på plan var precis tvärtom, mycket snack och lite hockey.
Efter knappt 10 minuters spel ökar PSK på sin ledning när vi återigen låter en blåvit hemmaspelare stå omarkerad i boxen och nicka, bollen studsar oturligt på Moras ben och ställer helt Tobbe i målet. Samma gamla vanliga "oflyt" igen.
Som salt i såren så springer PSK igenom och sätter sista spiken i en ihålig KFF-kista och avgör matchen helt med sitt 3-0-mål, trots att det återstår en halvtimme av matchen.
Trots att spelet alltså varit i stort sett helt jämnt och målchanserna fördelas hyfsat lika mellan lagen så står det alltså 3-0 med stora lysande röda siffror på resultattavlan och grinar KFF rakt i ansiktet.
3-1 reduceringen kommer med 20 minuter kvar och en del chanser vaskas fram men KFF når aldrig riktigt hela vägen, inte denna gången heller.
Att vi har tunn trupp exemplifieras ganska klart när vi. med kvarten kvar, slänger in målvaktstränaren i anfallet i jakt på kvittering.
Inget ont om varken hans insats eller honom men ska vi vara ett lag med ambitioner att ligga till i toppen av tabellen måste vi kunna ställa upp med en slagkraftig bänk.
Där ligger nog största skillnaden mellan fjolåret och årets säsonger och spelartrupper. En lite känga till fotbollsutskottet som vägrade inse allvaret när vi tappade 7 A-lagsspelare inför året och inte värvade några ersättare alls.
Känns inte som om de kan ställa särskilt höga krav på årets lag och man kan ju även ifrågasätta ambitionerna med årets säsong.
Fippe Jönssons inhopp och Möllers imponerande mogna spel på innermittfält är i stort sett det enda positiva man kan ta med sig efter den här matchen. Fortsätter deras utveckling i samma takt kommer de dominera i division fyra redan i höst och säkerligen spela högre upp inom ett par år.
*****
Ingen har väl förresten missat bilderna ifrån Chippens semester? Eller rättare sagt bilderna på Chippens tjej.
Fredde sluta dregla.
Krille kan bara börja vika.
****
Och i Schweiz bevakar man EM på sitt sätt, se länk.
*****
Nu finns det svart på vitt – världens bästa lag har världens bästa supportrar.
I en stor undersökning har ett företag åkt runt på arenor över hela Europa och mätt ljudnivån och kollat in fans.
Inte särskilt otippat hamnar Valencia överst på denna lista.
Har man en gång besökt Mestalla förstår man vad de menar.
Noterbart är att Hammarby och Söderstadion hamnar på 11:e plats i tabellen. Åbyvallen placerade tyvärr inte sig. Kanske hade sett annorlunda ut om undersökning gjorts i matchen mot Ödåkra innan midsommar då det var jävla drag på hemmaläktaren.
Världens bästa supportrar:
1. Mestalla, Valencia.
2. Anfield, Liverpool.
3. Stade velodrome, Marseille.
4. Ali Sami Yen Stadium, Galatasaray.
5. Fratton Park, Portsmouth.
6. Signal Iduna Park, Dortmund.
7. Celtic Park, Glasgow.
8. Stadio Olimpico, Rom.
9. The Karaiskaki Stadium, Olimpiacos, Aten.
10. Feyenoord Stadion, Rotterdam.
11. Söderstadion, Stockholm.
*****
Om man ska ge sig på att försöka sammanfatta våren för KFFs del så inser man ganska snabbt att det har gått upp och ner likt en berg-o-dalbana. Svackorna har varit djupare än Victoria Silvsteds urringningar medan topparna varit högre än ett rus på Cardan.
Matchandet på allvar inleddes på bästa sätt när man efter en bragdmatch slog tillbaka division 2 (!) laget Klagshamn hemma på Åbyvallen efter straffsparkar i Svenska Cupen.
Seriepremiären gick i samma anda och lokalkonkurrenten Perstorp besegrades med 1-0, en grym start på säsongen med andra ord.
Sedan kom det lite grus i maskineriet och 2-2 mot Kågeröd var med mersmak, medan stjärnsmällen, 1-5 hemma mot Påarp, sved rejält och kanske satte sig på självförtroendet mer än vad vi trott.
Sedan tappade vi onödigt poäng ute på Bjäre halvön, men vände trots allt ett 0-2 underläge, så 3-3 kändes väl i alla fall ok.
Sen inleddes den stora svackan.
Förlust nere i Forsby mot Bårslöv, ett rån minst sagt, där vi skulle ha haft minst en poäng.
Knapp seger uppe i Fjälkinge, undantaget som bekräftar regeln.
Förlust hemma mot Grevie, en kavalkad i missade målchanser och billiga mål bakåt påbörjades.
Bara några dagar senare slutade holmgången med Kågeröd ännu en gång oavgjort och problemen med att göra mål fortsatte.
I omgången efter tog vi en pinne mot Härslöv, normalt sett ett helt ok resultat. Men med tanke på att vi hade ledning tills den 85:e minuten och spelade med en man mer i hela den andra halvleken så måste man vara besviken trots en poäng.
I omgång 9 tog vi emot topplaget Höör och här svarade vi kanske för säsongen bästa halvlek när vi i den första halvleken rullade boll och satte våra lägen, som ett brev på posten blev det seger, 3-1, och tre poäng.
Nu kom vi in i en positivare trend och spelet stämde bättre och bättre.
Hanaskog besegrades knappt med 2-1 i en match som borde ha slutat 5-0 i KFFs favör.
Omgången efter slog vi jumbon Ödåkra hemma på Åbyvallen med nöd och näppe med 1-0.
Tre raka segrar och helt plötsligt lite toppkänning inför derbyt mot PSK och självförtroendet på topp.
Derbyt blev som pungspark och vi var tillbaka på ruta 1 igen. Släppte in billiga mål bakåt, spelar inte som ett lag, visar dålig inställning och missar chanser framåt.
Ska man summera våren i korta drag blir det så här: missat för mycket i anfallsspelet och släppt in alltför många billiga mål bakåt. Ingen framgångsrik kombination.
Spelarmässigt anser jag att Andre Möller är vårens spelare. Han har utvecklats enormt under vinter och våren och växt fram till en av lagets tongivande spelare och visar redan upp ett moget spel. Ska bli väldigt intressant att följa Möller under hösten.
Många i laget har presterat under sin normala nivå och kan höja sig avsevärt.
Förhoppningsvis sker detta också och vi hittar tillbaka till vårt framgångsrika spel.
Sommaren använder till att rannsaka oss själva också kommer vi alla tillbaka till sommarträningen hungrigare än någonsin och revanschsugna utav bara fan.
*****
På söndag är jag spanjor! Det blir tapas, sangria, tjurfäktning och hela paketet! Det är äntligen dags för la Seleccion att kamma en titel!
A por ellos, oeeee!!
*****
