Att återfinna sin ryggrad
Man kan förlora och man kan förlora. Sättet man uppträder på i nederlagets stund visar ofta på vilken karaktär det finns hos personen och inom laget. Sättet vi förlorade på i lördags gör mig därför väldigt orolig.
Detta kommer inte att bli en vanlig införmatchen rapport, vi kommer inte att analysera motståndet, välja ut nycklar i matchen eller tipsa om vilka ni ska hålla ögonen på. Allt det där känns fullständigt onödigt just nu.
Detta kommer istället att bli en reflektion och vädjan inför matchen mot Påarp.
Det är inte kris i den meningen att vi just nu riskerar att åka ut eller spelar extremt dåligt. Det är kris på det sättet att det verkar saknas både glädje och jävlaranamma. Matchen senast mot Västra Karup blev som ett tungt skott på innerlåret en iskall februaridag. Vi fanns därute på planen rent fysiskt men absolut inte psykiskt. I våra huvuden befann vi oss nere på Forsby IP och körde över Eket utan att förta oss eller behöva kämpa betänkligt, vi gick in till matchen som om vi vore världsmästare och vår blotta närvaro skulle inbringa tre poäng. Vi gick ut med en inställning naivare än Nalle Puh. Kanske hade det gått för lätt i de senaste träningsmatcherna.
Västra Karup var på inga sätt ett övermäktigt fotbollslag i lördags.
Det lärde oss dock en fotbollslektion, fotboll handlar om kamp, det handlar om att kämpa, fotboll vinns oftast av det laget som är beredda att offra mest, laget som är redo för att det får göra ont och vara jobbigt huvudsaken är att det ger resultat.
Man kan leta många förklaringar till debaclet i lördags, och säkert tro sig hitta små undanflykter att skylla på.
Domaren hade inte sin bästa dag, de skulle ha fått en man utvisad, om vi hade satt våra lägen, de hade maximal tur och utdelning och så vidare.
Sådana undanflykter leder ingenstans, sådana ursäkter utvecklar ingen, dessa lama bortförklaringar gör inga vinnare.
Det är hög tid att vi rannsakar oss själva.
"En vinnare är en förlorare som var villig att misslyckas och sedan resa sig, misslyckas och sedan resa sig, misslyckas och sedan resa sig, för att sedan vinna." För att citera en nybliven OS-medaljör.
Det viktigast för KFF imorgon är inte att ta 3 poäng, det är inte få varje passning att hitta eller få spelet att fungera till 100 %.
Det viktigaste i morgondagens match är att återfinna vår ryggrad, att resa oss upp, som ett lag, tillsammans. Att börja spela med hjärtat, att vara beredd att ta stryk, att offra sig för sina medspelare, att jobba tillsammans, att återfinna glädjen och kämparglöden.
Oavsett resultatet imorgon måste samtliga spelare och ledare kunna lämna Medevi med högt huvud och veta att man har gjort absolut allt man kunde för laget.
Vi mötte Påarp tidigt i våras på Åbyvallen, då vann Påarp med hela 5-1.
Vi blev inte bara utspelade av ett för dagen bättre lag, vi blev förnedrade och rent ut sagt rövknullade. På vår egen hemmaplan.
Kan man inte finna motivation och revanschlusta inför en sådan här match, då lär man aldrig göra det.
Det är dags att visa vad vi verkligen kan, det är dags att plocka fram det yttersta hos var och en av oss. Det är hög tid att visa upp det riktiga KFF.
Kom igen nu, för helvete!
