Vad vi minns från säsongen 2008, del I
2008 var inte bara året då Rögle tog steget upp i Elitserien och Britney Spears gjorde efterlängtad comeback, även i stekarlaget nummer uno, KFF, hände det saker. SvenskaFans inleder här en artikelserie där vi kommer att summera 2008, blicka framåt mot 2009 med presentation av nyförvärv och nya tränare. I första delen summerar vi säsongen 2008 på planen.
Januari 2008 och en ny lååååång försäsong inleds på Åbyvallens grus. Att då hitta inspiration och glädje för fotbollen kan många stunder vara lika lätt som att fredsförhandla på Mellanöstern.
Ljuset i det oändliga mörker stavas s p e l a r f e s t e r.
I tider då man i stort sett skiter grus och Maries stämma på Corpus är det som väcker en mitt i natten behöver såväl kropp som hjärna "avkoppling". Detta sköter KFF genom att förutom umgås på träningar 5 gånger i veckan även slå sina kloka huvuden ihop under veckans övriga dagar. Var det inte Tacotisdag så var det Singstar turneringar eller taktikupplägg över en go pilsner på Utposten. Om det är något som symboliserar min bild av KFF så är det utan tvekan gemenskapen och kamratskapen som finns inom truppen. Utan detta hade kanske många spelare valt att lämna klubben när andra lag lockade med guld och gröna skogar i höst.
Inför 2008 ställdes vi inför en rejäl utmaning. Säsongen 2007 kantades av en blek vår och en hysterisk formtoppad höst där allting gick KFF:s väg, om det inte vore för en misslyckad utrustning i matchen mot Härslöv hade det blivit 3:an. Styrelse, tränare och spelare gick på moln efter en sagolik avslutning på serien och man kunde bara se det som att tåget skulle fortsätta på den inslagna vägen lite av sig själv även under 2008. Trots att vi tappade många starka kort från föregående säsong, exempelvis Mackan (som vann skytteligan), Gurra, Conny-Mikael, Martin, Ted och Jönsson. Där försvann både den spets som då gjorde att vi kunde slå alla lag i serien och den bredd som gjorde att vi orkade spela vårt spel match efter match över en hel säsong och att vi hade starka alternativ att slänga in i matcher som kunde förändra matchbilden.
Dessa spelarna ersattes i stort sett inte alls. Ett antal junior flyttades upp i A-truppen och många av dessa hade en magnifik utveckling och överträffade alla förväntningar. Men det är inte rättvist, varken mot de själva eller mot övriga att det ska sättas den pressen på dessa första året i seniorsammanhang. För trots det stora manfallet och bristen på nyförvärv så gick man ut med målsättningen att gå upp i division 3. Ok att man alltid ska satsa på att vinna varje match och att målet inom truppen bör va topp 3, men samtidigt kan man inte släppa fotfästet utan måste vara realistiska.
Den trupp som KFF hade på försäsongen 2008 var faktiskt mycket tunnare än fjolårets trupp som då slutade fyra i serien. Trots det satsade man nu ännu högre.
Detta tror jag var en stor bidragande faktor till att spelet stora stunder under säsongen låste sig, både individuellt men framförallt kollektivt.
I träningsmatcherna rullade det på och de stora förväntningarna fick ytterligare vatten på sin kvarn när KFF slog tillbaka division 2 laget Klagshamn i SvenskaCupen på hemmaplan strax innan seriepremiären. Inte blev det sämre när man besegrade lillebror PSK i premiärderbyt, KFF kunde slå sig bröstet och vägen mot division 3 verkade vara utstakad. Efter det här följde en rad smällar som satte sin prägel på stora delar av säsongen. 1-5 förlusten hemma mot Påarp var pinsam och startskottet för en formsvacka och samtidigt en klar indikation på att något saknades för att på allvar utmana lagen högst upp i tabellen. Eller det kanske inte saknades egentligen, kunnigheten finns där, men psykologiskt gjorde det utan tvekan det. Det verkade emellanåt som om vi trodde att vi körde ett självgående Märklintåg, att hårt jobb och inställning inte skulle vara nödvändigt utan att allt, precis så som det gjorde hösten innan, skulle rulla på av sig själv. Att hamna i en negativ trend där allt var stolpe ut istället för ribba in var en ny situation och något som vi aldrig riktigt lyckades reda upp.
Vissa matcher kunde vi visa upp ett spel som hade räckt långt i division 3 medan vi stundtals hade haft problem att hävda oss i division 5 med vårt spel. Detta berg-o-dalbane spel håller aldrig i längden om man vill vara ett topplag i division 4, så pass bra är serien. Ett bra exempel är Perstorp. Jag anser att PSK och KFF har ett ganska så jämnlikt lag med liknande spelfilosofi och spelartyper. PSK kom in i ett flyt tidigt på säsongen och för deras del trillade det på så hela vägen till kvalspel och endast ett par mål från en division 3 plats. Medans det för KFF:s del blev motsatt utveckling och ett tag på hösten såg det nästan ut som om det kunde bli bottenstrid. Så små är marginalerna och så mycket betyder inställning och kämparglöd i de här serierna. PSK var beredd att ta skitgörat och spela grisfotboll vissa matcher om det betydde 3 poäng, samma inställning saknades i KFF i allt för många matcher.
Missa inte del II där vi kommer att diskutera nyförvärv och förluster inför 2009.
