Jattes Hörna - Inkilningen del II
Stekarlagets omtalande och beryktade Inkilningsfest gick till historien som en av de mest lyckade spelarfesterna någonsin i KFF:s historia. Del I av kvällen av kvällen har det redan redogjorts för och här kommer nu den omsusade uppföljningen av en kväll som det kommer att pratas om ett bra tag framöver.
Vi har hunnit avverka en hel del av kvällen och Nollorna börjar bli minst sagt salongsberusade. Det märks mer på en del håll och mindre hos andra. Men samtliga är påtagligt påverkade. Dock så har de så långt klarat sig undan ganska enkelt. Nu var det slut på detta och mardrömsmomentet Beer-pong stod på schemat.
Två bord preparerades med ett 20-tal glas med olika innehåll. Något glas innehöll bara öl, flera glas innehöll olika snapsar (Piggelin och Turkisk Peppar hörde till de godare), ytterligare glas innehöll päronkonjak (stek), något glas var whiskey samt några ”slaktare” som innehöll ren vodka. Eller Norrländsk Champagne som vissa kallat det.
Upplägget var enkelt: man skulle studsa en pingisboll i något av glasen. Detta glas fick sedan en Nolla i motståndarlaget dricka upp i ett svep. Så höll man på tills bordet var tomt på glas och allt var uppdrucket.
Man kan väl säga som så att Tacke, Jesper och Jonas var de som råkade mest illa ut här och hade ”oturen” att få vodkaglasen på sin lott. Det tog inte många minuter efter Beer-pongen förrän effekten på Nollorna blev allt tydligare. Ljudnivån höjdes, blickarna blev allt flackare och de flesta hämningarna började släppa. Lämpligt inför nästa test för Nollorna som var Klädstrecket.
En bild säger mer än 1000 ord. Lägg märke till Simons leende i bakgrunden.
*****
Här gick det helt enkelt ut på att, lagvis, bilda ett så långt klädstreck som möjligt med hjälp av sina egna kläder på 10 minuter. Promillehalten i kroppen hade vi det här laget stigit så pass mycket att en del av nollorna släppt alla spärrar och utan problem klädde av sig spritt språngande nakna (se bilder). Simon satt med ett stort leende på läpparna hela tiden och man kunde riktigt se hur man mös av synen och tog massor av mentala bilder att plocka fram till tillfällen när han ligger ensam i sängen med en tub vaselin.
Vem som vann var egentligen inte det viktigaste utan det faktum att man bjöd på sig själva var effekten vi var ute efter. Poäng delades ut och Nollorna tittade oroligt på poängtavlan för att se vem som hade hamnat sist. Samtidigt som ängsliga rådjursblickar smög sig bort mot Galgarna.
Vad gjorde egentligen Galgarna där? Vilket ändamål och syfte hade de under inkilningen? Det kunde väl ändå inte vara så att..!? Eller?!
Kommentarer överflödiga.
Vad som hände med Galgarna och Nollorna stannar innanför dörrarna på Åbyvallen denna kväll. Detta tror jag att samtliga inblandade är rätt så överens om.*
Inkilningen var avklarad och nu återstod den sista lilla ritualen i den här invigningsprocessionen till Stekarlaget: att bli nedsprutad med skumpa. Uppställda på rad, förväntansfulla och lättade över att det hela var över stod Nollorna och väntade på den slutgiltiga ceremonin som skulle innebära officielle medlemskap i Stekarlaget. Korkarna i taket och Nollorna duschades i Champagnen – inkilningen var över!
Man blir trött av Inkilning..
Nu kunde festen börja på allvar! Eller?
Nollorna började en efter en att falla bort. Om det var en lättnad över att hela processen var över eller om det berodde på alkoholen låter jag vara osagt, men vi kan säga som så här att klockan hade inte tickat upp till 21.30 innan vi hade minst två Nollor som hade kräkts litegrann utanför huset. En halvtimme senare hade det både däckats och blivit hemkörning för två icke nämnda med namn Nollor.
*****
Stekarlaget festade på som bara man kan och stämningen ökade rejält för varje minut när allsången drog igång genom Tobbe C eller Vivi Nell´aria dunkade ut från stereon. De klassiska samtalen till utvalda Legender inom KFF genomfördes. Att försöka sig på att beskriva hur det var på plats där och då denna kväll känns som ett omöjligt uppdrag. Jag nöjer mig med att konstatera att det aldrig har varit så hög stämning eller bra drag i Åbyvallens lokaler nånsin!
Det närmaste en organiserad gruppbild man kommer.
Skumpan fortsatte att flöda och dansen pågick på borden till dess att spritförråden var tömda och Stekarlaget var redo för nya utmaningar! Sagt och gjort så var man på väg in till Helsingborgs nattliv med Skånetrafikens ”trevliga” tågvärdar som sällskap! Att 90% av alla saknade biljett och att ljudnivån i ”våran” kupé höll på att lyfta taket kan ha haft lite inverkan på konduktörens bittra humör!
Kvällen fortsatte på Harrys där i stort sett alla (Christoffers lyckades finta bort allihopa) hamnade. Anis såg vi dock inte mycket av utan han umgicks större delen av kvällen med ett gäng thailändskor och såg lika lycklig ut som ett litet barn på julafton. Jimmy stod närmast för kvällens bedrift när han åkte in till stan utan pengar och legitimation men ändå lyckades snylta sig till en helkväll, inte illa!
Till helgen intar Stekarlaget Halmstad och minst lika bra fest är inte något jag förväntar mig – utan snarare räknar med!
Så här(Länk) såg det ut och lät på Åbyvallen!
Stekarlaget nr 1 - Vivi Nell´Aria!
*****
*(För känsliga läsare kan jag konfirmera och intyga om att inget hände med Galgarna och Nollorna, så vitt jag vet i alla fall! De var på plats mest i skrämselsyfte.)
