Tankar efter helgen
Några dagar har gått sedan den tunga förlusten mot PSK. Någon djupare analys av matchen känns inte nödvändig. Den värsta besvikelsen har lagt sig och det är på sin plats med lite tankar kring matchen.
Detta skulle lika gärna ha varit en bitter krönika där jag beklagat mig över Perstorps sätt att spela fotboll. Eller förstöra fotboll kanske är en bättre beskrivning. Man skulle kunna skriva om hur PSK destruktiva spel handlade om att skicka bollen så långt som möjligt när man själva hade den och sedan bara se till att förstöra så fort vi hade bollen. Man skulle kunna säga att det är bedrövligt att den här typen av fotboll som väldigt sällan innefattar tre passningar inom laget kan vara så poänggivande. Man skulle säga hur sorgligt det är att se spelare håna motspelare efter slutsignalen istället för att vara glada över segern och fira den med sina lagkamrater. Ännu värre blir det när den här spelaren är lagkapten, en förebild för sina lagkamrater, en representant för klubben ute på planen, en ikon som yngre spelare ska kunna se upp till.
Men jag tänker inte vandra ner på den vägen. Bitterhetsgränden känns inte som den rätta vägen just nu. Jag nöjer mig med att konstatera vad jag tror samtliga som var på Åbyvallen i fredags ganska tydligt kunde se. Det är ingen tvekan om vilket lag som var intresserat av att spela och som faktiskt försökte den här kvällen. Att det var en toppmatch i division 4 var det annars inte mycket som vittnade om i övrigt. En mer eller mindre bedrövlig match som inte ens hade fått en guldstämpel i sjuan. Den största skillnaden är att ett av lagen kan så mycket bättre, medans det andra laget spelade den fotbollen man faktiskt vill spela. Jag är glad att jag tillhör ett lag som faktiskt vill och försöker spela fotboll. Det kommer att löna sig längden.
Man skulle också kunna ifrågasätta domarens insats i den här matchen. Derby är mycket kamp, derby kanske också ska innebära att det smäller lite extra. Men för den sakens skull kan inte domaren gå in och sätta en nivå som enbart gynnar det mest fysiska laget. Det handlar inte om derby och är framförallt inte ”kamp” att komma en halvsekund sent bakifrån i var och varannan duell på innermittfältet. Hade domaren försökt stävja det här från början hade vi fått en helt annan matchbild. Istället tilläts PSK att dra på sig frispark på frispark, i bästa fall blåste domaren, för upprepade förseelser där man inte var i närheten av bollen utan att drabbas av ett enda gult kort.
Perstorp var hetare den första kvarten och utnyttjade på ett fint sätt en av de få målchanserna som matchen innehöll. En bra individuell prestation av Alm men samtidigt bedrövligt försvarsspel av KFF. Att planens kortaste spelare får stå helt ensam och nicka in en lång svepande frispark är bara pinsamt. Det finns inte mycket mer att säga om matchen. Offensivt är vi väldigt bleka under i stort sett 90 minuter och det kan inte bli annat än ett stort fett underkännande till våra offensiva krafter. Att göra sin sämsta insats för säsongen i den kanske hittills hetaste matchen är inte acceptabelt, framförallt inte med lagkaptensbindeln på armen. Det fanns mycket jag borde gjort annorlunda. Det finns inte mycket att göra åt saken nu, mer än att be hela laget om ursäkt för insatsen och se till att revanschera sig redan på lördag mot Bårslöv.
Serien är i år oerhört jämn vilket tabellen efter fem omgångar tydligt bevisar. Det gäller därför att minimera misstagen och undvika bottennappen om man vill hänga på i toppen. Härnäst väntar tuffa matcher mot Bårslöv och Gantofta, lag som haft en jobbig inledning på säsongen och som utan tvekan kommer att sälja sig dyrt för att ta poäng. Det finns inga enkla matcher i årets serie. Nu ser vi till att plocka sex poäng de närmaste två veckorna så är vi absolut med i toppstriden igen och skapar oss samtidigt ett bra läge inför derbyt mot Åstorp den 29:e maj.
*****
Ironin slog igenom i Sverige nån gång på 80-talet. Uppenbarligen har den ännu inte nått Perstorp.
