Miraklet på Bållevi
Vändningen i sig från 0-1 till 4-1 och den moral som KFF visade upp hamnade i skymundan den här eftermiddagen. Fredrik Lindgren och Andre Möller blev båda målskyttar i en och samma match. Det är fanimej ett underverk i klass med Babylons hängande trädgårdar och Cheopspyramiden.
Stekarlaget är tillbaka på vinnarspåret igen efter en krigarinsats som kallas duga ute på en tung plan i Bårslöv. Vi hade försökt skingra tankarna ifrån derbyförlusten och lappa ihop det delvis tappade självförtroendet på träningarna inför Bårslövsmatchen. Vi kom till Bållevi och möttes av en vattensjuk plan som inte skulle inbjuda till något kortpassningsspel längs marken. I Bårslöv verkade samtidigt 80% av förortspojkarna vara över 1.90 m långa. De som känner till KFF vet att vi har väl en medellängd på 1,70 m och mittfältet väger väl totalt knappt 200 kg, Bårslövs två anfallare vägde säkerligen mer än hela vårt mittfält tillsammans. Det var många små saker som kunde göra en orolig inför avspark. Hur skulle vi tackla förra matchens motgång och hur skulle vi lösa dagens uppgift med tanke på förutsättningarna?
En av de viktigaste punkterna på matchgenomgången inför mötet med Bårslöv var att vi skulle vara noggrannare i markeringsspelet vid inläggsfrisparkar från motståndarna. Mot PSK släppte vi till många lägen och det avgörande målet kom ifrån en sådan situation. Trots detta så hade matchen inte varat mer än knappt 5 minuter när Bårslöv tar ledningen på en identisk situation som PSK utnyttjade förra omgången. Dålig eller snarare obefintlig markering på bortre stolpen och en Bårslövspelare kan ostört nicka in ledningsmålet. Självförtroendet som redan då inte var på topp rasade ner i tofflorna. Kunde vi resa oss efter det här?
Det ska sägas direkt att Bårslöv är ett svårspelat lag som är oerhört tunga att möta. Man har två stora anfallare som tar in och täcker bollen på ett föredömligt sätt, samtidigt som man har Hyllén på innermittfältet som går fram likt en pansarvagn och kör över sina motståndare. Bårslöv spelar efter sina förutsättningar och gör det bra. Men sakta men säkert så börjar KFF komma in i matchen. Med sitt lite kvickare passningsspel börjar man komma runt på kanter och målchanserna dyker upp allt eftersom.
Dennis är den KFF:aren som lyckas komma till flest avslut men har tyvärr inte den rätta skärpan eller flytet i avsluten den här matchen. Henke har ett bra skott utifrån och Herman har ett bra läge ifrån kanten som målvakten räddar till hörna. På den efterföljande hörnan händer något otroligt. Likt skottår som inträffar vart fjärde år eller total solförmörkelse som dyker upp någon gång då och då vart sjätte år, inträffade en minnesvärd händelse den här eftermiddagen på Bållevi. Tiden stannade upp i samma stund som Henke drar till hörnan med kraft. Bollen seglar genom luften, 21 spelare blir som paralyserade och ur intet framträder en gestalt som verkar sväva fritt fram. Bollen möter pannan med otrolig perfektion och likt the Big Bang är träffen klockren och tystnaden blir först total för en halvsekund innan vrålet utbryter. Bollen far som en komet upp i nättaket, världen blir återigen verklig och KFF har kvitterat. Fredrik Lindgren har gjort mål för KFF i seriesammanhang. Senast detta hände röstade Sverige om högertrafik och det talades om att USA hade varit på månen. Förhoppningsvis dröjer det inte lika lång tid tills nästa gång Storslabbarn hittar nätet!
1-1 i paus var ett resultat som Bårslöv ska va mest nöjda med. Efter hemmalagets tidiga ledningsmål var det KFF som tog över allt eftersom och radade upp målchanser som man borde utnyttjat bättre. Dessutom kändes det som om orken höll på att gå ur Bårslöv redan efter 45 minuter. Men samtidigt så dröjde KFF:s kvittering till den 43:e minuten och det psykologiska målet gjorde att laget fick ny energi och välbehövligt självförtroende inför den andra akten.
I paus finns det bara ett läge. Vi ska gå för tre poäng, förmodligen sa man samma sak inne hos Bårslöv men jag tvivlar på att hemmaspelarna trodde på seger lika starkt som de grönvita legenderna. Det var ögon som brann hos Stekarlaget. Att lämna Bållevi utan tre poäng var lika otänkbart som en lördagskväll med mindre än 2 i promille.
Att undrens tid inte är förbi blev lördagen den 15 maj ett levande bevis på. Om någon tyckte det var stort att få uppleva Linkan som målskytt i den första halvleken blev dagen ännu egendomligare när KFF gjorde 1-2 genom en annan ovan målskytt. Micke Möller, David Nilsson, Muraren, Roddarn. Kärt barn har många namn som Jonas Bergström brukade säga uppe i Åre. När KFF tar ledningen sker det efter att Denpa kämpat loss bollen i ytterläge och hittar Andre Möller inne i straffområdet som kan glidtacka in ledningsmålet på ett klassiskt engelskt manér.
Det var aldrig något snack om vem som skulle vinna matchen i den andra halvleken. KFF dominerade spelbilden stort och borde kanske ha avgjort den här matchen tidigare. Linkan var nära att bli tvåmålsskytt och har bland annat ett bra skott som målvakten med viss möda räddar till hörna. På slutet lyfter Bårslöv upp mycket folk och jagar kvittering, samtidigt som en viss oro sprider sig i KFF-lägret. En 1-2 ledning är alltid väldigt skör. En markeringsmiss, felpass eller studs på smalbenet kan ställa till det rejält och fotbollen är inte alltid rättvis.
Därför var det många lättnadens suckar som drogs när KFF gick fram till 1-4 inom loppet av två minuter när matchuret tickat upp mot 83 minuter. Två frilägen av Herman, snyggt framspelad av först Kvist och sedan Möller, och matchen var definitivt död och avgjord.
Det kanske mest underhållande efter matchen var att de båda mirakelmålskyttarna inte fick skylta med sitt namn som målskyttar i tidningen dagen efter. Den äran tog HD ifrån de och ser man på takten de öst in mål på tidigare så lär det väl dröja innan det kan bli aktuellt igen. Möller gick så långt att han hotade att stämma HD.
Det finns många positiva saker att lyfta fram från den här matchen. Det faktum att vi vänder ett underläge på bortaplan, eller att vi släpper till väldigt få målchanser efter Bårslövs mål, vi skapar mycket framåt och vi står upp otroligt bra i närkampsspelet mot ett klart mera fysiskt motstånd.
Möller och Henke är som vanligt giganter på mittfältet och äger mittens rike. De ligger även bakom tre av de fyra målen den här eftermiddagen. Mirza och Tobbe C fortsätter att agera med stor pondus och säkerhet i mittlåset och på kanterna gör Linkan och Krille i stort sett prickfria insatser i defensiven, samtidigt som man fyller på bra framåt. Längst bak var Tobbe H säkerheten själv och gjorde inte ett misstag, en skada på vänsterknä gjorde att utsparkarna fick skötas med högra större delen av matchen. Men Tobbe biter ihop och gör det imponerande! Nypa var tillbaka i laget och visade sig från sin bästa sida med full fart i löpningar och fina inlägg med sin känsliga vänsterfot. Har får Stekarlaget ytterligare ett vapen i offensiven. Kvist gör som vanligt ett stort jobb på högerkanten och är väldigt kreativ framåt. Står dessutom för en avgörande framspelning fram till 3-1 målet.
Längst fram gör Denpa en arbetsinsats som jag nog aldrig sett ifrån Hjärnarpspågen tidigare! Dennis har gått ifrån att vara en något bekväm anfallare som sällan tog jobbet fullt ut i defensiven, till en hårt arbetande forward som nu tar ett stort ansvar i det defensiva arbetet och därmed pressar motståndarna till många misstag och är ständigt ett orosmoment när han dyker upp på rätt ställe i stort i varje anfall. Det är underbart att skåda förvandlingen som bagarn Dennis har genomgått den här säsongen. Fortsätter Denpa på den inslagna vägen så kommer också målen att trilla in i jämn takt framåt, räkna med det!
Stekarlaget visar hög moral när man trots ett tidigt baklängesmål knyter näven och jobbar på enligt spelplanen man lagt upp innan matchen. Man äter sig in i matchen och får också rättmätig utdelning. Vi reser oss efter derbysmällen senast och visar att vi är ett lag för toppstriden. Vi visar styrka när många lag hade rasat samman som ett korthus. Vi spelar framförallt som ett lag där alla är beredda att offra sig för lagets bästa. Vi tar löpningar för varandra och står upp för våra lagkamrater i närkamperna. Det är så här vi alltid ska uppträda. Ett lag. En enhet. En grönvit maskin.
Då är vi svårstoppade.
