One of those days eller fullständig kollaps?
Ett försök till analys när ett resultat egentligen talar för sig själv. Staffanstorp vs. Höganäs 7-2.
Så skulle seriespelet äntligen dra igång igen för HBK! Efter en sommar som serieledare var det med stor förväntan som man tog sig an mittenlaget Staffanstorps GIF på ett soldränkt Staffansvallen. Träningarna efter sommaruppehållet har sett bra ut och stämningen inom truppen var på topp inför den spännande höstresan som äntligen skulle inledas. Men istället för att fortsätta på den framgångsrika inslagna vägen ifrån vårsäsongen så gick HBK ut till match och trodde att man var världsmästare som skulle vinna matchen och serien genom att bara sätta ut skorna på planen. Mot Staffanstorp fick vi ett väldigt smärtsamt men ack så nyttigt uppvaknande efter en käftsmäll som kallas duga.
Redan efter sex minuter kunde hemmalaget alldeles för enkelt ta ledningen i matchen efter ett inspel från vänsterkanten där pressen, kommunikationen och markeringsspelet från HBK var under all kritik. Men ingen kunde ana eller föreställa sig att det här bara var början på ett sällan skådat ras. Visserligen lyckas vi kvitter bara tre minuter senare efter en fast situation där Herman kan raka in bollen i mål efter en retur. Men det är Staffanstorp som fortsatt är hetast i matchen och HBK får inte alls till något spel utan envisas istället med långsamt passningsspel och långbollar, vilket hemmalaget väldigt enkelt kan avvärja och hugger som kobror i sina snabba spelvändningar. Innan ens kvarten är spelad får vi matchens tredje mål när ett nytt inspel från vänsterkanten enkelt kan hitta in till en omarkerad anfallare i HBK´s straffområde och 2-1 är ett faktum.
Som en blixt från klar himmel får HBK till ett av få anfall denna matchen där man spelar enligt instruktionerna hela vägen från backlinjen upp till Fidde på innermittfältet som hittar Herman i djupled. När målvakten och mittbacken tvekar en sekund kan Herman sätta bollen förbi båda och HBK har kvitterat till 2-2 med 9 minuter kvar av halvleken. Här talade vi om att nu se till att bara stänga denna halvleken och sen förändra det som behövdes i pausvilan. Men inte ens det klarade vi av denna eftermiddag.
Bara minuterna innan pausvilan är det dags för 3-2 till Staffanstorp och jag tror ni känner igen scenariot. Ett inspel ifrån vänsterkanten och en omarkerad och ensam anfallare kan enkelt nicka in bollen någon meter från målet. Det är sällan som division 3 lag får göra mål enklare än Staffanstorp fick denna dag. I paus är det många frustrerade spelare och hårda ord, där vi alla är överens om att vi måste förbättre allting i andra halvlek och ta revansch på oss själva. Istället blev det tvärtom och en kollektiv kollaps som saknar motstycke. När domaren äntligen blåste av matchen var slutresultatet 7-2 och vi hade både fått en straff emot oss och Visar utvisad.
Alla lag förlorar någon gång, så är det bara, men man kan förlora och man kan förlora. Visst kan vi säga att det var en dag då allting som kan gå fel, gick spikrakt åt helvete. Visst kan vi säga att straffen fram till 4-2 var tveksam och hyfsat matchavgörande. Men jag köper inte det. Oavsett om centimetrarna eller domartrion varit helt på våran sidan så hade vi förlorat denna match. Går man in med fel inställning till en match på denna nivån så får man det jävligt svårt. Staffanstorp imponerade med sina heta vilja, bra organisation och tydliga spelideér. Det är inget lag som rent spelmässigt sticker ut, men man utnyttjar sitt material på bästa sätt och samtliga spelare drar åt samma håll. Laget före jaget. Hunger för att vinna var betydligt större än rädslan för att förlora i hemmalaget.
Det viktigaste nu är hur vi hanterar denna förlust och det finns en del vägar att gå. Först och främst måste var och en rannsaka sig själva och den prestationen man stod för i lördags. Det är ganska självklart och uppenbart att ingen är nöjd, men man kan inte stanna här. Varför blev det så här? Vad kan jag göra för att se till att det inte händer igen?
I mina ögon har vi inget annat än oss själva att skylla på och det finns absolut ingen anledning att ens diskutera eller nämna andra yttre omständigheter.
”Kollektiv kollaps", är när ett helt idrottslag plötsligt och oväntat presterar helt under sin förmåga samtidigt.
Den benämningen passar ganska väl in på våran insats i lördags, men det ger inte mycket att bara konstatera att det var en kollektiv kollaps. Det viktigaste är att förstå varför det hände och lära oss av detta inför framtiden. Annars så kommer det säkerligen att hända igen. Rent krasst så var det inte första gången som vi havererar totalt försvarsmässigt denna säsong. Så sent som i vårens sista match släppte vi in fyra mål mot Svedala. Något har hänt med defensiven som fungerade såväl i inledningen av serien. Under de första sju matcherna släppte vi totalt in 4 mål, medans vi under de senaste sex matcherna har släppt in 19 mål. Det krävs ingen raketforskare för att förstå att det här inte håller för ett lag som satsar på att vinna serien. Här gäller återigen hårt arbete och hitta tillbaka till grunderna.
Talesättet att anfall vinner matcher medans försvar vinner serien är långt ifrån taget helt ur luften. Vi är det lag som gjort näst flest mål i serien (36 st) men samtidigt har vi släppt in lika många som Malmö City FC på nedflyttningsplats.
Nu gäller det att enskilt men framförallt kollektivt samla kraft och omgruppera styrkorna inför kommande matcher. Det är fortfarande långt kvar, vi har allt i våra egna händer och framförallt så hoppas jag att det brinner en enorm eld inom oss alla att få revansch för debaclet i lördags. Annars kan säsongen vara över snart.
