Tankar från Varberg

Jag har förstått att ni har det tufft just nu. Höstsäsongen har börjat på sämsta möjliga sätt med tre förluster. Förstaplatsen är i praktiken nästan ouppnåelig och utöver den finns det bara en kvalplats att kämpa för. Jag har förstått att det har börjat bli lite oroligt i laget och det är lätt hänt när det går tungt. Det är sannerligen ingen enkel situation och därmed finns det inget enkelt sätt att ta sig ur den.

 

Jag som är obotlig optimist ser dock stora möjligheter. Okej, det är kanske inte realistiskt att HBK står som seriesegrare i år, det medger jag. Men snälla säg att ni reagerade på mitt ordval ovan: "bara en kvalplats att kämpa för.." Vadå "bara"?? Glöm för tusan inte att en kvalplats kan vara värt lika mycket som en direktuppflyttning. Och ni är ynka tre poäng ifrån den. Ni har inget val - ni måste kämpa för den kvalplatsen som om det var den heliga graalen. Som om det var ett glas vatten i öknen. Som om ni var Rehn och kvalplatsen var ett årskort på Cardan. Ni har nu haft en riktigt tung period, låt oss se på den som en svacka. Svackor tar man sig ur och sen ligger vägen öppen. Jag vet vilken otrolig potential ni har som fotbollslag och kommer ni bara nära max så krossar ni de flesta lagen i den här serien.

 

Jag tror ni hoppar på segertåget igen redan nästa omgång. Tänk er känslan i omklädningsrummet efteråt när ni klappar igång, fyller lungorna med luft och vrålar ut segersången. Föreställ er lagkamraternas glädjefyllda anleten och Öhmans belåtna uppsyn. Kan jag göra det så kan ni. Det är en av de stunderna jag saknar mest, för de går inte att kopiera. Jag vet att ni är ett jävla underbart gäng fortfarande. Ni har en böteslista som inspirerat svenska mästarna. Ni har Shut the fuck up, ILYM, Visar med sina smutsiga hundar, legendariska lagfester och pappa Zlatko med pimp-rocken. Ni har glädjen inom er - släpp ut den. Jag kommer ihåg min senaste match i HBK-tröjan. Eskilsminne borta för nästan exakt ett år sedan. En svidande förlust som betydde att toppstriden försvann. Jag kommer ihåg tårarna som föll. För att jag skulle lämna ett underbart gäng. Men också för att min dröm blev ett misslyckande - drömmen om att ta ett kliv upp med detta fantastiska gäng. Jag har nu insett att drömmen lever till viss del. Det skulle glädja mig oerhört om ni lyckas med det jag misslyckades med. Jag vill se er lämna trean bakom er, höra segersången efter den sista kvalmatchen och uppleva den otroliga festen som följer. Jag vet att ni kan, jag vet att ni vill - så lämna all skit bakom er så kör vi!!