Alla vägar har sitt slut
Efter fyra magiska och otroliga roliga år är det dags för oss att gå skilda vägar. Åtminstone för stunden.
Ute på Isla Mujeres nere i Karibiska Havet ringde Lasse Fors mig på en något rosslig telefonlinje. Datumet var den 7/12 2006. Där och då blev det klart att jag återvände till KFF. Klubben andades stor optimism efter ett par tunga år och det kändes helt rätt att då komma tillbaka till Klippan efter ett par säsonger i trean och tvåan. Ett KFF med Burim som tränare och flera nya spännande nyförvärv skapades en otroligt sammansvetsad och målmedveten trupp. Jag minns fortfarande idag träningarna nere i idrottshallens källare. Där kan vi snacka om vinnarskallar och att träna som man spelar match. Vilket en dörr som stod i vägen för Tobbe Carlsson fick uppleva the hard way.
Nu nästan exakt fyra år senare är det dags att vända blad, som kungen skulle uttryckt det. Efter många vändor och ångestfyllda tankebanor tog jag det svåra och faktiskt sorgliga beslutet att lämna KFF inför den kommande säsongen. Om det är rätt beslut får framtiden utvisa, just nu känns det mest förvirrat om jag ska vara ärlig. Samtidigt så är inga dörrar för framtiden (varken den närmaste eller längre fram i tiden) stängda. Utan att låta alltför klyschig eller corny kan jag ärligt talat säga att det inte är dig det är fel på, det är mig. Min motivation är helt enkelt inte hundra just nu och en nystart/nytändning är nog helt nödvändigt. Svårare än så är det inte. Därför blir det bäst så här. Att ha en spelare som inte brinner för det till 110 % gynnar ingen part och min inställning till fotbollen har alltid varit väldigt svart och vit. Allt eller inget. Allt däremellan i gråzonen intresserar mig inte. Det är de kraven KFF ska ha på sina spelare.
Det har varit fyra säsonger som präglats av otroligt många roliga stunder i ett lag som alltid har haft en grym sammanhållning och som hittat på mycket skit även utanför fotbollsplanen. Många minnen och även kvällar med lite mindre minnen tar jag med mig. Fotbollsmässigt har vi varit nära i stort sett varje säsong men fallit på den berömda mållinjen flera gånger. Ren otur en del gånger och kanske orutinen andra gånger. Det som varit har varit, nu kan vi bara titta framåt. Klubben arbetar långsiktigt för att ta sig upp i seriepyramiden genom ett klokt och sunt arbete med i första hand egna lokala talanger, före legoknektar som spelar endast för lönekuvert och inget för klubbmärket på bröstet. Detta är en satsning som jag inte bara tror väldigt mycket utan även är övertygad om att den kommer lyckas. Det handlar bara om att balansera tålamodet med en rätt dos krav på de spelare/ledare man har.
Det finns mycket jag kanske skulle vilja ha sagt och många fler jag skulle vilja hylla och tacka. Men jag tror och hoppas att ni förstår vilka ni är. Jag ser inte det här som ett avsked utan snarare ett ”på återseende”. Som lagkapten för det här laget de senaste säsongerna har jag många gånger känt mig oerhört stolt att få vara den del av det här gänget som vi svetsat samman. Vilket gör beslutet än tuffare och svårare att ta. Jag är helt övertygad om att den kommande säsongen i KFF kommer bli oerhört framgångsrik med en bra mix av unga hungriga talanger, som nu har ett par års seniorfotbollserfarenhet i kropp och huvud, kryddat med de gamla rävarna som fullständigt dryper av erfarenhet men också drivs av en hunger att ta steget efter att ha varit otroligt nära väldigt många säsonger i rad. Det är dags för KFF ta sig till nästa nivå. Att kunskapen och kvaliteten finns där för att klara detta är jag helt säker på efter att ha följt klubben och laget de senaste fyra åren. Det är ett bra läge för nya profiler att kliva fram och axla ytterligare ansvar som en del av sin utveckling. Tro på det ni gör och tro på er egna förmåga så finns det inget lag som stoppar er nästa säsong i fyran.
Klippanpågar-sången kommer att eka många gånger på idrottsplatser runt om i Nordvästra Skåne det kommande året.
Tack för den här tiden och ett Stort lycka till boys!
På återseende!
//Kapten Grogg
