Ny seger för Morrison!
Anton Rosdahl - Morrisons nyförvärvade kraftpaket - fick i uppgift att skriva en matchrapport om matchen mot BK Bröt. Det gick i ärlighetens namn sådär. En vecka efter matchen hade han bara skrivit en enda mening.
”Det här var en match som inte gick till historien."
Jo herr Rosdahl. Faktum är att om du bara hade du tagit dig tid att beskriva den med ord och publicera vad du kommit fram till på nätet så hade den gjort just det. Gått till historien. Allt som publiceras på internet blir ju som bekant kvar där. Därför vill jag en gång för alla dela med mig av några meningar om tillställningen samt klargöra för eventuella arbetsgivare som googlar mitt namn att jag är både arbetsvillig och alltid i tid. Enligt min syster har jag också en helt okej sångröst. Det om det.
I omklädningsrummet innan match tog Jakob Eskilsson som vanligt (och brukligt) taktpinnen och dikterade de taktiska villkoren. Förra årets luddiga gummibandsfilosofi har tack och lov skrotats och Jakobs uppmaningar handlade snarare om vikten av att vända spelet snabbt vilket lät rimligt i mina öron. Efter att ha tejpat benskydden och hånfullt raljerat över Oscar Klingstedts alltid lika artiga svar när han får en reklambroschyr på stan (”tack så jättejättemycket”) böjde sig Jakob ner och viskade så att bara jag hörde: ”Jag tänkte ha min nya klocka på mig när jag spelar idag. Så jag kan... eh... hålla koll på tiden vid byten och sådär.” Jag synade hans nya italienska designklocka, nickade instämmande och tänkte för mig själv att vissa människor borde ransonera sin läsning av tidningen Café.
Så här nästa två veckor efter att matchen spelats är det ganska svårt att minnas i detalj hur det faktiskt gick till. Jag minns att vi inledde uselt. Jag minns att BK Bröt gjorde 1-0 efter att ha överbelastat ena kanten och skyfflat över bollen på den andra. Jag minns att vi sakta men säkert jobbade oss in i matchen och att Isak Torgersson sakta men säkert började manövrera mittfältet på det sätt han bäst behagar. Emil d´Elia tog ansvar, Oscar Klingstedt tog smällar och den blå motorn började rossla igång. Strax efter halvtidsvilan blev undertecknad så gott som frispelad av Isak Torgersson och kvitteringen satt där den skulle.
Vid det här laget kändes det som att vi kämpade mot klockan i jakt på ett segermål. Tur då att Jakob stått fast vid sin märkliga idé och kunde förse oss med värdefull information om hur mycket tid som återstod.
Med en knapp minut kvar får Oscar Klingstedt bollen utanför straffområdet (meningarna går isär vem bollhållaren var men de starkaste bevisen talar för Klingstedt så vi rättar oss efter det) och försöker dribbla av sin försvare och gå på mål (just dribblingsdelen talar egentligen för att det var Torbjörnsson men okej, vi säger Klingstedt). Efter en och annan överstegsfint tar han sig förbi backen och precis i skottögonblicket kapas han brutalt bakifrån. Rött kort. Straff. Jakob letar febrilt efter någon som möter hans blick och anmäler sig som frivillig skytt. Ingen respons.
”Lugn grabbar jag tar den” hörs från eget straffområde. Fram stegar Gustav Forsström, iklädd sin nya neongröna målvaktströja med förstärkta armbågar. Utan tvivel kliver han fram och sätter dit bollen. Med fel fot.
Rimligt.
