Kärlek och tighta tröjor

-Det var ni i Italieninspirerade matchtröjor med välkammade blonda frisyrer va, frågade Linkan, korpenprofil i Babaji FC, när vi snackade fotboll över en ljummen burköl på en musikfestival i Göteborgs skärgård.

 

Bilden stämmer till viss del. Laget grundades av en grupp ekonomistuderande gossar på språkresa i Spanien.Vad som inte framgår i Linkans beskrivning är den kärlek som genomsyrar föreningen. 

 

Grundarna kom från olika delar av en stad präglad klassklyftor. I blå tröjor kämpar arbetarsöner från Kålltorp sida vid sida med bankarbetare bosatta i Johanneberg. Jazzmusiker och engelsmän i samspel för anfallsglad fotboll. Vår lagkapten ser ut som Jesus, medan målvakten har bönestund i halvlek på tisdagar med sen matchstart. Kärlek bygger broar.

 

Poängen med dessa rader är inte att berätta om något unikt fenomen inom idrotten. Vi är inte först med att bortse från skillnader för att göra det som är viktigast här i livet; ha kul och vinna fotbollsmatcher. Det är vanligt, viktigt, och alltid lika vackert.Vad jag vill belysa är istället att hur vi framstår inte helt stämmer med vilka vi vill vara. 

 

Vi har gått från ett tiotal eldsjälar till att ha upp mot tjugo följare, supportrar och spelare inräknade. Med en redaktion ständigt på språng kan man räkna med en fortsatt tillväxt. Hur vill den växande skaran framstå?

 

Tighta tröjor, strävan att vinna matcher, hålla igång flåset och gemenskap är riktlinjer att bygga vidare på! Däremot är jag trött på AIK-influenserna. Att vår hymn lånat melodin av  GNHiETs inmarsch ursäktas förvisso av textens genialitet. Men att använda slagord och uttryck som för associationer till stora stygga Black Army är inte acceptabelt! Med all respekt Viktor Strömberg; Vi är inte överallt! 

 

Kanske kunde Mon Oeuil och Kasper Lindberg i ett genreöverskridande samarbete bli vårt Anticimex? En ny inmarsch. Skriven av kärlek, om kärlek. Kärlek till FC Morrison. 

 

Vi sluter ögonen och stämmer upp. Sången är lika stolt som Buffons.
.