Bokslut 2009: Del 2 - Tankar
Tankar om gruppen som helhet som representerade KFF 2009. Samtidigt ett försök till en resume av säsongen. Vilka är vi? Vilka döljer sig bakom en fasad och titel som Stekarlaget?
Vi är dom som vill härja som vinnande hjältar
Vi är dom som kan dansa när det kränger för hårt
I början av januarimånad drog det igång. Förväntningarna var låga för att inte säga obefintliga. Jag tror inte ens den mest obotliga optimisten vågade hoppas att årets KFF skulle vara med i toppstriden fram till sista omgången. Det var en salig blandning spelare och personligheter som skulle formas samma till ett lag. En gemensam enhet. Det var juniorlaget på ena sidan och det äldre gardet på andra sidan. Äldre gardet och äldre gardet, över en natt blev spelare som tidigare rankats som orutinerade och varit bland de yngre truppen plötsligt äldst och detta med råge. Mitt ibland dessa två ofrivilliga och oundvikliga grupperingar stod dels Tjabbe som hade bra inblick i båda lägren efter sina erfaranheter både som U-lags och A-lags tränare tidigare, men framförallt så kom en okänd stockholmare in i bilden och skulle bli gruppens nya överbefälhavare eller tränare som vi säger inom fotbollens värld. Det var nästan en light version av någon amerikansk film av typen Remember the Titans där två grupper tvingas ofrivilligt tillsammans och där det är många konflikter till en början där båda lägren vill pinka in sitt revir. En stark och tydlig ledare är då det enda som kan ena grupperingarna.
Vi är lördagens änglar som virvlar i stan
Vi är pojkarna som lovar tusenfalt
I ena ringhörnan stod de kaxiga 17-åringarna som hade större självförtroendet än vad som var både befogat och sunt för deras eget bästa. Mitt emot och tog emot de stod ett gäng med grymt bra sammanhållning som spelat ihop flera år och dessutom hållt ihop även utanför fotbollen. Man hade två säsonger bakom sig där resultatet varit en besvikelse och drömmen, ambitionen och målsättningen om att ta sig till division 3 hade runnit ut i sanden. Konsekvensen blev spelarflykt och tränarbyte. Det minsta som man ville ha i det läget var en bortskämd 17-åring som luktar kiss kommande in och leka kung i omklädningsrummet och tro man är odödlig på träningen. Två starka grupperingar med andra ord. Vissa förstod sin roll och uppfattade jargongen och stämningen som rådde I omklädningsrummet fort, vilket var nödvändigt för att kunna slå sig in regelbundet I laget och på så sätt utvecklas på bästa sätt. Henke, Kvist, Möller och Simon rättade in sig i leden, tog plats när det var behövdes och lyssnade och tog till sig av råden när det var befogat. Det är ingen tillfällighet att det också är dessa u-lagsspelare som fått mest och regelbunden speltid under säsongen. Ödmjulhet och lyhördhet är två väldigt underskattade egenskaper. Man kan tydligt se på de juniorer som hoppat ut och in i laget under året även i många fall kunnat placeras in under kategorin "Bortskämd, kaxig med övertro på sin egna förmåga"-spelare. Självklart inget som enbart finns bland 17 åringar, vissa mognar senare, vissa mognar aldrig.
Vi är yviga pojkar med för stora gitarrer
Vi är dom som vill ha allt
De två lägren växte närmare och närmare varandra under säsongens gång, vissa accepterades snabbare än andra. Respekt är inget man får automatiskt. Respekt är något som man förtjänar, ömsesidigt naturligtvis. Magnus och Tjabbe visade sig komplettera varandra på ett ypperligt vis och vid sidan om tränarna fanns alltid Pelle. Per Olof Ney. Massör, läkare, underhållare, festfixare, kurator, inspiratör. Oj va han betyder mycket för A-truppen. Faktum är att jag aldrig hört ett ont ord om honom från någon spelare. Tränarstaben lyckades i takt med framgångar på planen att ena truppen. Vi blev ett lag. Framgång föder framgågn och under våren flög vi fram på planen och allt fungerade utan problem. Då är det inte särskilt svårt att varken vara spelare eller ledare. Vi var inne i zonen. Allt gick vår väg. Våra skott studsade stolpe in, motståndarnas stoppade Tobbe. Det är alltid enklare att enas och gå samman när man har framgång och glädje. Hösten blev tyngre och vissa sprickor i fasaden kunde återigen skönjas. Rom byggdes inte på en dag och självfallet finns det mycket kvar att jobba med. Men kontinuitet och tålamod brukar vara ett särskilt gott recept på framgång.
Vi är skrattet i halsen och knaket i fogen
Vi är dom som är kungar om natten på krogen
Så vad händer nu då? Det står skrivet i stjärnorna. Ambitionen finns där, det enda som behövs är något att tro på. Tomma löften eller snarare obefogade målsättningar utan någon tyngd bakom fungerar sällan i längden. PSK:s senaste säsong är ett bra exempel på detta och samtidigt ett varnade exempel. Det som ena året fungerar väldigt bra behöver inte fungera lika bra året efter om man bara lutar sig tillbaka och endast ser det som varit bra, istället för att försöka lära sig av det som var mindre bra och på sätt utvecklas ytterligare. Luftslottet som sprängdes har redan skrivits en gång, jag hoppas att säsongen 2010 istället blir ihågkommen som året när steget äntligen togs.
Vi kan om vi vill men vi kräver support
