Vi kom, vi sågs, vi segrade och vi förstörde festen
Det skulle kunna vara vilken lördagskväll som helst som beskrivs i rubriken när det gäller Stekarlaget. På resultattavlan står det FC Örkelljunga – Klippans FF 0-1 och man skulle lätt kunna tro att det här var en tråkig och intetsägande vardagsmatch i division 4. Men bakom resultatet döljer sig så mycket mer.
Första fotbollsmatchen i Örkelljunga på närmare 30 år och den första någonsin på hemmaplan i FC Örkelljungas historia. Självklart skulle det här firas med pompa och ståt. Uppvärmningen ackompanjerades av bygdens egen paradorkester och inramningen till matchen var välplanerad och uppskattad. Publiken vällde in i massor (nåja) och merparten av de dryga 300 åskådarna hoppades på en premiärfest där hemmalaget skulle segrande ur striden. KFF hade dock bestämt sig för något helt annat.
Avsparken fördröjdes av ett något drygt tal av kommunaldirektören som i ärlighetens namn kanske inte var rätt person att inviga denna premiär, med tanke på fotbollskunskaperna. När domaren väl blåste igång matchen var det två hungriga lag som direkt ville sätta sin prägel på matchen. Första kvarten var väldigt intensiv och det small rejält i närkamperna från början till slutet. Örkelljunga spelade ungefär som Åsljunga gjorde ifjol med två starka innerbackar som sökte det långa alternativen upp på något utav fyrtornen på topp. På kanterna hade man kvicka yttrar som blixtrade till emellanåt men utan att skapa göra några större avtryck.
Även om den första halvleken var relativt jämn och tuff rent spelmässigt så var det KFF som skapade de klart bästa målchanserna. Redan efter 5 minuter rinner Herman igenom på kanten, fint framspelad av Henke, men den duktige hemmamålvakten Kristoffer Jacobsson får upp handen och gör en fin räddning där. Nästa läge får anfallspartnern Denpa som även han ställs helt fri med FCÖ-målvakten. Avslutet går mellan benen på Jacobsson och är på väg mot mål när hemmaförsvarare hinner emellan och rensar. På mittfältet fortsätter det att smällas på och man skulle kunna tro att Möller och Henke har det tufft med sin begränsade fysisk mot FCÖ:s skogshuggare, men faktum är att Stekarlagets parhäst i mittens rike kommer vinnande ur i stort sett varje duell och gör en imponerande kämpainsats. Längst bak håller Mirza och Tobbe C rent hus med alla medel som behövs.
KFF:s offensiv skapade mycket men slarvade oftast i avslutslägena.
Den första halvleken slutar mållös men går helt klart till KFF på poäng då det är bortalaget som skapar de hetaste målchanserna. Allt verkade som upplagt för att FCÖ skulle få ett bra resultat i sin premiär med alla arrangemang runtomkring matchen. Att även domaren ingick i den här välkomstkommitén var mindre väntat. Antingen var han allergisk mot grönt eller så har han nyligen sökt jobb Gillebagaren, något emot KFF verkade han ha i alla fall.
Örkelljunga imponerar dock med sin fysik och sitt tunga spel , det märks att laget i år har lite mer rutin från den här nivån då jag anser att årets upplaga av FCÖ är ett klart mer komplett lag och inte alls så beroende av en spelare som man var ifjol (Glenn Hallin).
I paus var det bara en sak som gällde. Vi skulle gå ut i den andra halvleken och köra över hemmalaget. Domaren verkade inte vara på vår sida (minst sagt), vi mötte ett fysiskt spelande lag och spelet kom inte riktigt igång som vi ville i den första halvleken. Men inget kunde skulle få stoppa oss denna kvällen. Vi hade bestämt oss. Det fanns inga ursäkter.
De första tjugo minuterna i den andra halvleken blir också helt matchavgörande. KFF höjer tempot avsevärt, sätter hårdare press på FCÖ och fyller på med mer folk i anfallen. Man trycker fullständigt tillbaka hemmalaget som får stora problem att hänga med och att det hänger ett ledningsmål i luften är förmodligen samtliga på Örkelljunga IP väl medvetna om. I den 62:a minuten uppkommer situationen som kommer att avgöra den här tillställningen. Denpa hittar Herman i djupled med en snabb skarv, Herman petar bollen förbi målvakten som inte hinner få undan armarna utan kapar den framstörtande anfallaren. Straff och frilägesutvisning blir resultatet. Inte mycket att orda eller säga om, mer än att den här regeln är något tuff. Att drabbas av ett rött kort och straff emot i sig i samma situation känns väldigt hårt och blir ofta helt matchavgörande. Bollen på elvameterspunkten och en ny målvakt in i FCÖ-kassen. Bollen till höger och målisen till vänster och vi har 0-1. Fullständig spontan glädje utbryter i KFF-lägret!
Straffen och det röda kortet är ett faktum.
De närmaste 25 minuterna handlar sedan om en kavalkad av missade målchanser. KFF har säkert 5-6 frilägen och flertalat andra väldigt bra lägen som man i de flesta fallen slarvar eller stressar bort. Istället för att avgöra matchen med att göra både ett och två mål till så står sig 0-1 när matchuret tickar mot 90 minuter. Alla som följer fotboll vet att det finns inget bräckligare eller nervösare än en 1-0 ledning med några minuter kvar, samtidigt som motståndarlaget desperat trycker på med allt man har och skickar långbollar mot sina 2,5 meters anfallare. Varje gång bollen likt en målsökande missil skickas mot KFF:s straffområde så stannar hjärtat till för en sekund. Men KFF rider ut stormen och tar en jäääääääävligt skön seger!
KFF:s segersång ekade över hela Örkelhöjden och Stekarlaget tog tre tunga poäng med sig till Klippan!
Analys
Var ska vi börja? Om defensiven sviktat något i inledningen på säsongen så tog man nu gruvlig revansch och gjorde igår en helgjuten och närmast heroisk insats. Mirza kommer från ingenstans och går in och gör en helt magisk match. Asims påg var fanimej överallt och offrade allt han hade för laget och för att freda målet. I situationer där normala spelare kanske tvekar med att sticka in foten, där flyger Mirza utan minsta tvekan in med huvudet före och vinner bollen. Inte ens Hollywood-fruarnas Maria Montazamis lillebror Christiiiiiiiiiian kunde störa Mirza denna kvällen. Han var omutlig. Som en John Mclane från Die Hard-filmerna, fast i KFF-tröjan på en fotbollsplan.
Vid sidan om sig hade Mirza ingen mindre än försvarsgeneralen Tobbe Carlsson. En elegantare men samtidigt så brytningssäker mittback har inte skådats sedan Anglomas eller Maldinis glansdagar. Stekaren har verkligen växt in i mittbacksrollen på nytt och bär idag KFF-försvaret på sina axlar. Han täcker upp när någon går upp och bryter och läser spelet på ett närmast utomjordiskt bra sätt. Ibland är det nästan som om Tobbe hela tiden tänker tre situationer längre fram än alla andra.
Simon Furevi. Killen med mer hår än hjärna. Pojken med två vänsterfötter som båda är ungefär tre storlekar för stora. Men vilken match han gör på vänsterbacken! När FCÖ väl försökte hota KFF så var det ganska tydligt att det var via högerkanten man skulle göra det. Men där fick den normalt duktige högeryttern stånga sig blodig. Han utmanade och utmanade gång på gång. Simon käkade upp honom fullständigt och ägde kanten med sitt hänsynslösa försvarsspel. På högerkanten visade Krister hjärta och inställning på ett imponerande vis. Det han kanske inte har i snabbhet tar igen med bravur genom sin blick för spelet och förmågan att läsa spelet och styra sin motståndare mot ofarliga ytor. Samtidigt har Krister en väldigt fin högerfot som vi kan utnyttja ännu mer i anfallsfasen.
Kolla in blickarna hos Mirza och Tobbe! Snacka om beslutsamhet och fokus. (Bild:hd.se)
Backlinjen tillsammans med Tobbe H längst bak, som hade en hyfsat lugn kväll men som agerar resolut med pondus när det väl behövs, gör den här kvällen en närmast prickfri insats! Man agerar som en enhet istället för att arbeta var och en för sig på ett beundransvärt sätt. Man har verkligen tagit till sig av de misstagen man tidigare bjudit på och arbetat hårt för att få hela försvarslinjen att fungera effektivare, det såg vi provet på igår kväll. Samtidigt så börjar man och mer lära känna varandra och kanske framförallt lita på varandra i situationerna. Man ska minnas att tre av fyra i backlinjen igår är helt nya för i år.
Offensivt sett finns det mer att önska, samtidigt som långt ifrån allt är negativt. Att laget återigen skapar mängder med målchanser är självklart väldigt positivt och ett bra betyg på att vi arbetar på rätt sätt med vårt anfallsspel. Men den sista tredjedelen och avslutslägena måste bli bättre. Igår slarvade vi bort otaliga solklara målchanser där vi skulle dödat matchen och sluppit den onödiga nervpärsen på slutet.
Samtidigt så finns det förmodligen inget skönare än 1-0 vinster efter en riktig kämpainsats och otroligt tuff men absolut inte ful kamp över 94 minuter. Vi gjorde det vi skulle. Vi tog tre poäng och vi förstörde festen.
Samma kväll så kryssade PSK och Åstorp förlorade. Detta innebär att KFF befäster andra platsen och nu bara är 1 poäng bakom Lillebror. På fredag väntar derby och seriefinal mot just PSK. Fotbollslivet kunde varit sämre just nu.
