Vårsäsongens sista match...
Ångest, ilska, förvirring. Det var många olika känslor som tog vid efter förra veckans patetiska insats. En förlust som la sig som en tung jävla bakfylla på laget som tidigare inte förlorat en poäng.
En vecka senare, de tunga tankarna börjar skingra sig men senaste matchen finns fortfarande någonstans där i bakhuvudet. Man är aldrig bättre än sin senaste match och så vidare.
Väl på Kviberg möter Räkan upp i en tröja med en röd ring på. Alla som spenderat allt för många timmar framför exempelvis Football Manager vet att en röd ring i spelschemat betyder att man förlorat. Om det hela är en slump eller om Räkan på något sett inlett sin beteendevetarkarriär genom att chocka övriga inblandade med något slags experiment vet jag inte. Jag frågade inte.
En gång är ingen gång. Björn Rosenström kanske ska få ta en plats här ändå. Morrison faller tillbaka in i gamla hjulspår och i det här fallet är det positivt. GRU har ingenting att sätta emot när Klingstedt spänner sitt håriga bröst. När d´Elia blir så där grinig som bara han kan bli när det väl gäller. När Sinander står upp som ingenting har hänt efter en tackling som skulle fått Paul Scholes att ropa efter mamma . Som Steaua-bossen Gigi Becali hade sagt: Det finns spelare i laget som orkar lyfta det piano som vi redan visste att många är kapabla att spela på.
Trots att mattan var lika ojämn som vanligt och trots att Totti blev Taddei när bollen låg på straffpunkten skulle det bli en afton i Ted Wikströms smak. Pang bom! 4-0 efter en kvart och säsongens i särklass största defilering hittills hade tagit sin början. Även om det fanns smågriniga tendenser och en del lite väl tuffa tacklingar höll sig spelarna i hemmalaget lugna. Kanske var aggressionskontot tömt efter veckans pass på Kålltorp där det, enligt ögonvittnen ska ha gått hett till.
4-0 blev till 8-0. Taddei blev Totti igen. GRU skulle dock ta chansen när den kom och spä på det faktum att Morrison har förtvivlat svårt att hålla tätt bakåt. ”Sista målet vinner!” hördes från bortaläktaren kort efter att de orangea rullat in reduceringsbollen. Om Morrisonspelarna inte förstod självdistansen i det uttalandet eller om det bara fanns en sprudlande anfallslust förtäljer inte historien. Laget gick för 9-1 och bara någon minut senare slog Sinander in spiken så långt att man inte längre kunde se dess huvud.
Ett allt annat än välbehövligt sommaruppehåll sätter punkt för en allt som oftast trevlig vårsäsong. Härnäst väntar sommarträning på träningsanläggningen i Kålltorp där försvarsspelet förhoppningsvis slipas. Alla som vill följa laget är hjärtligt välkomna dit.
You Stay Classy San Diego!
