Vi är skyldiga varandra upprättning

De som följer Klippans FF har koll på att hösten inte startat på bästa sätt för laget. Anfallsmässigt har spelet stundtals varit kreativt och attraktivt för åskådarna. Men när laget ska försvara Henrysson och målet har man stött på problem, rejäla problem. Det har resulterat i två raka förluster och även oroande spel i andra halvleken av höstpremiären då vi lyckas släppa in 2 två slarviga mål. Och det som bör belysas utifrån dessa tre matcher är att vi har spelat bedrövlig fotboll sista 45 minuterna av matcherna. Vilket även till viss del varit signifikativt för en del av vårens seriespel då man tappat gjutna ledningar. 
 

På träningarna under inledningen av säsongen har det varit grinigt, gnälligt och även lite hetsigt faktiskt. Varför det varit såhär kan ha många olika anledningar och det är många som kommer med dessa anledningar. Men så kom det en liten ljuspunkt, måndagen den 13e aug. Då var undertecknad själv inte aktiv i träningen utan vid sidan om. Samt att det fattades större delen av ungtupparna eftersom de spelade match med juniorlaget. Till träningen anslöt ca 12-14 personer utav de spelare som varit längst i klubben plus Linus Martinsson. Träningen innehöll det mesta. Det var allt från misstag, individuella prestationer, klagomål, high fives och lyckorop. Men en sak som överträffade allt annat var att alla utstrålade en glädje som det var längesedan jag upplevde på våra träningar. Glädjen av att vara där, träffa lagkamraterna och åstadkomma något med dem. 

När jag anlände till Laröds IP för att följa laget när de tog sig an Hittarp (de nuvarande serieledarna) hade det redan gått 10 minuter av matchen. Jag ställer mig och tittar på matchen och bredvid mig hör jag en av Hittarps supportrar skrika att vi inte kan lira boll, bara sparkar långt och är ett gäng bönder. Det fick mig att koka, denna person var alls onykter eller något. Men sen hände det något, som fick tyst på denne person och mig att hånflina lite brett åt hans tidigare kommentarer.

Klippan tog tag i taktpinnen och började skapa farliga målchanser i nästan varje anfall. Försvaret över hela banan sitter näst intill perfekt. Alla står upp för varandra, offrar sig och ger bollförande kille flera olika alternativ. Det var väldigt kreativt att se på och vi får in 1-0 i slutet av halvleken. Det kändes OERHÖRT VIKTIGT för de elva spelarna på planen att gå in med en ledning i paus. 

Men när andra halvlek drar igång hinner de knappt gå 1 minut innan Hittarp skapat en farlig chans och man ser hur paniken i ögonen sprider sig hos, de för dagen helgröna, legenderna från Klippan. Resten av matchen är historia i min värld. 

 

Matchen gick vi förlorande ur men det som gör mig mest besvärad är över hur spelet, i tre raka andra halvlekar, rasar för oss. Ingen säger ett ljud till någon annan, det gnälls, man tar inte det jobb som krävs och glädjen för att spela fotboll försvinner helt för vissa ser det ut som. 

På lördag möter vi Croatia hemma vilket kan kännas som ett bra motstånd i mina tankar. Till denna match bör vi ha med oss:

• Matchen borta mot Croatia 

• Första halvlek mot Hittarp 

• ETT VÄXANDE SJÄLVFÖRTROENDE 

För att utveckla tankarna så tycker jag att vi kanske gör vår absolut bästa match hittills denna säsong mot Croatia. Under 95 minuters fotboll försvarade vi oss som en enhet, vi anföll som ett brasseinspirerat lag och vi dunkade dit i princip varje målchans vi skapade. Vi pratade även med varandra på plan, styrde varandra och inställningen från alla tillsammans var på topp. Allt för att underlätta för sig själv och bakomvarande lagdel/spelare. Jag var oerhört nöjd som mittback bådeunder och efter den matchen. För när alla hjälps åt och drar år samma håll blir spelet så mycket enklare för mig. Och jag hoppas det känns likadant för resterande spelare på planen. 

Från matchen igår ska vi ta med att vi dominerar första halvlek chansmässigt och detta tack vare ett kompakt försvar, där alla snackar, styck och pushar varandra. Det leder till många vunna dueller och underbara omställningar där vi utnyttjar den fart och finess som vi besitter. 

Tar vi med oss detta bör vi gå in till matchen på söndag med ett växande självförtroende. Vi vet att vi kan om vi hjälps åt. För på söndag hoppas jag verkligen att vi kan ta oss tillbaka till de topp prestationer vi har presterat under denna säsong. Croatia är rädda för oss, det är vi som har ett ”5-0 överta” ”på dom sedan det förra mötet. Och vi ska se till att de är fortsatt rädda för oss när de lämnar Åbyvallen på lördag. 

Nu ser vi till att göra en bra träning ikväll och börjar uppladdningen inför lördagens drabbning. Individuellt är vi bra, tillsammans är vi starka men när vi spelar för varandra är vi som bäst. Spela för er samt för logan på vänster bröst ska jag göra på lördag om jag får chansen att dra på mig den grönvita dressen.  Jag hoppas att de 16 spelarna som blir uttagna kommer med samma inställning. För inte fan ska vi förlora en tredje match i rad, inte ska vi behöva kika oss bakom axeln i serien, inte ska vi vika ner oss igen som vi gjort i dessa senaste matcher. På lördag ska vi bara ta 3 poäng, till vilket pris som helst! Nu kör vi! 

“It's the blood of a champion, pumping

Deep inside my veins, too much pride to be running

I'ma give what I can and more, even if

My blood, my sweat, and my tears don't mean nothing”