Kryss för Sverige i gruppfinalen efter kollaps sista 15
En sexmålsledning med kvarten kvar räckte inte. Spanien tuggade ner avståndet och lyckades knipa en poäng i slutsekunderna. Här listar SvenskaFans matchens bästa och sämsta ögonblick.
Likt EM-finalen 2022, som spelades även den mot just Spanien, gick Niclas Ekberg upp till strafflinjen i ett avgörande skede av matchen. Då var ställningen 26-26, och tiden var 60:00 – idag var det en halvminut kvar på klockan och resultattavlan visade 28-28. För tre år sedan säkrade Ekberg guld till Sverige, men idag hade Spanien tid till kvittering.
Kvällens match har av många beskrivits som en måstematch: dels för att alla extra poäng som lagen tar med sig in i huvudrundan är viktiga, och dels för signalvärdet i att kunna stå upp mot en toppnation som Spanien. Sverige gick in i den första halvleken och ville döda alla tvivel som funnits innan, och höll vid två lägen en sjumålsledning. Spanien, som är mitt i ett generationsskifte och vars trupps medelålder minskat med fyra år sedan EM för ett år sedan, såg rätt hopplösa ut. Men Spanien är lätta att underskatta, och denna gång hittade de lösningen till att kunna utmana Sverige igen.
Kvällen bjöd på både svensk briljans och sista sekunden-besvikelser – här är matchens toppar och dalar.
BÄST: Albin, Albin, Albin!
Hoppskott, kontringar, genombrott. Fanns det någonting Albin Lagergren inte kunde göra idag? Snabbast i uppspelen, oslagbar i en-mot-en-situationerna, och välförtjänt av kvällens matchens lirare-pris. Jag personligen brukar vara ett större fan av Lukas Sandell, som delar högernio-positionen med Lagergren, men ikväll var det inget snack om saken. Speciellt bra var han i inledningen av matchen, när sex mål av Sveriges första tolv kom från Varbergssonen. Och när frågan i matchens sista timeout kom om vem som skulle ta ett eventuellt sista avkast mot Spaniens tomma mål i slutsekunderna var Jim Gottfridsson snabb: "Albin, Albin, Albin!"
BÄST: Felix Möller (igen)
Jag var superimponerad av Möller när Sverige vann över Chile i lördags, men ikväll var han på en ny nivå. Jag är inte förvånad, eftersom jag har sett under många år hur bra han kan vara, men att se honom passa in på världsnivån är extremt kul. I lördags var han målbäst, och ikväll var det försvarsspelet som stack ut. Han var aggressiv, snabb i fötterna och samarbetade bra med de runtomkring. Spanien kunde spela med sina växlar och kombinationer hur mycket de än ville, men det var ingenting som störde Möller; han fastnade aldrig utan släppte vidare spelare och tog ny uppgift enkelt. Dessutom tyckte jag Sverige fick en tydlig dipp i försvarsspelet i den första halvleken när Möller satt på bänken – och direkt när han klev in på planen styrdes det upp igen. Hade han bara satt avkast-skottet i slutsekunderna i mål, och därmed säkrat svensk gruppseger, hade han blivit utnämnd till hjälte i min bok.
BÄST: Försvaret (mot sex spanjorer)
Försvarsspelet såg extremt stabilt ut i perioder, främst i den första halvleken. De svenska försvararna samarbetade väldigt bra; överlämningarna av niometersspelare och linjespelare fungerade utan större bekymmer och det kändes som att alla hade koll på sina uppgifter. Spanjorerna verkade stundvis vara rädda för att gå på genombrott, och det fanns inga luckor i den gula försvarsmuren för skott utifrån heller. Försvarsspelet stressade även Spanien till mycket slarv, många tekniska fel och även en hel del passivitetsvarningar.
SÄMST: Försvaret (mot sju spanjorer)
Det var när Spanien började plocka ut sin målvakt för att spela 7-mot-6 i anfall som Sverige tappade matchen. Generellt sett innebär två linjespelare att försvarsspelare blir mer passiva och ligger lågt för att skydda från linjeinspel, och det var precis så Sverige reagerade – och exakt därför Spanien spelade det kortet. Spanien hade problem med Sveriges stötande 6-0-försvar hela matchen, och nu fick de en lösning som Sverige inte kunde stoppa. Speciellt illa var det på Sveriges vänstersida där spanjorerna fick flyga in i luckorna allt för ofta i slutet.
SÄMST: Det uppställda anfallsspelet
Det känns egentligen lite hårt att säga att Sveriges uppställda anfallsspel var "sämst", men det finns ganska lite annat att klaga på. Sverige hade en dålig anfalls-period i mitten och slutet av den andra halvleken när Spanien lyfte till att spela ett mycket mer utgrupperat försvarsspel. Det blev svårt för de svenska spelarna att komma i fart, och tomma löpningar utnyttjades inte tillräckligt. Dessutom hade spanjorerna till slut lärt sig hur farlig Lagergren var, så han blev hårt uppbackad av flera försvarare varje gång han satsade. Hade Sverige varit lite farligare i det uppställda anfallsspelet mot slutet av matchen hade de kunnat döda Spaniens hopp och säkrat en vinst.
SÄMST: Domarinsatsen
Jag gillar egentligen inte att klaga på domare, men idag var de två rosaklädda sämst på plan. Det fanns ett antal situationer när såväl straffar som utvisningar skulle ha utdelats i svensk favör, bland annat en strypning på Lagergren, men konstigast av allt var nog skottet rätt i huvudet på Andreas Palicka. Skottet var helt obehindrat, och den svenska målvakten låg stilla på marken efter att ha flugit bak på grund av kraften i skottet. Men ändå reagerade domarna knappt. Inte ens videogranskning gjordes för att bekräfta vad som hade hänt; istället lät de spelet gå vidare utan någon bestraffning. Regeln kring skott i huvudet är tydlig och säger att skytten ska få en utvisning så länge inte en försvarare inblandad i skottsituationen får en bestraffning, eller om det tilldelas ett straffkast för situationen. Ingen utvisning tilldelades skytten, och Spanien fick ett frikast.
Spaniens enda utvisning för hela matchen kom dessutom i slutminuten i en klart tveksam situation, där den spanska försvararen utvisades när Sebastian Karlsson trampade på hans fot i ett upphopp. Kompensation, kanske? Det får vi aldrig veta, men så kändes det i stunden.
