Rubrik saknas
Hammarbyskribenten Benny Wiklander är oroad för sin klubbs publika och ekonomiska situation, men presenterar ett antal idéer och tankar kring hur den negativa utvecklingen kan brytas. Den trogna kärnan av Bajens hockeyfans måste visa vägen, både genom att skapa stämning på läktarna men också genom att ta med sig släkt, vänner och - inte minst - andra Hammarbysupportrar till Hovet. På så sätt kan man locka fram den historiskt förankrade hockeykulturen inom föreningen.
Hammarby Hockey står, som jag ser det, inför sin viktigaste säsong sedan starten 1921. Aldrig förr har, mig veterligt, Hammarbys ekonomi varit så dålig som denna säsong. Klubben har dessutom förlorat nästan hela sin trupp från i fjol, vilket gör att årets upplaga mestadels består av uppflyttade spelare från A-juniorerna. Det vill säga spelare från det egna ledet. Sponsorerna står inte i kö för att satsa pengar i Hammarby, publiken sviker, och vi får fortfarande betala överpris för att spela på Hovet. Dessutom får vi inte ett korvöre för den försäljning som bedrivs på arenan. Allt detta sammantaget gör att Hammarby står inför en tuff uppgift. Om inte den här trenden bryts blir resultatet att en av Sveriges mest anrika hockeyklubbar med åtta SM-guld, åtta SM-silver och åtta många SM-brons går i graven. Det tror i alla fall jag.
Men det går fortfarande att vända utvecklingen, och nu är det upp till oss supportrar att hjälpa vårt kära hockeylag, som tyvärr - av många olika anledningar – har kommit i skymundan av de tre andra stora bollsporterna som bedrivs inom Hammarby IF (fotbollen, handbollen och bandyn). Här nedan följer därför lite tankar och idéer om hur vi kan vända på spiralen. Lite galna saker kanske, men – ärligt talat – vad har vi att förlora?
Det har klagats genom åren att vi köpt dyra spelar som sedan har underpresterat. Resultatet av detta har blivit att våra egna produkter fått stå och titta på. Så är det inte denna säsong och bara här bör det finnas hundratals släktingar till dessa unga spelare i form av mammor, pappor, morfar, farmor, flickvänner etc. som bör kunna besöka Hovet. Om Hammarby dessutom spelar bra hockey lär de andra åskådarna garanterat också komma tillbaka. Den här säsongen kommer nämligen alla spelare att spela med Hammarbyhjärta, något som jag personligen tvivlar på att alla spelare gjort förr om åren. Tyvärr har vi haft för många "Henning Penning", som mest har intresserat sig för hur tjock plånboken varit. Så är det inte i år, eftersom plånboken är ganska tunn. Lycksökarna lär gå till andra klubbar. Men, å andra sidan, släpper man ut ett gäng spelare som spelar med känsla för sin klubb och inte bara för pengarnas då kan det ske underverk - även om namnen på tröjan inte är välkända för alla.
Hammarby Hockey har en kärna på ca 70-80 personer som ser klubbens matcher oavsett om det går bra eller dåligt. Detta ”järngäng” skulle följa Bamsingarna om klubben så spelade på den mest obskyra uterink i den lägsta av gärdsgårdsserier. Så illa tror jag nu aldrig att det skall behöva gå, men helt klart är denna kärna av hängivna fans en tillgång som vi kan arbeta utifrån. Jag är en av dem, och till årets säsong har jag lyckats med bedriften med att värva två personer som hänger med mig på matcherna. Om alla riktigt trogna hockeyfans gjorde likadant skulle vi öka åskådarantalet ganska markant.
Affischeringen är en annan sak som vi kan bli bättre på. Alla har inte tillgång till Internet, och tv direktsänder förmodligen inte matcher som Hammarby-Sundsvall eller Hammarby-Arboga. Vi har knappast pengar för att köra en infodrive i de stora kvällstidningarna, men vi kan själva dra våra strån till stacken genom att klistra affischer runt om på Söder och övriga stan. Ut och klistra gott folk, alltid snappar vi upp ett par till!
Vidare tycker jag att man borde skrota alla former av säsongskort. Hur många har sålts i dagsläget egentligen, och ger det något "klirr" i kassan? Jag är skeptisk. Låt i stället ungdomar och pensionärer gå in gratis och ta en hundring i inträde rakt av för de övriga! De som vill se Hammarby spela hockey betalar det. Fråga sedan Arenabolaget om vi får som extra krydda på moset bjuda alla med biljett på en läsk eller en glasspinne. Dessa saker är ganska lätt att hantera och kan därför portioneras ut i disken där vi säljer våra Hammarbyprylar. Det här kanske lockar ytterligare ett antal åskådare. För nog måste det väl ändå vara bättre att ha folk på läktarna än utanför?
En uppmaning till alla besökare är att köpa hockeyns souvenirer när ni går på matcherna. Det är faktiskt den enda försäljning på Hovet (förutom matchprogrammen) som oavkortat tillfaller Hammarby Hockey.
Ponera nu att vi höjer publiksiffran från 450 personer till 800 på matcher mot lag som Arboga , Nybro, Sundsvall (vilket jag inte tror är helt omöjligt) då är vi på rätt väg, och jäklar vilket drag det skulle bli där upp vid räcket på Hovet. Nu finns det säkert dem som ler i mjugg när jag skriver att det kan bli ett jäkla drag med 800 personer på Hovet. Men ni som följer Hammarby Hockey vet vad jag talar om. Minns ni den sagolika vändningen i Arboga i våras? De ca femtio tillresta fansen från Söder ägde arenan och överröstade de övriga 800 Arbogaborna så det stod härliga till!. Mer behöver därför inte sägas om detta: blir det fullt ös på publiken så blir det på spelarna också!
Stafettpinnen är därmed kastad kära hammarbyare. Det här är mina tankar och förslag. Låt gärna "pinnen" gå vidare så grejar vi det här och återupprättar den stolta hockeytradition som vi har haft i Hammarby genom åren.
Vi syns i Hedemora!