Intervju med Hammarbys NHL-spelare
Nu verkar det tyvärr som om det är slutspelat för Hammarbys egen NHL-spelare Dan Trebil. 27-åringen är hemma i USA ryggskadad och det är osäkert hur hans hockeyframtid ser ut. Benjamin Thorén fick ett samtal med honom strax innan han åkte hem, då det mesta fortfarande talade för spel efter jul.
Hur var det att komma till det här stället från St Louis?
– Jag trivs. Hockeyn är ju ganska annorlunda här; storleken på rinkarna och spelsystemen skiljer sig. Det tog ett tag att vänja sig vid, men nu tycker jag att jag har kommit in i det.
Hur känns det att komma till ett lag där spelet inte stämmer till hundra procent?
– Alla lag har perioder då spelet inte funkar. Tyvärr är det vår tur att gå igenom det nu. Men de senaste matcherna har det sett ut som om vi kanske är på väg ur det. Jag hoppas att vi kan ta oss till Superallsvenskan där vi får möta bättre lag, för så länge jag har spelat här så har vi spelat bättre mot de bra lagen.
Hur tycker du det är att spela inför en sån liten publik?
– Tro mig, jag har spelat i stora arenor förr med färre i publiken. I the minor leagues så kan det vara så här, stora hallar för tio tusen där läktarna gapar tomma, så det är inget jag bryr mig om.
Tror du att du har en fördel om det blir tal om stora publiksiffror?
– Jag tror att alla spelar likadant oavsett hur mycket folk det är som tittar. Det är klart att det är trevligt med en stor publik, det ger en lite extra energi, men om det inte är så många så får du väl hitta den energin inifrån. Jag är i och för sig van att spela inför många människor så jag kanske inte känner samma press, det är möjligt.
Så du är inte besviken att komma till världens ände och spela inför 300?
– Jag vet inte om det är världens ände. Det är en ganska juste stad.
Trivs du här?
– Ja.
Pluggar historia och filosofi
Vad gör du när du är ledig?
– Jag pluggar en del. Läser några kurser över internet. Historia och filosofi. Jag mailar fram och tillbaka till mina lärare. Käkar lunch med lagkompisarna, går på bio. Det är nog samma som alla andra tror jag.
Har du ett liknande liv här som i till exempel St Louis?
– Ja. Man har en del tid över och då tycker jag det är skönt att göra något vettigt, som att plugga.
Har du bott på många ställen där du inte känt någon, under din hockeykarriär?
– Ja, jag har alltid flyttat runt mycket. Förra säsongen spelade jag i fem olika lag. Så jag har alltid fått vänja mig med nya grupper, och lära känna nya människor. Samtidigt är det ungefär likadant överallt. Man kommer dit och blir väl omhändertagen. Det är en liten omställning men inte så farlig.
Men någon familj är väl inte att tänka på?
– Nej, det är svårt. Förra året hade det inte gått så bra. Men, jag vet inte, hade jag haft en familj som jag kunde ta hit så hade det varit ok. Jag menar, jag kommer att vara på samma ställe en hel säsong.
Hur bra tror du Hammarby kan bli i år?
– Jag tror att vi har en riktigt bra chans att gå upp i elitserien. Jag tycker att vi håller ungefär samma klass som de bästa i serien, och man vet aldrig vad som kan hända i slutet av säsongen.
När man kollar in din statistik från hockeykarriären, så kan man se att du är en ”ren”spelare, du har inte så mycket utvisningar. Är det ditt sätt att spela?
– Jag har aldrig varit spelaren som söker slagsmål. Jag spelar hårt, men jag tror inte att jag är en ful spelare.
Passar europeisk hockey dig bättre än transatlantisk?
– Kanske, på det sättet. Men storleken på rinkarna och mina långsamma fötter (skratt); jag vet inte om det passar mig så bra.
Kommer du någonsin vänja dig vid storleken på rinken?
– Ja, man kan alltid vänja sig. Men det är ju inte precis så att jag kommer att bli så mycket snabbare. Det gäller att vara noggrann om hur man placerar sig på banan.
