Tung förlust för Bajen
Det finns förluster. Och så finns det blytunga förluster. Det här var definitivt blytungt. Hammarby spelade sin bästa hockey på mycket länge. Någon enstaka match förra säsongen kan möjligtvis jämföras med denna.
Laget kontrollerade matchen fullständigt i 54 minuter, sedan smög sig säkerheten in, kanske också tröttheten.
Björklöven började annars matchen bra och ägde det mesta av puckinnehavet i den första perioden. Men målchanserna var jämnt utspridda på de två lagen. Faktum är att Hammarby hade fler riktigt farliga. Bajen släppte inte fram Löven till de riktigt farliga lägena. De gånger det hände var det frukten av misstag från Hammarbyspelare.
Förleds inte att tro på Björklövensupportrarnas påståenden att deras lag spelade bedrövligt i 2,5 period. Det brukar de säga när de möter Hammarby. Laget spelade bra, det var bara det att Hammarby var bättre - klart bättre. Det gick snabbare i anfallen och försvarsspelet detroniserade motståndarna.
När Tomas Kollar sköt 5-1 var det spiken i kistan. Tyvärr var det i Bajens kista. För samtidigt som Björklöven toppade upp sitt lag, så slutade Hammarby spela. Egentligen var Löven inte så mycket bättre i sista. De hade, som sagt spelat finurligt redan tidigare. Skillnaden var bara att nu hade motståndarna slutat spela. Och, turligt nog för laget, domaren slutat döma.
När man slappnar av som Bajen gjorde så bjuder man in Olyckan. Och han kommer sällan ensam. Olycka i form av att snart sagt varenda puck som kan snubblas in, också snubblas in. Eller det enkla faktum att det helt plötsligt blir tillåtet att parkera halva Umeås befolkning i motståndarnas målgård. Eller att solklara utvisningar bedöms på forntida NHL-nivå då det tidigare varit på division 1-nivå. Eller att luriga direktskott som funkar en gång per säsong går in (tänker på det snygga skottet direkt på tekning).
Björklöven gav aldrig upp utan satsade allt på ett kort. Tyvärr för Hammarby visade sig kortet både vara hjärter och spader ess på samma gång.