Lagbanner

Bamsingarnas enastående höst

Segern mot Björklöven i gårdagens seriefinal innebar att Bamsingarna nu har tagit 13 raka trepoängare - ett enastående facit! Trots den tuffa derbygruppen med AIK Solna, Nyköping och Huddinge innebar detta att Bajen vann den norra allsvenskan med imponerande 68 poäng, fyra mer än Skellefteå och Björklöven och fem fler än vad Rögle tog i SA.

Visst nämndes Bajen som en av SA-kandidaterna i många förhandstips, men de stora favoriterna var Västerbottensduon Björklöven och Skellefteå. På Bodens officiella hemsida rankade man till och med Bamsingarna så lågt som sjua (!) efter bl a Sundsvall, AIK, Nyköping och Boden.

Bajen inledde NHA starkt. I hemmapremiären togs en knapp men klar seger över Nyköping (3-2). Några dagar senare spelades det första derbyt mot degraderade AIK. Bajen var det något bättre laget i derbyt, men fick se sig besegrade på straffar. Därefter togs åtta raka trepoängare mot Huddinge, Ö-vik, Sundsvall, Boden, Vallentuna, AIK, Piteå, Huddinge. Av de matcherna minns vi särskilt derbysegern mot AIK med hela 4-0; vår första hockeyseger mot Gnaget på nästan tio år i seriesammanhang (hösten 1999 kvaddade vi dem med 8-2 i en träningsmatch). Nåväl de åtta raka segrarna blev nio när Nyköping besegrades på straffar 16 oktober på Hovet.

Därefter hamnade Bamsingarna i en liten svacka, främst beroende på skadeproblem. Norgenyförvärvet, den förre djurgårdaren Niklas Barklund skadades redan på försäsongen och var borta hela hösten. Nu tillkom ytterligare skador. Den viktige centern Kim Cannerheim (ny från Södertälje) missade ett flertal matcher i mitten av serien. Vid samma tid drabbades Bamsingarna av ytterligare en jobspost när ännu en center försvann, denna gång lagkaptenen Henrik Nilsson. Lägg därtill att Johnny Oduya vid samma tid drabbades av några matchers avstängning efter en uppgörelse med Skellefteås Pär Mikaelsson, där "Dojan" i alla fall vann på poäng. Även Jonas Göthberg har haft skadeproblem och kom igång på allvar först mot seriens slut. Ett sargat Hammarby kunde inte stå emot Skellefteå, som vann med hela 5-0 på hemmaplan. Den matchen, som spelades den 18 oktober, var å andra sidan den enda match under hela hösten där Bamsingarna var det klart svagare laget. Förvisso kammade Hammarby noll även vid nästa Västerbottensresa en vecka senare. Björklöven vann med 3-0, men det stod bara 1-0 ännu någon minut före slutsignalen och "trean" kom i tom bur. Tyvärr följde sedan ytterligare två knappa förluster mot AIK och Nyköping, vilka matcher båda slutade 2-3.

Söndagen 3 november slog Bajen Huddinge i Björkängshallen med 6-3, och därmed inleddes sviten om 13 raka trepoängare. Bland de mer minnesvärda matcherna bland dessa kan nämnas ytterligare en klar derbyseger mot AIK. Solnalaget var kvickare och såg mer tända ut i matchen, men samtidigt kändes det att Bajen är ett bättre hockeylag. Rutinerat styrde man ut Beck, Hagos & co i sarghörnen och inväntade kontringslägen. Nyförvärvet från Örebro Johan Hägglund gjorde sin första match för Bamsingarna och fick äran att avsluta målskyttet med sitt 4-1 mål. I hemmamatcherna mot Skellefteå och Björklöven togs övertygande segrar, vilket kan vara psykologiskt värdefullt inför fortsättningen.

Så till spelarkritiken. Hockey är en lagsport (för att börja med en klyscha), och Daniel Broberg, Pelle Göransson och Leif Boork skall ha kred för att de skapat ett fungerande kollektiv. Visst har vi några "stjärnor", men det är lagets styrka som gjort oss till seriesegrare.

Redan ifjol kändes Carl-Johan Klint som en säkrare målvakt än Joakim Persson, varför vi hockeybajare inte blev lika överraskade som många motståndarfans när Jocke Persson inte fick förtroendet som förstemålvakt. Inför säsongen var jag inte det minsta orolig utan litade på "Klinten". Ändå är jag imponerad över hans höstsäsong. Hans räddningsprocent har varit 92,50 att jämföras med Skellefteås Johan Backlund och Björklövens Tobias Lundström som har 91,36 respektive 91,34. Jocke Persson ligger långt efter med 90,00. Enligt statistiken är Klinten seriens bäste målvakt!

En god hjälp har Klint haft av försvaret, som är det starkaste Bajen har haft sedan 1980-talets början. Johnny Oduya har uträttat en fantastiskt arbete, såväl defensivt som offensivt - 19 poäng på 33 matcher är inte dåligt. Daniel Holmström är också en stor tillgång offensivt. Han har gjort en helt OK höst, men kan säkert höja sig ytterligare ett snäpp. Jonas Göthberg, som i likhet med Holmström är högerskytt, är också värdefull offensivt. I power play har han ofta använts som vänsterforward. Två andra backar som verkligen förtjänar att lyftas fram är Elias Abrahamsson och Stefan Björk; båda har i hög grad bidragit till att Bajen släppt in minst mål av alla lag i NHA. Stor del i den äran har också allround-backen Andreas Lindh. Vid sidan av de nu nämnda backarna har också Mattias Nilsson matchats hårt. Han är lovande och har ett bra skott, men har kanske haft en lite högre felprocent än de nyssnämnda backarna. Johan Ejdepalm får också räknas till skaran "unga och lovande" som delvis är med för att se och lära. Otvivelaktigt har dock Ejdepalm visat att han har klarat att ta steget från ett allsvenskt bottenlag (Almtuna) till ett dito topplag. Ännu en lovande back hade vi i Tobias Liberg, som blev lite av en publikfavorit under sina år i Bajen. Tyvärr fick han inte riktigt något förtroende i år, och lånades ut till Järfälla på ett tidigt stadium. Vi är många som önskar Liberg lycka till i den fortsatta karriären; förhoppningsvis har han inte gjort sin sista match i Bamsingtröjan.

Så till våra forwards. Främst bör här nämnas Andreas Paulsson, som - förutom allt annat han tillför - är en målskytt av rang. Med sina 17 mål på 33 matcher delar han skytteligavinsten med Sundsvalls Jimmy Lindström och Nyköpings Urban Omark. Starkt! I övrigt betyder centrarna mycket för Bajen. Henrik Nilsson är alltid en tillgång, Christian Lechtaler har blivit bättre och bättre och Stefan Töyrä är duktig defensivt. I Kim Cannerheim har vi ett stort sparkapital. Får Kim vara skadefri i superallsvenskan lär Bajens anfallsspel bli ännu giftigare. Nye Johan Hägglund är också han en kompetent center, så på den positionen ser Bajen kanske starkast ut av alla SA-lagen. Förutom centrarna måste nämnas spelare som slitvargen Linus Stensson och Tomas Kollar, som har gjort sin kanske bästa säsong i Bajen så här långt. Jimmie Kraft inledde serien lysande, men mattades kanske något på slutet. De unga nyförvärven Gustav Gräsberg och Fredrik Abrahamsson har snurrat friskt emellanåt, men också de båda kan säkert bli ännu bättre i SA. Förhoppningsvis lossnar också målskyttet för Martin Fjällby efter jul.

Nu skall det bli intressant att se hur AEG/Anschutz agerar. Det cirkulerar redan rykten om inkommande förstäkningar inför superallsvenskan. Det vore inte helt fel, men även den befintliga truppen tillhör de allra starkaste i superallsvenskan. Efter vår degradering från elitserien 1985 har vi bara varit nära en comeback en gång (1993), fast då saknades pengar, organisation och intresse från huvudföreningen. Nu är det nya Hammarby hockey rustat på alla plan. Det kan bli en rolig vår för oss hockeybajare!

Carl Frängsmyr2002-12-16 11:36:00

Fler artiklar om Hammarby