Knapp seger för LHC mot Hammarby
Någon klasskillnad var det inte på Hovet när Hammarby tog emot Linköping. Bortalaget skall tvärtom vara nöjda med de två poäng man - inte utan besvär - lyckades hämta.
Det visslade rejält runt Klints kasse de första minuterna. Linköping spelade ut ett stillastående Hammarby. Men något mål blev det inte. Domare Patrik Sjöberg satte utvisningsribban på höjder som bara hans namne skulle kunna skutta över. Det gjorde dock inte så mycket i den första perioden eftersom lagen gjorde ungefär lika mycket övertramp. Dock borde Tim Eriksson fått en 5:a för sin checking from behind i inledningen.
Hammarby kom igen, och efter 6.24 fick man tillfälle att spela fem mot fyra (den enda utvisningen i första). Den bästa chansen hade Johan Hägglund som fick fritt skottfält i slottet men sköt rakt på Daniel Sperrle. Sperrle gjorde en del tveksamma ingripanden i första perioden, men växte ut och blev allt bättre ju längre matchen led.
Den första perioden vann Hammarby på poäng även om det var mycket jämnt under stora delar. Linköping är farliga med puck, man har ett variationsrikt anfallsspel. Svagheten är spelet utan puck. Då är man betydligt mänskligare. Det skulle visa sig i de två avslutande perioderna. Med stort självförtroende gick Hammarby ut i andra perioden och formligen körde över elitserielaget Linköping. Även om LHC har många mycket duktiga spelare som känns livsfarliga så fort de åker över mittlinjen med pucken i behåll, så var det just vad de inte tilläts göra i någon större utsträckning. Hammarby vann närkamper, speciellt vid sargerna, spelade lugnt och metodiskt och listigt. Långa perioder under andra perioden, och även i sista, undrade man om lagen bytt tröjor. Det var Hammarby som spelade stabilt och säkert, och Linköping som halkade ner på något slags 1,90-nivå. Linköpings ledningsmål kom kanske inte oväntat i och med att man spelade i powerplay, men ändå snöpligt. Hammarby lyckades kvittera i slutet av perioden när Andreas Paulsson tryckte in 1-1 efter 17.57. Linköping kan vara mycket tacksamma över resultatet så långt.
Under andra och tredje perioderna verkade Linköping bli frustrerat, och man började ta till ett allt annat än elitseriemässigt spel för att ta hem matchen. Man petade av motståndarhjälmar, sköt puckar över sargen, hakade och höll fast. Och, framför allt, filmade. Vi gnydde över Yared Hagos i derbyt mot AIK. Det skulle vi inte gjort om vi vetat vad som väntat i den här matchen. Ett tag kändes det som om LHC bestod av idel Yared Hagos. Spelarna slängde sig i var och varannan närkamp. Först ut var Andreas Sundin som i sluttampen av första perioden slängde sig raklång då han inte lyckades skrinna ifrån Hammarbybackarna vid ett friläge. Och dessa döende svanar fortsatte, och fortsatte, och fortsatte. Det var rent löjligt ibland. Speciellt som Linköpingsklacken varenda gång krävde utvisning. Men Patrik Sjöberg stod emot - för det mesta. Vi är medvetna om att många av fallen säkert inte var rena filmningar (och kanske även värda 2 minuter), men när spelarna gör det till en vana att avsluta varje närkontakt med en flygtur, ja då blir man misstänksam.
I början av den tredje perioden får Hammarby spela i fem mot tre, och det utnyttjar Daniel Holmström som gör 2-1. Strax efteråt gör Hammarby även 3-1 men målet döms bort på grund av offside i målgården. Hammarby fortsätter att spela av den tredje perioden och det är först med 2.55 kvar som Linköping på allvar börjar pressa på. Då tar laget ut målvakten, och 40 sekunder senare blir Elias Abrahamsson lägligt utvisad för en crosschecking. Sista minuterna blir mycket dramatiska. Hammarby har någon halvchans till ett 3-1 men Linköping radar upp lägen. När 16 sekunder återstår dyker pucken upp framför Hammarbymålet och Johan Bülow är sist på den.
Förlängningen blir böljande med chanser åt bägge håll. Linköpings Johan Franzén klipper till Johnny Oduya och det blir en dubbelutvisning. Med bara sekunder kvar av förlängningen gör Andreas Dahlberg ett huvudlöst byte och
Linköping får fri lejd ner till Hammarbys mål där Johan Bülow ånyo slår till.
