Hammarbys speaker lägger micken på hyllan
Hammarbys speaker Torbjörn Klaesson lämnar sitt uppdrag efter ett antal års trogen tjänst på Hovet. Carl Frängsmyr har ställt några frågor till "Speaker-Tobbe" om hockey, Hovet och Hammarby.
Hammarbys numera före detta speaker är 37 år gammal, och bosatt på Stora Essingen. Till vardags, det vill säga när Hammarby inte spelar hockey, arbetar han som trafikledare och chaufför på ett limousineföretag. Under det senaste decenniet har han kunnat följa alla Hammarbys hemmamatcher på nära håll.
Du avgår nu som speaker efter rätt många år, när var det egentligen du började?
- Jag har för mig att det var säsongen 1994/95, men det kan ha varit året efter. Den tidigare speakern blev sjuk och var tvungen att sluta. Ingen annan ville ta över så det fanns inget annat val. Det var en typisk nödlösning.
Hur hamnade du i speakerbåset? Hade du någon annan funktion kring hockeyn tidigare?
- Jag började jobba ideellt för Hammarby hockey runt 1986/87. Vi hade en evenemangsparkering i slakthusområdet där jag jobbade i ett antal år, sedan var jag läktarvärd ett kort tag. Därefter körde jag ljud och ljus några säsonger.
När blev du hammarbyare?
- Det var runt 1972 när jag gick i ettan eller tvåan. Min klasskompis Pelle Svärling kom med en bunt fribiljetter och undrade om vi ville hänga med på ishockey. Hans pappa Sievert var ordförande på den tiden. Jag blev helt såld. Att Hammarby inte låg i högsta serien betydde inget, de var ju bäst ändå. Tilläggas bör att familjen Svärling följer Hammarby Hockey intensivt fortfarande. Pelle med familj bor i Värmland där även Sievert har sommarställe. Jag träffade dem under sista bortamatchen mot Bofors i superallsvenskan: Sievert och Pelle med två döttrar, alla med Hammarbyhalsdukar.
Du tillhör de hammarbyare som främst är intresserade av Hammarbys hockeylag. Brukar du gå på de andra sektionernas matcher?
- Nuförtiden är det bara hockey som gäller. Men i slutet av 70-talet och hela 80-talet gick jag på allt. Bandy såg jag senast 1979 på Söderstadion när de gick upp. I det laget fanns då hälsingarna Thord Amré, Ingemar Aava och Lännart Nilzon. I fotbollen var jag på Söderstadion i finalen 1982 mot Göteborg, i Karlstad 1989 och på en massa matcher där emellan. Jag gick mycket på basket när den sektionen fanns. Handboll har inte blivit av, men jag gillar det. Det är lagom tufft. Jag ska försöka komma i väg på damfotboll i sommar om solen skiner. Jag jobbar även på att en tjejkompis ska flytta till Stockholm och spela innebandy i Hammarby. Det kanske blir daminnebandy till hösten!
Du måste ha samlat på dig en stor flora av anekdoter från rinkside, har du någon du vill dela med dig av?
- Oj! Det är svårt att komma på något direkt. Det svammlas som en värsta syjunta i båset. Ibland skrattar vi så det ekar inne på Hovet. Personangrepp välkomnas alltid, och om någon säger eller gör något som blir fel ska vederbörande bli påmind i all oändlighet. Domaren vinkar alltid till tidtagaren innan en period för att se om han är med. När det är "rätt" domare t.ex. Rådbjer eller Thorsbrink, försöker vi göra något extra. Vågen och plastmuggar i ögonen har förekommit. Men vi har alltid full koll på matchen och det märks att domarna litar fullkomligt på oss.
Är det stor skillnad att följa spelet från speakerbåset som du har gjort på hemmamatcherna jämfört med att stå i klacken som du gör på bortafighterna?
- Man har helt klart bättre överblick från läktaren. Där kan man ju samtidigt säga vad man tycker. Jag har fått hålla tillbaka många gånger när jag har suttit i båset. En vid det här laget klassisk händelse var vid en offsideavblåsning. Jag vrålade ganska högt att "det där var f-n ingen offside", för att en halv sekund senare trycka ned knappen och säga "offside".
Är det inte svårt att vara bajare samtidigt som man skall vara (någorlunda) neutral och uppträda korrekt. Är det inte svårt att dölja sin glädje då Bajen t.ex. gör det avgörande målet i ett derby eller omvänt att hantera sin besvikelse då t.ex. Tierp utökar sin ledning till 3-0 mot ett uselt spelande Hammarby?
- Det är helt klart svårare att inte låta besviken. Att säga "välkommen tillbaka" till publiken efter förlusten mot Almtuna var inte lätt. När det går bra vill man gärna ställa sig upp i båset och sjunga med. Men det skulle ju inte se så bra ut!
Vem är den bäste hammarbyspelaren respektive motståndarspelaren du har sett på Hovet under dina år som speaker?
- Oj, det var ingen lätt fråga. Marre får jag väl inte svara, för då satt jag i regirummet. Har svårt att nämna någon enskild. Det får bli alla som har gjort mer än tre år i klubben, och de som var med under dom svåra åren runt 96-98. Motståndare är ännu svårare. Målvakten Daniel Sperrle när han var i Arboga kanske? Nej, det får bli vår favorit John Vecchiarelli. Kan jag inte få ta den fulaste spelaren också? Emil Kåberg i Bofors är en av de skenheligaste ögontjänare jag har sett!
Är det någon särskild match som du vill lyfta fram som ett särskilt positivt minne från dina år som speaker?
- Jag kommer inte på någon särskild match. Men att Bajen gick till kvalserien 2001 var en positiv överraskning. Jag skulle i stället vilja nämna minnesstunden vi hade för Christian Friberg efter hans tragiska bortgång. Den blev lyckad, men jag hade svårt att kunna hålla mitt tal utan att börja gråta.
Och omvänt villken förlust skulle du vilja räkna som den största bevikelsen?
- Jag har förträngt alla jobbiga förluster. Det får bli Almtuna igen.
Hammarbys publiksnitt har ökat med omkring 300 procent i år. Har det märkts även från speakerbåset att det har varit mer "drag" kring Hammarby Hockey i år?
- Helt plötsligt sitter det publik på läktaren bakom oss i båset. Hammarby har försökt locka ungar och ungdomar till matcherna. Det har helt klart givit resultat. Sedan är Internet ett förträffligt sätt att nå ut med budskap. Massmedia i Stockholm går inte att lita på. Men till skillnad mot fotbollen är det alltid resultatet som avgör om några större publikskaror ska masa sig i väg till Hovet.
Du var med om att starta KFIB, men har följt föreningen lite mer på distans den sista tiden. Vad tycker du om KFIB:s arbete så här långt?
- KFIB:s uppgift är ju att belysa Hammarby Hockey och det har man verkligen lyckats med. Samtidigt har KFIB visat att det faktiskt finns ett stort intresse för klubben. Jag hade nog kanske trott att det skulle bli några fler medlemmar, men det kommer säkert, det händer något nytt på hemsidan varje vecka.
Vem som efterträder dig som speaker är inte klart, men har du något råd till efterträdaren?
- Rösten är inte det viktigaste. Hockeykunnande och en passion för Hammarby väger tyngre. Det hörs.
Till sist: Vad skall du själv göra fram över? Får du något annat uppdrag inom Hammarby Hockey eller kommer du att sälla dig till klacken på heltid?
- För mig var det dags att lägga micken på hyllan. Det får inte bli rutin. En ny röst blir en nytändning. Jag har inget nytt uppdrag. Jag har sagt att jag kan vara inhoppare där det behövs, öppna utvisningsbåset eller skriva statistik. Om inte, så kommer jag stå i klacken eller sitta på gubbhyllan. Jag kommer i vilket fall att gå på alla matcher.
