Hammarbys 25 skönaste segrar mot AIK, del III
Den tredje delen i Carl Frängsmyrs artikelserie om Hammarbys derbysegrar mot AIK behandlar segrar nummer 16 ned till 12.
16. Hammarby-AIK 6-3, superallsvenskan, 19 februari 2003
När Yared Hagos gjorde 3-0 till AIK sex minuter in på andra perioden trodde åtskilliga grönvita fans att loppet var kört. Men sedan Elias Abrahamsson åkt slalom genom AIK-försvaret och lagt in pucken bakom en bortfintad Jocke Persson tändes en strimma hopp. Det blev än större några minuter senare då Tomas Kollar iskallt förvaltade ett friläge. God hjälp hade han av domaren Peter Eriksson som i sekvensen dessförinnan mycket väl hade kunnat plocka ut den Bajenback som bryskt skickade Mattias Beck in i sargen. Nu var Hammarby med i matchen, men efter två perioder ledde AIK fortfarande. De sista 20 minuterna skulle dock bjuda på ett grönvitt propagandalir. Henke Nilsson tryckte in kvitteringen, och strax därefter åkte Linus Stensson igenom och pricksköt 4-3. Därefter handlade det mesta om Andreas Paulsson. Först flyttade han målburen sekunden innan AIK skulle ha kvitterat - rutinerat, men kanske inte helt sportsligt. Sedan han avtjänat sina två minuter stänkte han in både 5-3 och 6-3 och fullbordade därmed en makalös vändning.
15. Hammarby-AIK 3-0, division ett norra, 15 januari 1943
Regerande mästarna Hammarby var - som vanligt vid den här tiden - numret större än AIK. Lennart Nyman, som vikarierade som lagledare för Curt Piper, klagade på att Solnalaget spelade onödigt fult men var samtidigt glad att hans spelare inte lät sig påverkas av provokationerna: "Det är klart att man är belåten, mer än belåten med pojkarnas insats", sade Nyman till Aftonbladet. Målvakten Bengt Liedstrand fick hålla nollan, och hela Hammarbyförsvaret spelade säkert. Hela 5 900 personer hade löst entré till Östermalms IP, vilket var ovanligt mycket för ett hockeyderby på 1940-talet. Anstormningen gjorde att man fick skjuta på matchen i 20 minuter. Målen kom ett i varje period. Svante Granlund skarvade in 1-0 på tennis, innan Kurt Kjellström och Åke "Plutten" Andersson gjorde var sitt konstmål då de från obefintliga vinklar överlistade Kurt Svanberg i AIK-målet. Den höga publiksiffran innebar att de båda klubbarna fick dela på 6 000 kronor, vilket då var rekord för en inhemsk hockeymatch!
14. Hammarby-AIK 4-2, division ett norra, 9 januari 1942
Segersiffrorna blev bara 4-2, men på isen var Hammarby överlägset. Sannolikt var det spel Bamsingarna visade upp denna dag bland det bästa ett Hammarbylag någonsin har presterat. Som vanligt var det bara AIK:s fenomenale målvakt Kurt Svanberg som höll siffrorna nere, för hans lag var chanslöst trots att de inte gjorde någon dålig match. Signaturen "Bosse" i Aftonbladet var mäkta imponerad av vad han såg, och hans ögonvittnesskildring av Hammarbys spel under Bamsingepoken förtjänar att återges: "En av AIK:s mest inbitna anhängare och dessutom aktiv klubbmedlem försökte inte på något sätt förringa motståndarlagets prestationer. Tvärtom var han full av begeistring för Hammarbys suveräna spel och erkände utan omsvep, att Söderkanadensarna just nu är bättre än någonsin. Hammarbys lilla hemlighet när AIK möter Hammarby är att det senare laget alltid skaffar sig ett sådant järngrepp om spelet och man släpper det inte förrän ett betryggande försprång redan är ett faktum. Så var det på fredagen och så kommer det nog alltid att förbli. Just denna allt krossande offensiv är Hammarbys styrka. Det är faktiskt ett nöje att se hur hela laget biter sig fast i anfallszonen, passar, skjuter, utan att motståndarna har någon chans att förpassa pucken ur den farliga närheten av det egna målet. Allt ser så lättvindigt ut. Man vet precis var man har en medspelare och sedan är det bara att vänta. Pucken kommer alltid tillbaka. Det är en ständig kretsgång." Hammarby rullade på som en ångvält under våren 1942, och detta var inte sista gången för säsongen som AIK skulle bli offer för den grönvita segermaskinen.
13. Hammarby-AIK 5-1, division ett östra, 8 november 1993
Hammarbys play off-segrar i mars 1993 innebar att AIK degraderades, och eftersom Bajen inte tog steget upp väntade nya möten mot AIK under hösten. Den 18 oktober möttes lagen för första gången i division ett östra med Hammarby som hemmalag. Derbyt drog storpublik - 10 882 personer, den näst högsta publiksiffran i Hammarbys hockeyhistoria. Med en marginal på drygt 1 500 personer slog Hammarby därmed också Djurgårdens publikrekord för gamla division ett från januari 1977! Publikintäkterna gav ett tillskott på bortemot 700 000 kronor i den ansträngda klubbkassan. Å andra sidan var det allt HIF hade att glädja sig åt denna kväll. AIK, som inför säsongen hade plockat tillbaka Odd Nilsson och Tony Barthelsson från Bajen, vann nämligen enkelt med 5-1. Johan Åkerman gjorde Hammarbys tröstmål. På läktaren inträffade en uppmärksammade incident när några Hammarbysupportrar brände en erövrad AIK-flagga. Flaggbränningen (och kravallerna efter fotbollsderbyt mot Djurgården i maj 1993) gjorde att Bajen Fans inför returmatchen den 8 november delade ut flygblad där man under rubriken "Tycker du att det är kul med kravaller? Läs då detta!" manade sina fans till besinning. Med tanke på att AIK hade förlorat en enda poäng på 12 omgångar talade inte mycket för Hammarby (som i omgången innan hade noterat en pinsam förlust mot Österåker med 3-5!) Men Hammarby var tvungna att vinna för att inte förlora mark till Huddinge i kampen om andraplatsen, och Bajen tog chansen! Visserligen gav Mats Lindberg AIK ledningen, men sedan steg Hammarbys store matchhjälte Johan Åkerman fram. Åkerman svarade själv för kvitteringsmålet och passade sedan fram till Jonas Ringbloms 2-1 och Per Elfvings 3-1. Tony Skopac och Mikael Jansson gjorde övriga Hammarbymål. Bajens förstemålvakt Jocke Persson var skadad, men Magnus Eriksson visade att han var en fullgod ersättare. Segern blev historisk eftersom det var Hammarbys första vinst mot AIK någonsin i seriesammanhang utanför högstadivisionen. Det ni! Tyvärr räckte Bajen inte till i kampen mot Huddinge, som följde AIK till allsvenskan.
12. Hammarby-AIK 3-2, division ett norra, 4 januari 1955
Nykomlingen AIK hade en tung säsong, som också slutade i ny nedflyttning. Inför januarimötet med Hammarby på Kanalplan hade dock AIK fortfarande alla chanser att spela sig till ett nytt kontrakt. Solnalaget inledde också respektlöst, och hade faktiskt ledningen med 2-1 efter första perioden (Harry Envall och Kurre Hamrin gjorde mål för AIK, Sven Ersson för Hammarby). Den skrala inledningen gjorde att Hammarbyledningen bytte målvakt, Kurt Andersson gick ut och Hans Bjärgestad kom in. I andra perioden blev det bättre ordning på spelet, och genom mål av Rune Johansson och Bernt Westerlund kunde Hammarby vända matchen. Den tredje perioden blev mållös, mycket tack vare storspel av Hammarbys backveteran "Plutten" Andersson. Det här var den senaste gången som Hammarby verkligen var med i den absoluta toppen av svensk ishockey. Bamsingarna vann division ett norra, men var chanslösa i finalen mot söderettans suveräner Djurgårdens IF.
