Hammarbys 25 skönaste segrar mot AIK, del V
Med den femte artikeln avrundas serien om Hammarbys segrar mot AIK i ishockey genom tiderna. Här nedan följer "topp 4" i fallande ordning.
4. Hammarby-AIK 6-4, play off 2 match 2, 24 mars 1993
Visserligen hade Hammarbys frejdiga offensiv varit framgångsrik i den första play off-matchen några dagar tidigare. Ändå trodde nog de flesta att AIK skulle vara revanschlystet och koncentrerat nu när de var piskade att vinna. Men AIK hade ingen Mariusz Czerkawski, och det avgjorde saken. "Marre" svarade för en otrolig insats, och gjorde på egen hand tre av Hammarbys sex mål. Det förlösande 6-4-målet stänkte Randy Maxwell in efter 16.16 bakom en överspelad Börje Salming och en chanslös Rolf Ridderwall. AIK:s öde beseglades då Salming utvisades efter 17.50 - så slutade legendens karriär! Stämningen i Bajenklacken (kanske 3 000 personer) var makalös. Den fångades ypperligt av signaturen "Igge" i Bajen Fanzine (nr 28, 1997): "Ingen av alla tusentals Bajare som var där kommer någonsin att glömma AIK 1993. Aldrig någonsin glömma trycket, stämningen, spänningen. Aldrig glömma hur Marre avslutade en legends hockeykarriär genom att mer eller mindre tackla honom över sargen. Birger Salming gled och stöttade sig av Globens is. Vi hade slagit råttorna - i Globen. Vi hade hoppats men innerst inne inte trott. Det var mitt livs lyckligaste stund som bajare." Salming själv var dock stor i nederlagets stund: "Jag är den förste att gratulera Hammarby. Det är ett härligt lag, vilket go", sade han till DN. Efter matchen fylldes Söders krogar av segerrusiga bajare, medan laget med "Marre" och Izabella Scorucpco i spetsen firade på O'Learys. Även om Globen inte var utsåld noterades ett nytt publikrekord för Hammarby Hockey: 12 256 åskådare. Och kvällens "store förlorare" Börje "Birger" Salming lär ett par år senare ha synts på SM-finalen i bandy iförd Hammarbyhalsduk!
3. Hammarby-AIK 4-0, SM-semifinal, 11 mars 1942
Hammarbys årgångar under 1940-talets första hälft är sannolikt klubbens främsta genom tiderna. I SM-spelet 1942 hade Hammarby besegrat Nacka i kvarten, och i semifinalen väntade AIK. Men klubbens ekonomi var usel. I Hammarbys 100-årsbok berättar vikarierande lagledaren Lennart Nyman hur han tvingades låna 60 kronor av sin mamma för att kunna betala spelarnas arvoden (50 kr) samt för att förse truppen med varmt te i de båda periodpauserna (10 kr). Hammarbys problem vid sidan om isen påverkade dock inte lagets sportsliga prestation nämnvärt. Hammarby var klassen bättre än AIK och segersiffrorna skrevs till 4-0, inför 317 (!) åskådare - sannolikt den lägsta siffra som någonsin har noterats i en SM-semifinal. "Ragge" Johansson, "Stickan" Emanuel, "Hogge" Nurmela och "Biffen" Kjellström gjorde målen. Segern mot AIK följde Bamsingarna upp med att besegra Södertälje i finalen med 3-0. Därmed hade Hammarby plockat hem sitt femte SM-guld på 10 år. Hammarbys hegemoni i svensk hockey underströks av att laget förutom SM även vann både serien och DM säsongen 1941/42.
2. Hammarby-AIK 3-2, division ett norra, 27 januari 1953
Matchen mellan Hammarby och AIK på Kanalplan var en riktig ödesmatch för båda lagen. För Hammarbys del gällde det att försvara sin serieledning (och därmed platsen i SM-finalen), medan AIK i praktiken var tvungna att ta poäng för att slippa nedflyttning. I en tät match drog de grönvita åter det längsta strået och vann med 3-2. Därmed var Hammarby klart för SM-final (där det dessvärre blev stryk mot SSK i två raka). För AIK:s del var förlusten ödesdiger. Lagets enda chans att undvika nedflyttning var att hängmatchen mellan Huge och Atlas Diesel tre dagar senare skulle sluta oavgjord. Atlas Diesel kallades vid den här tiden för "Hammarbys B-lag". Både Kurt Kjellström och Stig Emanuel Andersson avrundade t.ex. sina karriärer i AD, men båda hade slutat vid det här laget. Flera andra ex-hammarbyiter (Nils "Dimman" Johansson, Gerhard Hill och Tore Hamnström) ingick dock i det lag som skrev hockeyhistoria fredagen den 30 januari 1953 genom att för första gången någonsin skicka ner AIK ur högsta divisionen. Atlas Diesel gjorde nämligen sin plikt och besegrade Huge. De molokna AIK-ledarna på läktaren kunde bara konstatera att laget hade åkt ur. Hammarbys vinst den 27 januari 1953 innebar alltså dels att Bamsingarna gick till SM-final, dels att rivalerna från Solna i praktiken förpassades ned från hockeyns finrum. Skönare än så kan en seger knappast bli! Hammarbys säsong 1952/53 tillhör för övrigt de främsta i klubbens historia. Laget tappade inte en enda poäng under seriespelet, men räckte alltså inte till i finalen mot Södertälje.
1. Hammarby-AIK 5-1, SM-final match 2, 15 mars 1936
De båda svartgula lagen AIK och Hammarby dominerade svensk hockey fullständigt under 1930-talet (fram till 1937 spelade Hammarby Hockey i svartgula tigerrandiga tröjor och blå byxor, precis som i fotboll). Den övermäktiga konkurrensen från Södermalm och Solna bidrog t.ex. till att Djurgården lade ner sin hockeysektion 1934. I mitten på 1930-talet möttes AIK och Hammarby i SM-finaler tre år i rad. AIK drog det längsta strået 1934 och 1935, men 1936 fick Hammarby sin revansch. Den första finalmatchen slutade 1-1 i Ispalatset, men omspelsmatchen två dagar senare vann Hammarby med hela 5-1 (2-0, 1-1, 2-0). Åke "Plutten" Andersson gjorde två mål sedan hans fyra år äldre bror Stickan Emanuel inlett målskyttet. Lennart "Joe" Hellman och Ragnar Johansson gjorde de övriga Hammarbymålen. Ex-hammarbyiten "Rubbe" Carlsson reducerade för AIK. Under matchen lär Stickan Emanuel gång på gång ha frågat "Rubbe" Carlsson: "Märker du inget?". Den allt mer förbryllade Carlsson undrade till slut vad Stickan menade, varpå svaret kom blixtsnabbt: "Vi åker ju på en skridsko!". Merparten av de cirka 2000 åskådarna höll på Hammarby, och pressen rapporterade efteråt om en närmast sydländsk eufori på läktarna då slutsignalen ljöd. Utanför ishallen hissades Hammarbys guldmedaljörer av sina supportrar. Inför säsongen hade också Sven "Svenne Berka" Bergqvist lämnat Hammarby för AIK, något som hade väckt heta känslor på Söder. I samband med den första finalmatchen framträdde en grupp, främst yngre, Hammarbysupportrar som kallade sig "AIK-hatets vänner", och som högljutt ägnade sig åt att vissla ut AIK-spelarna, inte minst "överlöparen" Bergqvist. Den nya gruppens framträdande gav upphov till en viss intern debatt inom Hammarby, men det är en annan historia. Finalsegern innebar att Hammarby tog sitt tredje hockey-guld, vilket gör att den måste sättas främst av alla våra segrar genom tiderna mot AIK. Och Svenne Berka återvände efter säsongen till Hammarby ...
