Hammarbys väg tillbaka till division ett 1967/68, del I
Fem gånger - 1958, 1965, 1968, 1982 och 1984 - har Hammarby tagit steget upp till ishockeyns högstadivision. I år är klubbens målsättning att göra om bravaden för sjätte gången. Hammarbyredaktionen kommer att i en artikelserie spegla Bamsingarnas fem tidigare fem uppflyttningssäsonger, och vi börjar med en tredelad artikel om säsongen 1967/68.
Söndagen den 16 mars 1968 är ett viktigt datum i Hammarbys hockeyhistoria. Efter en tvåårig sejour i division två tog Söderklubben för tredje gången steget upp i den högsta serien. De tidigare avancemangen skedde 1958 och 1965. Framgången 1967/68 berodde mycket på att kombinationen av unga och äldre spelare blev sällsynt lyckad. I den yngre generationen fick spelare som Kenta Ohlsson, Rolf "Råttan" Edberg och Tommy Blomqvist sina definitiva genombrott, men de kunde också luta sig mot rutinerade veteraner - då främst den förre djurgårdaren Hans "Tjalle" Mild. Men även Ingemar Brandström, som Hammarby värvade från Leksand när 60-talet var ungt, bidrog med viktig rutin. Men hjärnorna bakom Hammarbys avancemang våren 1968 var duon i båset: tränaren Holger Nurmela och lagledaren Sten Mattsson.
Redan i säsongsupptakten visade Hammarby prov på kvalitet. Premiärmotståndare var en ny bekantskap; detta var första gången som Hammarby i seriespel mötte Huddinge IK, ett lag som under decenniernas lopp har utvecklats till att bli en kär gammal rival. Premiärmatchen spelades den 7 november 1967 på den nya isbanan vid Björkängens IP. Den nya arenan hade invigts en knapp månad tidigare med uppvisningsmatchen Huddinge-Djurgården. Men Hammarby blev alltså det första lag som i seriespel gästade Björkängens IP, där Huddinge för övrigt spelade sina matcher ända fram till 1978 då Björkängshallen invigdes.
Djurgården hade i invigningsmatchen besegrat Huddinge med 14-4, och Hammarbys segermarginal blev nästan lika stor. Slutresultatet skrevs till 1-9 inför 1 044 åskådare på den nya isbanan. Till en början höll dock hemmalaget jämna steg med Hammarby, och ställningen var 1-1 ännu vid första periodvilan. De båda återstående perioderna vanns dock båda av Hammarby med 4-0. Med segern visade Bamsingarna omgående att man - helt enligt förhandstipsen - hade kapacitet att vara med och slåss i toppen. Men tränaren Holger Nurmela försökte dock dämpa förväntningarna en smula i en intervju i Dagens Nyheter efter premiärmatchen: "Svampen på! Lita inte på oss för det här. Vi kan i varje fall inte garantera någon serieseger".
Premiärsegern mot Huddinge följdes snart av nya vinster mot Väsby (4-3, hemma), Mälarhöjden (6-3, borta) samt Hanviken (8-3, hemma). I fjärde omgången väntade så den stora förhandsfavoriten Almtuna på Studenternas i Uppsala. Storpubliken (3 052 betalande) fick se hemmalaget ta ett snabbt kommando. Den vasse forwarden Rolf Pettersson kunde redan i första minuten ha givit AIS ledningen, men lyckades inte få till avslutet mot Hans-Åke "Fajsing" Karlsson i Bajenkassen. Men strax därefter gick en säkring i Studenternas elaggregat, varpå ljuset slocknade. Det blev ett avbrott på cirka tio minuter, och det gynnade tveklöst de grönvita. Matchen hann nämligen inte mer än starta igen förrän Kenta Ohlsson passade fram Göran Hellman som gav Bajen ledningen med 1-0. Nu var det i stället Uppsalalaget som agerade osäkert och radade upp försvarsmissar. Hammarby - närmare bestämt Sten Hellberg - tackade och tog emot. Mitt i första perioden ledde så Hammarby med 2-0, och laget hade fått precis den start man önskade! Resultatet stod sig perioden ut, även om Almtuna så småningom fick bättre ordning på spelet och mot slutet skapade hemmalaget en del målchanser.
Andra perioden gav åskådarna rejäl valuta för pengarna. Matchen spelades i ett högt tempo, och spelet böljade fram och tillbaka. Almtuna var kanske något bättre till en början, men periodens första heta chans var Kenta Ohlssons. Kenta fick ett friläge från mittzonen, men lyckades inte överlista Anders Skarin i Almtunas mål. Almtuna radade å sin sida upp mängder med chanser, inte minst när nyttige Hammarbybacken Björn Igglund satt utvisad. Därför var det knappast särskilt rättvist - men desto mer befriande - när Jan Engström mitt i perioden fick på ett långskott som touchade en Almtunaback och ställde Skarin i målet. Hemmalaget fortsatte dock att ligga på, och till sist kom belöningen. Med knappt två minuter kvar av perioden slog Almtunas stora stjärna, den kanadensiske backen Don Hughes, in reduceringen till 1-3.
Stärkta av målet skapade Almtuna en tung press i början av slutrundan. Trots ypperliga chanser dröjde det till efter sidbytet innan Mats Eriksson till slut reducerade till 2-3. Hammarby hade inte dittills inte haft något spel att tala om i tredje perioden och hemmapubliken väntade på kvitteringen.
Och det var förvisso en Uppsalabo som gjorde nästa mål - men för Hammarby! Veteranforwarden Hans "Tjalle" Mild bodde nämligen i Uppsala, där han sommartid representerade IK Sirius i fotboll. Mitt i pressen slarvade Almtunaförsvaret vilket gav Mild en gratischans som han förvaltade på bästa sätt. Matchuret närmade sig då 14 minuter i tredje perioden och Hammarby hade en 4-2-ledning!
Efter målet gick luften ur hemmalaget, och Hammarby kunde spela av matchen. Men känslorna var fortsatt heta, bland annat utbröt ett jätteslagsmål när mindre än två minuter återstod av matchen. Sju sekunder före slutsignalen gjorde Almtunas kanadensare Don Hughes ytterligare ett mål, men Hammarby vann alltså matchen med 4-3. Därmed förstärkte man serieledningen, även om spelet lämnade en del i övrigt att önska. I Upsala Nya Tidning lämnade Holger Nurmela denna analys: "Glimtvis spelade vi bra, men än fattas det mycket, för att spelet ska gå friktionsfritt." Matchhjälten Mild kommenterade i Expressen: "Tycker det här med seriefinal har kommit in alldeles för tidigt i bilden. 21 ronder återstår varför alla fortfarande har chansen."
Efter matchen mot Almtuna fortsatte Hammarby att rada upp segrar. Närmast väntade de båda IFK-lagen Stockholm och Lidingö, vilka heller inte förmådde hota Hammarby. Bortamatchen på Lidingö den 28 november 1967 blev faktiskt en av Hammarby Hockeys största segrar genom tiderna. Matchen slutade med det smått osannolika resultatet 0-16 (0-5, 0-9, 0-2)! Hammarby fick dessutom oväntad hjälp av IFK Stockholm som sensationellt fick oavgjort i derbyt mot serietvåan Traneberg. Matchen slutade 4-4 och tre av IFK Stockholms mål gjordes av Rolf "Kocken" Andersson, som i fotboll spelade center i, just det, Hammarby!
Även i nästföljande omgång blev det vinst, om än med beskedligare siffror. Hemma på Johanneshov den första december slog Bajen Nacka med 5-4, dock efter att i slutperioden ha tappat 5-1 till 5-4. Att spelarna hade problem med koncentrationen var dock ursäktligt. Före matchen frontalkrockade nämligen Uppsalapendlaren "Tjalle" Mild i höjd med Ulriksdal, där han mötte en bilist som hade "glömt bort" att Sverige tre månader tidigare övergått till högertrafik! Mild fick tillbringa kvällen på Karolinska i stället för på Hovet, men klarade sig dessbättre från allvarligare skador trots att bilen totalkvaddades. Efter bara någon vecka var han på is igen.
Tre dagar efter Nackamatchen hemmabesegrade Hammarby Norrtälje med 5-3, och laget hade därmed inlett seriespelet med nio raka fullpoängare. Bamsingarna hade satt sig i respekt och visat att man tänkte sälja sig dyrt i toppstriden!
