Hammarby vs Mora - en historia från månskensrinkarnas tid
I superallsvenskans andra omgång reser Hammarby till Dalarna för att möta Mora. I en nostalgisk tillbakablick skriver Carl Frängsmyr och Jim Sharp - som nu arbetar med att kartlägga Hammarby Hockeys 50-talshistoria - om Söderbrödernas motsvarande bortamatch för drygt 52 år sedan.
Hammarby har spelat många matcher mot Mora. Frågan är dock om inte den underligaste matchen som någonsin har spelats mellan de båda klubbarna gick av stapeln uppe i Mora söndagen den 16 december 1951. Hammarbys uppladdning var av allt annat än konventionella slag, men skall någon tilldelas ett hedersomnämnande för sina insatser under den aktuella helgen var det tveklöst Moras målvakt Ragnar Eriksson.
1950-talet var månskensrinkarnas sista förlovade decennium. Detta innebar förstås att sporten var extremt väderkänslig, och inte sällan fick publiken invänta kvällstidningarna för att få ett säkert besked om huruvida matcher verkligen skulle kunna genomföras. Särskilt i början av 1950-talet ställde bildvädret allt som oftast till med problem.
På eftermiddagen dagen före match, det vill säga lördagen den 15 december 1951, nåddes Hammarby av besked från Mora att matchen måste ställas in. Vädret var för varmt och isen höll inte. Gladast över beskedet från Mora var sannolikt ledarna för Hammarbys bandylag, som också de hade (en svår) bortamatch mot Hälleforsnäs. Under hela 50-talet tillhörde Åke "Plutten" Andersson och Rolf "Mackan" Pettersson de absolut viktigaste spelarna såväl i Hammarby Hockey som i Hammarby Bandy. De skulle ha varit med uppe i Mora, men fick nu ställa in sig på att spela bandy i Hälleforsnäs. Därmed ökade Hammarbys möjligheter att plocka poäng på bruksorten avsevärt.
Men sent på lördagskvällen slog vädret om och nytt bud utgick från Siljans norra strand: Matchen mellan Mora och Hammarby skulle spelas trots allt! Lördagskvällen till trots fick man organisera en telefonkedja med det nya beskedet inom laget. När Hammarbys buss avreste från Södermalm mot Dalarna arla morgonstund på söndagen fanns både "Plutten" och "Mackan" med på bussen. Med ombord fanns också Georg "Kinna" Kraemer - trots att han hade arbetat som ambulansförare hela natten.
Men den som i första rummet förtjänar ett hedersomnämnande var alltså inte Kraemer, utan Morakeepern Ragnar Eriksson. Erikssons minst sagt besynnerliga väg till matchen väckte en del munterhet i den samtida pressen. Eriksson bodde till vardags i Surahammar, och tvingades således pendla även till hemmamatcherna i Mora. Även Eriksson fick vid tretiden på lördagseftermiddagen besked från sin lagledning att Hammarbymatchen hade blåsts av, och att han kunde ta ledigt under söndagen.
Förvissad om att hans tjänster således inte skulle behövas bestämde sig Eriksson för att att resa bort till några vänner i Nyköping. Lördagskvällen tillbringade Eriksson på tåget, och sent på lördagskvällen var han framme i Nyköping. Ungefär samtidigt hade vädret slagit om i Mora, och laget hade meddelat Hammarby att matchen trots allt skulle genomföras. Men när man ringde sin egen målvakt i Surahammar fick man alltså inget svar.
Efter visst sonderande bland Erikssons vänner i Surahammar fick Moraledningen till slut klart för sig att han med all sannolikhet befann sig i Nyköping. Så vad göra? Det var sent på lördagskvällen och 18 timmar återstod till nedsläpp! Jo, ledarna i Mora larmade Nyköpingspolisen och lämnade ett signalement på sin målvakt. Bängen i Nyköping hade uppenbarligen en lugn lördagskväll för de kunde avdela en patrull som genast började genomsöka stadens restauranger på jakt efter unga män som kunde misstänkas vara Moras målvakt.
Till slut fann man Eriksson i ett hus hos en familj där man hade fått tips om att han kunde finnas. Vad som rörde sig i Erikssons huvud när polisbilen rullade upp till Nyköpingsvillan förtäljer inte historien, men sannolikt var det en något förvånad Morakeeper som av Nyköpingskonstaplarna sattes på första bästa tåg norrut!
Med hjälp av tåg, rälsbuss och bil var Eriksson vid tretiden på söndagseftermiddagen framme i sitt hem i Surahammar, varifrån han telegraferade till Mora IK att ansträngningarna ändå hade varit förgäves. Han skulle inte hinna fram! Men skam den som ger sig. Eriksson satte sig i alla fall i sin bil och körde med gasen i botten på isiga decembervägar upp till Mora. Sekunderna före nedsläpp nådde han fram till rinken - efter att han rest oavbrutet med allehanda färdmedel i 24 timmar på raken. Matchen senarelades med tio minuter för att han skulle hinna byta om, och när matchen väl kom igång stod Eriksson mellan stolparna.
Hammarby var dock det klart bättre laget, och inte ens den tappre resenären Eriksson kunde hindra Hammarby från att göra fem mål och därmed vinna matchen utan problem. Segersiffrorna blev till slut 5-1, men borde egentligen ha varit 6-1. "Plutten" fick ett mål underkänt på grunder som var så tveksamma att till och med hemmapubliken visslade ut domaren Gösta Karlsson!
Det var över huvud taget en afton då inte mycket stämde för Mora. I Aftonbladet rapporterade signaturen GIN: "Mora hade mycket svårt att hålla reda på antalet spelare på plan. De hade ofta en för lite eller en för mycket och deras egna fruar bakom min rygg kom med sarkastiska anmärkningar."
För Hammarbys del svarade Åke "Plutten" Andersson som vanligt för en storstilad insats i försvaret, men han skulle ha behövts även på andra håll. Med "Plutten" och "Mackan" upptagna av hockey var bandylaget starkt försvagat, och man förlorade i Hälleforsnäs med 1-2. I Expressen spekulerade Bertil Gillberg: "Om Plutten Andersson gör halva Hammarby mål vara osagt, men inte fanns det mycket kvar av det gamla stinget i kedjan".
Fler dylika kollisioner mellan bandyn och hockeyn skulle följa under de kommande åren, ibland med förödande resultat.
