Leksand manövrerade ut Hammarby
Utan att förta sig - men också utan att glänsa - lyckades Leksand betvinga Hammarby i kvalseriens bottenmöte i Globen.
Hammarby vann skottstatistiken och höll spelet väl uppe mot Leksand. Ändå var bortalagets seger aldrig hotad, även om segermarginalen möjligen blev något mål för stor.
Bamsingarna inledde matchen piggt, och de grönvita tog rättvist ledningen efter knappa fem minuter. Målet inprickades av Mads Hansen sedan Daniel Holmström hade avlossat ett skott från blålinjen. Norrmannen Hansen skrev därmed in sig i Hammarbys hockeyhistoria som klubbens förste målskytt någonsin mot Leksand i Globen. Hansens mål var för övrigt Hammarbys första hemmamål mot Leksand sedan Henrik Lundins reduceringsmål i allsvenskan i januari 1992. Den målet gjordes dock på Hovet.
Nåväl. Stärkta av målet fortsatta Hammarby att trampa på mot ett Leksand som såg lika spänt och nervöst ut som de gjorde i Leksands ishall för två veckor sedan. Ett 2-0-mål för Hammarby hängde ett tag i luften. Efter halva perioden började dock bortalaget allt mer hitta sitt spel och de kunde flytta upp positionerna. Efter en kvarts spel kunde Niklas Persson kasta sig fram och stöta in kvitteringen efter fint förarbete av Johan Witehall och Henrik Nordfeldt.
Strax efter målet drabbades Hammarby av två utvisningar i tät följd på Adam Borzecki och Ville Söderlind. I spel fem mot tre gjorde Leksand inget misstag. Jens Nielsen hittade backen Christer Olsson som klippte till direkt. Christopher Heino-Lindbergh hann inte få upp plockhandsken, utan Olssons puck satt i krysset. Bortalaget hade således vänt matchen inom loppet av två minuter. Helt orättvist var det väl inte, men med tanke på att masarna bara fick i väg sex skott i första perioden skall de nog vara rejält nöjda med utdelningen.
Så långt skall dock ingen skugga falla över Christopher Heino-Lindbergh, som fick chansen i målet. Däremot svarade Hammarbys målvaktstalang för en rejäl tavla i samband med masarnas 3-1-mål åtta minuter in på andra perioden. Jari Kauppila slängde då in en puck från högerkanten ur minimal vinkel som på något märkligt sätt gick i mål. Det såg tyvärr ut som om Heino-Lindbergh inte riktigt var koncentrerad. Med tanke på det billiga målet (och kanske på den föga imponerande räddningsprocenten) var det inte ologiskt att Leif Boork - som åter klivit ned i båset - valde att byta ut Heino-Lindbergh mot den mer rutinerade Carl-Johan Klint. Någon direkt effekt hade dock inte målvaktsbytet, utan Klints nolla höll bara i någon minut. Framspelad av ex-bajaren Fredrik Svensson kunde nämligen Johan Witehall peta in 4-1 till leksingarna, och därmed avgjordes matchen definitivt.
Sista perioden blev som väntat en transportsträcka. Tre ytterligare mål föll. Witehall gjorde ytterligare ett mål och även Richard Pavlikovsky skrev in sig i målprotokollet. Mellan Leksandsmålen reducerade Ville Söderlind för Bamsingarna.
Sammantaget vann Leksand rättvist. Bortalaget var inte särskilt bra, men hade full kontroll under större delen av matchen. Å andra sidan bjöd Hammarby på väldigt mycket, och det är svårt att ge vare sig backar eller målvakter några högre betyg i hemmalaget. Som så ofta förr i kvalserien (och även tidigare i år) släpper Hammarby in alltför många enkla mål samtidigt som den offensiva spetsen saknas. Av Leksands totalt 25 mål gick sex i mål. Som jämförelse lyckades Hammarby endast sätta två skott av 29. Självfallet är skottstatistiken ett mycket trubbigt instrument, men i det här fallet ger den en ganska god spegling av matchbilden. Spelmässigt höll Hammarby samma klass som Leksand, men man saknar målgörare och stringens i defensiven.
Paradoxalt nog är det nu Leksand som mer än någon annan får ställa sitt hopp till att Hammarby får ordning på sitt spel. För Bamsingarnas del väntar nämligen bortamatcher mot Mif Redhawks (tisdag) och Skellefteå AIK (torsdag), och om Söderbröderna förlorar dessa matcher är Leksands redan minimala elitseriechans definitivt rökt.
Plus i Leksand till Johan Witehall och Jari Kauppila som skapade åtskilliga chanser och dessutom låg bakom lejonparten av leksingarnas mål. I Bajen är det svårare att hitta några som höjde sig över mängden. Johan Ejdepalms skridskoåkning var lika vass som vanligt, och Henrik Nilsson visade återigen att han håller hög klass. Men visst kan många Bajenspelare betydligt bättre än vad de visade i dag (och, för all del vad de har visat i övriga kvalseriematcher).
Publiksiffran 3595 var en liten skuffelse med tanke på att den till och med understeg försäljningssiffran för förköpet. Leksandsfansen dominerade läktarmatchen främst i kraft av en avsevärt större numerär. Hammarbys klack bestod främst av det lilla kärngänget kring KFIB, som dock gjorde sitt bästa för att bjuda upp till kamp.