Förbundet vill inte träffa supporterföreträdare
Supporterupprorets taleskvinna Nina Arnewing har begärt att få träffa Ishockeyförbundets generalsekretare Michael Englund för att få framföra supportrarnas synpunkter inför Förbundets årsmöte. Englund var dock inte intresserade av att möta Arnewing förrän efter årsmötet den 12 juni.
Den massiva kampanj som vi supportrar bedrivit det sista halvåret för att få pampar och övriga beslutsfattare att lämna sin skyddade verkstad och börja tillämpa demokrati har gett resultat. Seriesystemet har helt plötsligt blivit en fråga som engagerat i alla led, vilket är mycket positivt. Det är också positivt att vi i dag har lyckats med konsstycket att skaffa en majoritet för våra krav! Minst 75 procent av distrikten och nio av tolv elitserielag står på samma sida som oss vad beträffar ishockeyns bästa inför framtiden.
Vi supportrar har mötts över alla gränser för att gemensamt ställa krav, vilket inte har varit några som helst bekymmer. Men bekymmersamt har det däremot varit att ha att göra med de så kallade beslutsfattarna. Hos dessa möter man ingen större förståelse för vår vilja att träffas inför de viktiga beslut för svensk hockeys framtid som snart skall fattas.
Den brist på kurage jag sett från dessa demokratiskt valda ger mig ingen framtidstro! Vi har en valberedning som helt sonika kringgått alla demokratiska regler och via vad som närmast kan kallas för mobbning på eget bevåg har detroniserat vår ordförande! På vems uppdrag kan man bara spekulera i?
Vi har en generalsekreterare i Svenska ishockeyförbundet som kallar oss supportrar tegelstenskastande huliganer, samtidigt som han i nedlåtande ton talar om att vi inte besitter vare sig kunskap - eller ens är förmögna att med majoritet klara av att få till en ändring i systemet eftersom vi inte har gått "rätt" demokratisk väg?
I dag finns inte något som heter demokrati i svensk ishockey! I dag gäller det att ha rätt personer bakom sig inför viktiga beslut, majoritet är inte av vikt!
Jag bad nyligen Michael Englund om ett möte snarast, eftersom beslutsdatum närmar sig och vi är en viktig del av denna process. Vi var så välkomna, men först efter den 12 juni !!! Vad tjänar ett möte till efter det att ett beslut redan har fattats? Skall vi få en klapp på huvudet och bara ställas inför fullbordat faktum?
I Kjell Nilssons frånvaro har råttorna verkligen dansat på bordet. Att låta supporterrepresentanter komma till möte först efter att beslut har fattats visar på både feghet och rädsla för att behöva visa sina kort?
Vi kräver att våra beslutsfattare skall våga se oss i ögonen när de fattar smärtsamma beslut, och vi vill ha en generalsekreterare som inte ser ner på dem som utgör svensk ishockeys själ.
Alla vet att majoriteten av Ishockeysverige vill ha en ändring i systemet och serien. Om pamparna ändå vågar fatta ett beslut som går emot majoritetens vilja kan man nog för alltid lägga ner snacket om demokratin inom hockeyn!
