Hammarbys fans borde lära av AIK-supportrarna
AIK drar så här långt mer folk till sina matcher i division ett än vad Hammarby gör i allsvenskan. Trots att AIK-fansen blivit svikna av sin egen klubbledning flera gånger om fortsätter de att stöda sitt lag. För detta förtjänar de respekt, skriver supporterklubben Bamsingarnas ordförande Nina Arnewing, som dock samtidigt hoppas på självrannsakan i det egna supporterledet.
Att vara hammarbyare är enkelt, vi är många, vi är högljudda och vi håller ihop och på våra lag i med- och motgång.
För mig står den gröna färgen för alla sköna sommarsporter vi medverkar i, och den vita för häftiga vintersporter. Som supporter är man otroligt priviligerad, man kan välja och vraka mellan våra lag som ligger i höga divisioner i i stort sett alla sporter under vår flagga.
Man har inte heller några skyldigheter som supporter, utan man går på det man vill se, när man vill och om man vill. Vi tar för givet att de sporter som vi inte vill se just nu - eller som inte är "heta" för stunden - trots allt kommer att finnas kvar den dagen vi får tid eller lust att kolla in dem.
För egen del har jag främst valt ut fotbollen sommartid och ishockeyn vintertid, med inslag av handboll när det inte krockar och det finns tid.
Jag älskar att stå i klacken och vara del av den mäktiga känsla det när alla likasinnade tillsammans stöttar laget, häcklar motståndare och knäcker domare när det behövs. Att gå från Söderstadion eller Eriksdalshallen hes och rusig av segersötma eller bara behållningen av att ha gjort ett starkt jobb på läktaren är värt det mesta.
Man vet att vi supportrar är en extra kick för både vårt eget lag och ibland för motståndarna genom vår styrka och mångfald. Domarna har inte heller ett enkelt jobb när hundratals eller tusentals fans "hjälper" dem med domsluten.
Men på Hovet under vintertid känns det som att komma in i en annan värld. Här finns inga hundratal eller tusental som skriker, stöttar, påverkar domare, hyllar de egna spelarna när de spelar bra. Nej, Hovet är ett ödsligt ställe där publiksiffrorna så här långt är de näst sämsta i hela allsvenskan. Fanns det inte ett klubbmärke på spelarnas tröjor skulle man inte tro att detta lag tillhörde Hammarbyfamiljen.
Att klaga på de som inte sluter upp kring sitt lag tjänar ingenting till. Det tänker jag därför inte göra, men jag tänker hylla en supportergrupp som vi alla ogillar starkt, nämligen Black Army/Smokinglirarna. AIK har på fem år fallit som en råtta genom tabellen, från elitserien till division 1. Klubben AIK har själva bäddat sin spiksäng och får nu ligga i den. Man har starkt både misshandlat och ljugit för sina supportrar de senaste åren, och att AIK har några hockeyfans kvar över huvud taget kan tyckas vara ett under.
När Gnaget förra säsongen gick ut och snyftade i pressen och bad supportrarna fylla Hovet för att rädda deras ekonomi, ställde fansen upp! När klubben sedan byggde en mur vars tegelstenar man fick köpa för flera hundra kronor styck, köpte supportrarna tegelstenar! När AIK bad om pengar och satte en gåvobarometer på sin hemsida för att visa hur mycket de fått in, ja då skänkte fansen pengar.
Inte ens när degraderingen var ett faktum var klubben ärlig nog att tala om hur illa det var, utan sade till supportrarna att detta skulle lösas och de skulle spela i allsvenskan trots allt!
Vi vet ju alla hur det sedan gick. Men trots detta bevistas deras matcher i division ett av 600 besökare i snitt, Hammarby i allsvenskan har typ 400! Det är inte ofta man skäms över att vara hammarbyare, men ibland så undrar man.
Jag har själv en åttaårig son som just nu går i Hammarbys hockeyskola. Hans dröm är att en gång få spela i A-laget på Hovet. Jag undrar ibland hur länge hans dröm kommer att bestå.
