Rapport från månskensrinken i Hagsätra
Benny Wiklander fortsätter att leta botemedel för sin hockeyabstinens. Denna gång har han inte styrt sin kos till Zinkensdamm, men väl till månskensrinken vid Hagsätra IP. Här kommer hans krönikerapport därifrån.
Besattheten att få se hockey (nu när Hammarby har uppehåll) drev mig för en tid sedan vidare mot okända mål. Förra gången det begav sig gick jag på bandy, och höll på att få en bandyboll i skallen. Den här gången besökte jag i stället Hagsätra IP:s uterink där Örby IF skulle möta Hockey FF i division fyra. Vissa tycker att Hammarby har dåligt med publik på sina matcher, men då kan de ju inte ha varit på IP i Hagsätra. Matchen mellan Örby och Hockey FF sågs nämligen av tre åskådare och en hund.
Jag tänker inte göra någon djupare analys av själva matchen. Ganska snart står det klart att Hockey FF bara har tre avbytare, den fjärde kommer först i slutet på första perioden. Han är sen. En annan iakttagelse jag gör är att en av domarna fryser om händerna. När jag erbjuder honom mina svarta fingervantar så ler han, men avböjer vänligt men bestämt. Han åker vidare in på isen och blåser i gång matchen, och på sina blåfrusna fingrar. Matchen börjar annars i ett rasande tempo från Örbys IF:s sida. Redan efter första perioden ledde laget med 10-0.
Det är kallt att stå på Hagsätra IP och se på hockey, det skall gudarna veta! Så för att hålla värmen i fötterna i den femgradiga kylan som råder, går jag ett par varv runt rinken. Som en skänk från ovan - när jag är inne på andra varvet - slår det ner en svart sak framför kängorna på mig så det yr i nysnön. Mina böner har hörsammats av de högre makterna! Äntligen fick jag det som jag alltid bett om när jag går på ishockey, nämligen en hockeypuck! Jag stoppar pucken i fickan, och går stolt upp och ställer mig på ståplatsläktaren i gråbetong igen. Matchbilden var densamma: Örby IF bara öste in mål på Hockey FF.
Vid ställningen 18-0 sparkade Hockey FF:s målvakt i väg pucken i ren frustration. Matchen i sin helhet var annars en snäll tillställning, det verkar som om alla känner alla på den här nivån. Men ett rejält rallar slagsmål av den gamla härliga sorten avslutade ändå den andra perioden. Så lite inslag av den varan fick jag alltså se trots allt.
Under tiden när ismaskinen gjorde sitt jobb inför den tredje perioden gick jag ut i skogen och lättade lite på trycket. När jag kom tillbaka och ställde mig på ståplats upptäckte jag till min stora förvåning att det var tomt på isen och i båda båsen, det fanns inte en hockeyklubba så långt ögat nådde! Min första tanke var att Hockey FF kanske hade fått nog och åkt därifrån, men när jag såg en av domarna kommer gående med skridskoskydden på gick jag fram och frågade: "Vad har hänt?" Domaren svarade: "Ingenting, matchen är slut. Örby IF vann med 20-0." Förundrad frågade jag: "Men, skall ni inte spela tredje perioden då?" Svaret kom snabbt: "Nä, i division fyra spelar man bara i två perioder."
Så slutade min debut som enda kvarvarande åskådare i min division fyra-premiär på Hagsätra IP. Jag kände mig lugn när jag vandrade hem i månskenet. Jag hade fått min hockeydos fylld med råge.
