Hammarby föll tungt på Hovet
Trots mängder av chanser lyckades Hammarby bara överlista Nyköpings fenomenale målvakt Johan Asplund två gånger. Dessvärre blev båda dessa mål bortdömda på diskutabla grunder. Odiskutabelt var däremot bortabacken Patrik Huckos stenhårda slagskott som innebar tre poäng till gästerna. Resultatet innebär att Hammarby nu är illa ute i tabellen.
Redan inför matchen befann sig Hammarby i viss poängnöd, och det var inte utan att det syntes i matchupptakten. Hemmaspelarna uppträdde nervöst och såg spända ut medan gästerna trummade på från första stund. I den tredje matchminuten hade först den förre Hammarbyspelaren Kim Cannerheim ett bra läge som dock hemmakeepern Christopher Heino-Lindbergh kunde avvärja. Kort därefter sattes han på ännu större prov i en sekvens där han lyckades rädda ett upplagt läge trots att han samtidigt tappade klubban.
När den initiala Nyköpingspressen just började lägga sig kunde Hammarby flytta upp spelet. I den fjärde matchminuten serverade Ragnar Karlsson Johan Molin ett jätteläge, men den sistnämnde lyckades inte överlista gästernas målvakt Johan Asplund. Fler Hammarbyspelare än Molin skulle under kvällens lopp förlora duellerna mot gästernas keeper, som matchen igenom visade upp ett fullständigt briljant målvaktsspel.
I mitten av perioden svarade Samuel Beckstrand för en fin uppåkning på högerkanten, men utan att riktigt få till avslutet. Strax därefter fick Daniel "Homer" Holmström den tveklöst bästa målchansen i första perioden. Halva målet var öppet, men dessvärre valde Holmström att lägga avslutet längs isen. Asplund förflyttade sig - snabbt som en vessla - i sidled och svarade för ännu en kvalificerad räddning. Men hade Holmström i stället lyft upp pucken hade ingen målvakt i världen haft en chans.
Hammarby tog över matchen mitt i första perioden, och fick också matchens första power play. Dessvärre misslyckades Bamsingarna matchen igenom kapitalt med spelet i numerärt överläge, så även denna gång. Visserligen förtjänar Nyköping en eloge för sin starka defensiv i box play, men man måste ändå begära mer av hammarbyiterna än vad de visade upp denna kväll.
Nyköping hade betydligt bättre ordning på power play-spelet när laget fick chansen några minuter senare. Ett antal halvchanser och småfarliga skott avlossades, men Heino-Lindbergh kunde stå emot utan alltför stora svårigheter.
I slutminuten gjorde Hammarby 1-0 genom Jamal Mayers, men domaren valde att döma bort målet och i stället tilldela målskytten två minuter i utvisningsbåset för slashing. Mayers protesterade vilt, och från min horisont såg domslutet mycket märkligt ut. En annan av Hammarbyredaktionens medlemmar såg situationen från nära håll och har intygat att det var ett solklart mål som Bajen berövades. Tungt! Perioden slutade 0-0, men gick på poäng något till Hammarby.
Andra perioden dominerades mer eftertryckligt av hemmalaget, även om Nyköpings Martin Johansson hade den första riktigt farliga chansen. Därefter följde en provkarta på Hammarbychanser - och Asplundräddningar. Ragnar Karlsson missade först ett jätteläge efter framspelning från Johan Molin. Därefter vann kämpen Johan Eneqvist en närkamp bakom Nyköpingsmålet, och lade fram pucken till Johan Hägglund. Om Hägglund hade lyft upp pucken hade det sannolikt blivit mål, men även detta avslut kom längs isen där Asplund var omutlig. Några minuter senare var det Stefan Töyrä som fick gräma sig över att hans farliga styrning också den fastnade på Asplund.
Efter 13.33 i andra perioden blev Wallenberg utvisad, men hans lagkamrater kunde påfallande enkelt hålla Hammarby stången i numerärt underläge.
En av matchens mest omdiskuterade sekvenser inträffade just när Wallenberg hoppade ut från båset. Nyköpingsförsvaret bröt ett Hammarbyanfall sekunderna dessförinnan och skickade fram pucken till "Solnatattaren" som Wallenberg (ifjol i AIK) matchen igenom benämndes av Hammarbyklacken. Heino-Lindbergh räddade Wallenbergs friläge - och efter en blixtsnabb spelvändning fick i stället Hammarbys Johan Molin ett friläge åt andra hållet. Då Molin kom farande upptäckte alla att Asplund hade flyttat målet ur position, men eftersom spelet inte blåstes av rundade Molin bortakeepern och sköt pucken över mållinjen. Domare Lindh dömde mål, men valde sedan - efter konsultation med linjemannen - att i stället döma bort kvällens andra Hammarbymål. I den grönvita klacken rann då sinnet över hos några individer, men utan att några allvarligare incidenter uppstod.
Ännu efter två perioder var matchen mållös, även om hemmalaget så långt hade dominerat matchen, inte minst i andra perioden. Laget fick flera chanser i numerära överlägen, där man dock uppträdde påfallande tamt.
När Patrik Hucko dunkade in 1-0 till Nyköping 41 sekunder in i slutrundan var det inte rättvist sett till chansfördelningen, men heller inte helt ologiskt. Det skall sägas att Hammarbymålvakten Christopher Heino-Lindbergh var skymd och därmed helt chanslös. Heino-Lindbergh gjorde annars en strålande match, vilket understryks av räddningsprocenten 95,7. Ändå förlorade han alltså målvaktsmatchen denna afton.
De som hade hoppats att Nyköpingsmålet skulle bli en väckarklocka för Hammarby blev besvikna. Successivt började den nervositet och anspänning som syntes i matchupptakten göra sig påmind på nytt. Både Christian Wibner och Martin Johansson hade heta chanser att utöka ledningen, men Heino-Lindbergh stred tappert. Gästerna hade fått matchen precis dit de ville. Nyköping är ett solitt och välorganiserat lag som är duktigt på att spela på resultat. Hammarbys anfall och uppspel blev dessutom allt mer stereotypa och fantasilösa, och utmanövrerades tämligen enkelt av Nyköpingsbackarna.
Tiden rullade i väg allt snabbare för de stressade hemmaspelarna. Den sista riktigt vassa kvitteringschansen hade Johan Eneqvist, som tillsammans med Heino-Lindbergh tillhörde hemmalagets bästa spelare. Eneqvist valde - vilket fler borde ha gjort - attt skjuta högt, men hans skott gick några decimeter över ribban. I slutminuterna chansade Hammarby med att plocka ut sin målvakt, men närmare än någon enstaka halvchans kom man aldrig.
Om Nyköpings seger var rättvis kan man diskutera i oändlighet. Johan Asplund var strålande i målet och gästerna hade tur med några matchavgörande domslut. Samtidigt spelade laget klokt och på något sätt mer organiserat än Hammarby, något som främst märktes i power play och box play. De har dessutom många fysiskt starka spelare, vilket gav utslag i närkampsspelet. Hammarby har måhända fler individuellt skickliga spelare, men när det gäller själva spelidéerna känns det ibland som att variation och fantasi saknas. Det är svårt att vinna mot ett samlat försvar à la Nyköpings när man bara lägger ner pucken i hörnen och jagar.
Eftersom både Bofors och Oskarshamn vann sina matcher blev förlusten dubbelt dyrköpt. Än återstår många matcher, men helt klart kommer Hammarby att tvingas spela under stor press framöver. Helst bör man ta sex poäng i de två kommande "måstematcherna" mot just Oskarshamn och Bofors, i annat fall är risken överhängande att säsongen tar slut långt tidigare än planerat.
Söderbröderna har förvisso haft marginalerna mot sig i den superallsvenska upptakten, samtidigt understryker resultaten att ett antal förstärkningar nog är ett måste i fall "den svenska hockeyns ädlaste gäng" ens skall få tillfälle att mäta sina krafter med de stora elefanterna framåt vårkanten.