Hat och kärlek - två sidor av samma mynt
Varför hatar man som Hammarbysupporter vissa före detta spelare som kommer tillbaka till Hovet med sitt nya lag? I grund och botten beror det på spelarens eget agerande, skriver Nina Arnewing i en krönika.
En supporter med hjärta för sitt lag är en stor tillgång för klubben och får därför aldrig dribblas bort med Svenssonattityder. Många beteenden vi supportrar har är unika för oss och förekommer endast i samband med matcher, vilket är något som många har svårt att förstå. Det gäller inte minst journalister.
Supportrar har skaffat sig egna oskrivna regler om vad som är passande och inte passande inom sporten. En sak som jag själv har fått åtskilliga frågor om rör de spelare som lämnar klubben (i mitt fall Hammarby) och laget. En del "ex-bajare" blir hyllade av oss, medan andra möts av hat då de kommer tillbaka till Hovet. Varför bemöter vi olika spelare på olika sätt, undrar många?
När jag skall svara brukar jag säga ungefär så här: I den bästa av världar har alla spelare i laget också ett hjärta som klappar för klubben. Samtidigt vet vi att detta inte längre stämmer annat än i undantagsfall. Bosmandomens verkningar och andra ekonomiska förhållanden har gjort att "gamla tiders klubbkänsla" inte längre finns på samma sätt. Spelarna har som jobb att utöva sin idrott och vill som alla andra ha bra betalt och gärna varaktiga förmåner - men samtidigt vill de flesta spelare inte lova klubben mer än ett år åt gången (det gäller framför allt i allsvenskan).
Att man som klubb helst behåller sina egna produkter beror inte bara på pengar, utan även på att det är viktigt med spelare som verkligen känner för laget och som är beredda att kämpa lite extra just för att det är Hammarbys klubbmärke de har på bröstet.
Oavsett om spelaren ifråga är en "genuin hammarbyare" eller en värvad spelare utifrån är det ganska lätt att vinna supportrarnas gunst. Enkelt uttryckt är vår inställning: "Sätt på dig vår gröna tröja och vi stöttar dig i vått och torrt!"
Uppbackningen av de egna spelarna är i princip villkorslös så länge de tillhör vårt lag. Däremot har vi krav på hur de beter sig efter avslutat samarbete med klubben. Här finns några idiotsäkra sätt att få de forna supportrarna emot sig. Låt mig ta några exempel:
1. Gå till en annan klubb i samma serie som betalar några korvören mer i månaden.
2. Gråt ut i någon lokaltidning om hur illa det var ställt i Hammarby.
3. Gnäll ordentligt om hur dåligt stöd du fick från Hammarbys supportrar och berätta om hur tråkigt du tyckte att det var att spela på Hovet.
4. Bete dig riktigt utmanade och fult då du kommer tillbaka för att spela mot dina gamla lagkamrater och dess supportrar.
5. Byt klubb varje år.
Spelaren ifråga kan lugnt räkna med nidramsor och att kallas vid mindre trevliga "smeknamn" från läktarna om han har gjort sig skyldig till något av ovanstående.
Om en spelare däremot lämnar laget för att han inte erbjuds nytt kontrakt är det i normalfallet inget problem för honom att komma tillbaka för att möta Hammarby i ett annat lags tröja. Det finns dock ett aber: det är aldrig acceptabelt att gå till den värsta konkurrenten i samma serie, i synnerhet inte om det är en lokalrival som AIK eller Djurgården.
På ett omvänt sätt kan spelare lätt bli älskade av Hammarbyfansen. Till exempel om vederbörande:
1. Tycker att spel i Hammarby är som en dröm som gått i uppfyllelse.
2. Är fostrade i Hammarby eller i en Bajenfamilj.
3. Återkommer till Hammarby med ett leende, trots att man tidigare har tvingats lämna klubben eftersom man av olika anledningar inte har ansetts platsa i laget.
4. Lovordar klubben och supportrarna för deras stöd, även om man vet att det inte har varit bra hela tiden.
5. Håller sig för god för skitsnack om forna klubbar, inklusive Hammarby.
6. Visar hjärta och en stor vilja att bära Hammarbytröjan. Det gör att man kan överse med att spelet ibland fungerar lite sämre.
7. Kommer och tittar på Hammarby fast man själv har kommit upp i högre serier.
Många jag talat med tycker att man inte skall ha rätt att ställa krav på spelarnas lojalitet, men det är skitsnack! Lojalitet mot det lag som betalar ens dagliga bröd är ett krav, och om man inte kan leva upp till det skall man ha sport som fritidsintresse inte arbete! Detsamma gäller förhållandet till fansen. Helhjärtade supportrar förtjänar ett "helhjärtat lag" - även om det inte innehåller de bästa spelarna man kan köpa för pengar.
Att man som supporter hatar vissa spelare - och inte vill se i sitt lags tröja igen - beror på hur oproffsigt de har agerat och hur många av ovanstående regler man brutit mot. Det är helt logiskt för mig och många med mig.
Den kärlek och uppskattning spelarna får från oss supportrar är ett bevis på hur mycket vi älskar Hammarby. Oavsett om klacken är stor eller liten ska den uppskattas för vad den är. Vi ger vårt stöd i vått och torrt - vare sig spelaren gör bra ifrån sig eller inte stöttar vi hela vägen. När laget går dåligt bildar vi en barriär av uppskattning och stöd som vi hoppas ska hjälpa dom igenom svårigheterna.
Om man sedan som spelare skitar ner det stöd man fått från klubben och supportrarna, ja då har man skaffat sig ovänner! Det är dags för spelare att inse att supportrar är som en spegel, utan supportrar har man heller ingen spegel att spegla sig i!
PS: Eftersom många läser krönikor i andra syften än mitt vill jag tillägga att hat inom idrott är något helt annat än hat som orsakar våld, och att detta endast tar sig verbala uttryck på läktaren. (Ni andra, ja ni vet vad jag menar.)