Jan-Åke Tiensuu om Hammarbys nutid och framtid, del I
Efter sportsliga och publika misslyckanden laddar Hammarby om på nytt. AEG har i praktiken dragit sig ur Hammarby, som därmed får kompensera svagare ekonomiska resurser med ungdomlig entusiasm och klubbkänsla. En nyckelperson i det nya Hammarby blir tränaren och sportchefen Jan-Åke Tiensuu. Tommy Mäkinen och Benny Wiklander har träffat honom. Deras intervju publiceras i tre delar, här är del I.
Först och främst: Hej och välkommen tillbaka till Hammarby Hockey!
- Tack så mycket.
Kan du berätta lite om din tränarbakgrund och vilka klubbar du varit verksam i under din tränarkarriär?
- Jag slutade spela hockey 1989 i Nybro, i gamla division ett. Därefter flyttade jag till Stockholm våren 1989 och tog mig an AIK:s ungdomshockey. Våren 1991 hamnade jag i Hammarby, där jag började med att träna B-J. När jag sedan tog över A-J dubbelkörde jag med 79:orna. Därefter blev det A-laget. Innan jag tog över A-laget var jag assisterande tränare med Aleksander Skvortsov säsongen 94/95. Sedan tog jag hand om Kirunas J-20 en säsong innan jag kom tillbaka till Bajen och coachade A-laget i två säsonger. Året därpå blev jag tillfrågad av "Putte" Carlsson om jag ville ta mig an sammanslagningen av DIF/Huddinges A-J. Om jag minns rätt skrev jag på för tre säsonger, men det blev bara två säsonger med AJ där. När Huddinges A-lag åkte ur blev jag erbjuden att ta över. Därefter blev det återigen AIK - där tog jag mig an deras A-J under en säsong och sedan AIK:s A-lag under tre säsonger. Nu är jag tillbaka i Bajen igen.
Vad har du för tränarutbildning?
- Jag har gått alla stegutbildningar samt den så kallade spetsutbildningen som i dag ligger på universitetsnivå i Umeå. Jag har gått alla utbildningar som förbundet erbjudit mig.
Vilken typ av ishockey förespråkar du?
- De flesta tränare vill ha en egen touch, någon form av filosofi eller image. Men för min del är det lite tydligare än så. Alla former av spelsystem måste ingå i ett lag. Jag brukar säga till mina spelare att det är vi som skall bestämma. Om vi bestämmer att vi skall ha pucken hela tiden för att vi är så mycket bättre än motståndarna, ja då skall vi se till att ha pucken hela tiden. Men det kan ju faktiskt vara så att spelarmaterialet begränsar förutsättningarna och att motståndarna har ett skickligare lag; då får vi bestämma att spela mer defensivt, men det är ändå vi som skall bestämma matchbilden. Deras överlägsenhet får inte vara bättre än vårt försvar, för det handlar ändå om att vinna matchen. Man spelar offensivt och för matchen med puck när förutsättningarna och spelarmaterialet tillåter det. Annars får vi försöka föra matchen genom att vara jävligt gnetiga. Spelarmaterialet är alltså förutsättningen för hur man måste lägga upp varje match, och det behöver ju inte innebära att man spelar likadant varje gång. Ibland möter man en starkare motståndare och ibland en svagare motståndare. Man måste vara flexibel. Hockeyn har ju sina förutsättningar där området innanför sargen utgör en begränsad spelyta med linjer, regler och ett visst antal spelare. Det gör ju att förutsättningarna blir speciella, och det har ju blivit så att vissa saker är viktigare än andra. En sak är att jag inte tror på det så kallade "Big Ice" där man sprider ut sig. Det finns inget lagspel som gynnas av att sprida ut sig. Gör man det ger man ytor åt motståndarna. Det handlar alltid om att vinna de viktiga ytorna, oavsett om du spelar fotboll, hockey, basket eller handboll exempelvis. Förlorar du dessa ytor så förlorar du matchen.
Vad fick dig att anta utmaningen att ta över skutan i Hammarby Hockey?
Stefan Öström ringde och frågade om jag var intresserad av att jobba som instruktör för A-laget, vilket jag fann smickrande. Samtidigt har jag jobbat femton år i Stockholms alla storklubbar så jag vet förutsättningarna i alla klubbar och vad de är bra på. Det har ju gett en bra erfarenhet, och därför sade jag att jag inte var intresserad av att enbart arbeta som instruktör för A-laget. Jag ville i så fall ha en sportchefstjänst. Jag känner att vi är en grupp tränare i Hammarby med en hög kompetens, och som vet hur man skall utveckla hockeyspelare, själva spelet och den sportsliga organisationen. Därför känner jag att det är viktigt att - om jag skall gå in i det här - då vill jag se till att vi också har de positioner som gör att vi kan påverka. Detta upplägg presenterade jag för Öström, och både han och de övriga som har varit med och beslutat tyckte det var en bra idé har jag förstått. Min position i dag är sportteknisk chef för hela verksamheten, men också instruktör för A-laget. Jag ansvarar för både fys- och isträning för A-laget, det vill säga: jag är A-lagets tränare med Arto Blomqvist som min assistent. Samtidigt är jag sportchefsmässigt ansvarig för hela verksamheten - ända ned till minsta pojklag.
Fortsättning följer.