Bajenmoral när den är som bäst
Det var dags för sista matchen i grundserien innan Alltvåan börjar. Förväntningarna kanske var en mer avslagen tillställning , men desto längre matchen led och ramsorna från klacken ökade i styrka så var det inget lag som tänkte sälja sig billigt.
Efter den förra matchen mot Nynäshamn , så bestämde den tillresta skaran som åkt med supporterbuss från Södermalm att återigen boka buss och skeppa folk till SDC-Hallen till sista matchen i grundserien.
Jag skulle ljuga om jag sa att alla trodde sig få se en match med lite mer än lunkkaraktär.
Det blev något helt annat ....
Hammarby hade gett några Juniorer chansen i en av femmorna, eftersom båda lagen som spelade idag var klara för Alltvåan.
I Första perioden var det Hammarby som ville mer men matchbilden liknade en brottningsmatch där båda hade grepp och inget avgörande var i sikte, tills #22 Jonathan Queckfelt tryckte in 1-0 i powerplay när det återstod en minut av perioden. Queckfelt som i övrigt gjorde en av dom bättre insatserna under den här säsongen.
Den andra perioden bjöd på en dramatik som gjorde att publiken verkligen levde upp och ramträffarna avlöste varandra från båda håll och på resultattavlan stod det 2-2 när den var över.
Det var extra kul att det faktiskt blev en sån dramatik, dom som var i hallen under den här kvällen och som kanske inte alttför ofta går på hockey, såg fram emot den avslutande perioden .
Domaren
Jag förväntar mig inte att nivån på den här serien ska vara högre vad det gäller domslut, men tisdagskvällen bjöd på en så svajjig insats från Kristian Wigfeldt att jag verkligen måste ifrågasätta om han verkligen ens har division två nivån i sig. Han och hans team struntade många gånger att blåsa för slashing , för att i nästa moment göra just det och gracerna föll verkligen inte till Bajens fördel. Han tappade matchen och efter en ful tackling från åkers , som borde genererat matchstraff blev det till slut en tvåa av. Uselt och direkt livsfarligt.
Det är bara att bryta ihop och gå vidare.
Den tredje perioden blev grinig och yxhuggarna från Åkers blev mer desperata och det blev mer allvar trots att det inte gällde någonting. Hammarby fick in 3-2 precis i början och kändes faktiskt just där överlägsna. Åkers kom tillbaka och gjorde 3-3 med sju minuter kvar, målchanser från båda håll avlöste varandra. Robin Lindström tryckte in 4-3 med lite mer än tre minuter kvar och taket i SDC-Hallen lyfte en smula när klacken skrek ut sin glädje tillsammans med spelarna.
Till slut avslutades matchen med mål i öppen kasse av #9 Sammy andersson och det gungade härligt med hoppramsa och kärlek till Bajen.
Det här var en Hockeyupplevelse som innehöll det mesta och jag är glad över att det var många nya ansikten, som fick uppleva hockeyn när den är som bäst.
Nu får lite laget lite tid tillsammans innan det är dags för Alltvåan den 25 November .
Till sist
Det kom ett mail under veckan som var intressant. Jag hade pratat med Stefan Pettersson i podden och vi pratade om att Hammarby har en ung trupp och då var det väl så att jag inte hade några riktiga siffror, men det hade mailaren.
När man räknar ihop längd, vikt och antal spelare mm ( fanns visst fem kriterier ) så är Bajen på 88:de plats av 93, således så borde det vara omöjligt för den här truppen att ens ta sig till Alltvåan. Nu är dom där och det blir spännande att se hur långt det kan räcka, hela vägen upp till ettan? Kanske inte ,men vem vet.
Nu har det här laget tagit sig såhär långt och varför inte hoppas iallafall.
Forza Bajen , tillsammans är vi Hammarby