Slutspelsbloggen: Laget som aldrig går att räkna ut
SvenskaFans, Andreas Lundskog om detta Djurgården som aldrig går att räkna ut. Om laget som borde varit en humla som inte kan lyfta.
Ni vet det där kontrollkommandot till datorn Ctrl+alt+del. Ja, det var föremålet för krönikan som jag hade påbörjat när Simon Hjalmarsson satte 0-2 till Frölunda. Krönikan som skulle handla om hur Frölunda kändes tyngre, starkare, stramare och att ett underläge med 1-3 inte skulle gå att hämta in. Samma krönika åkte alltså rakt ner i papperskorgen bara drygt 6 minuter senare. Istället får den här texten om Djurgården, laget som aldrig går att räkna ut.
"Det var ett Frölunda som uppträdde stabilare än betonggrund"
När drygt halva matchen var spelad så såg läget nattsvart ut för hemmalaget. Dick Axelsson ådrog sig en fullständigt onödig utvisning med en stor portion frustration inblandad. Och i det efterföljande numerära överläget så stänkte Simon Hjalmarsson in 0-2 pucken. Frölunda hade innan dess varit bin runt en coca-cola flaska under en sommardag. Och det var ett Djurgården som hur man en försökte, inte kunde jaga ifrån hur mycket än man viftade med vare sig klubbor eller handskar. Det var ett Frölunda som uppträdde stabilare än betonggrund. Gästerna uppträde med ett försvarsspel med linjer som såg att vara uppritade med osynliga linjaler. Djurgården såg inte ut att få komma ut på Skanstullsbron och hade knappt en chans värd att nämna.
Men så kom den där Axel Jonsson-Fjällby åkningen med rappa skär viket tvingade Viktor Ekbom till att spela med otillåtliga medel. Kvällens heta potatis, straff eller inte straff?
Jag tycker ärligt nog att domare Linus Öhlund gjorde rätt i denna situation. Det är en situation som det hade blivit diskussion hur de än hade bedömt. Och nog hade Jonsson-Fjällby varit fritt fram och förbi.
In på isen skrinnade Mattias Guter in på isen. Han som har skeppats runt till klubb efter klubb under säsongen och nog kom till Djurgården som ett sargat gods. Nu visade han prov på nerver av stål och lyckades med centimetermarginal få in pucken över mållinjen. Oavsett vilken lagtillhörighet som man innehar så måste man ändå unna den 30-åriga forwarden medstuds efter en säsong där vinden mest har blåst emot.
Där och då hände någonting på Johanneshovs väldiga isstadion. Det var som att en gnista tändes från hemmapubliken som fick eld i varenda hemmaspelares ögon. Och utav bara farten lyckades Jacob Josefsson styra in Jesper Petterssons backskott med skridskon och läget var utjämnat. Ojoj vad fort det kan gå i hockey.
Plötsligt var det hela en ny match.
”Vilken jädra smäll” som Dynamit- Harry i Jönssonligan skulle ha uttryckt det
Och med hjälp av sin hemmapublik som bokstavligen bara trummade på. Redan vid 0-2 underläget ställde de sig upp och för att stötta sitt lag. De var verkligen den där extra spelaren ikväll. Och i mitten av tredje grävde Dick Axelsson fram pucken till Niclas Bergfors som tämligen omarkerat och vispade in 3-2 som om pucken vore spunnet socker.
Där och då rök nog ett antal trumhinnor, ”Vilken jädra smäll” som Dynamit- Harry i Jönssonligan skulle ha uttryckt det. Och det var en smäll som Frölunda inte kunde hämta sig ifrån. Istället var det ett bortalag som uppträde frustrerat där Joel Lundqvist satte in en fullständig onödig tackling på Sebastian Strandberg som borde varit en utvisning under veckans alla dagar.
”Det var en match med två halvlekar” som Rolf Zetterlund skulle ha sagt.
"Egentligen borde Djurgården vara humlan som inte kan lyfta"
Vi var halv match från ett till närmast låst läge. Nu är hela finalserien istället lika vidöppen som ett skånskt rapsfält. Och den här upplagan av Djurgården går aldrig att räkna ut. Efter att ha åkt på dubbla knock outs mot Färjestad i semifinalen har man lyckats vänt i vanskliga lägen. Först i match sju där man hamnade i bryggläge direkt. Och idag när läget så som mest kritiskt ut så hittar man ändå en väg att vinna. Det tyder verkligen på en stark karaktär i spelargruppen.
Idag fick också Niclas Bergfors och Jacob Josefsson bryta sina målnollor i slutspelet. Det tyder på att hela kollektivet i Djurgården börjar komma igång. Förstakedjan med Josefsson, Lilja och Brodin växer centimeter i match för match. Och jag är övertygad att det nog finns både en och två växlar att lägga in hos dem.
Egentligen borde Djurgården vara humlan som inte kan lyfta på grund av alla skador som laget har åkt på med Andreas Engqvist, Gustav Possler och Jonathan Davidsson. Ändå har tränare Robert Ohlsson fått ihop ett kollektiv som aldrig går att räkna ut.
Nu väntar nästa rond i Göteborg på tisdag på självaste valborgmässoafton.
Då kan vi verkligen förvänta oss en brinnande majbrasa till möte.
