Karaktär, vilja och passion gav Karlskrona segern trots 12 skott
Timingen visade sig vara helt rätt i mötet med Nybro, Karlskrona fick en match mot ett lag som spelmässigt var ett snäpp bättre men där man hittade ett annat sätt att vinna matchen på. Det var fint, snyggt eller glamouröst men det visade vad som händer när man kombinerar karaktär tillsammans med spelskicklighet. Denna segern var precis vad Karlskrona behövde, att ta en seger på "gris" hockey snarare än klapp-klapp hockey. Nu är morgondagens fråga given om polletten har trillat ner, men den nöten
Första:
Att skotten bara blev 9 – 2 till Nybro var lite förvånande för oj vilken period vikingarna stod för men Karlskrona visade upp någonting som glade mig. Men vi börjar med Nybro, att Nybro har satsat mer än vanligt för en nykomling känner de flesta till. Men jag trodde inte man kommit så här långt på så kort tid, det tempot och återerövringen av puck som man visade upp i första var ren klass.
Man åkte skridskor i ett tempo som fick Karlskrona att framstå som stillastående framför allt första tio, och det är framför allt i mittzon som man ligger för långt från Nybro spelarna. Dem kommer in med hög fart i våg efter våg och spelar ett väldigt enkelt men effektivt anfallsspel, där det är max tre passningar sen skott, tre passningar sen skott och så jobbar man på det.
Karlskrona fick jobba livet ur sig och det gjorde man verkligen! Jag vill verkligen betona detta, Karlskrona har haft problem med sin karaktär de senaste veckorna men i första perioden visade man inte upp annat än just karaktär. Man jobbar hela vägen hem, man håller rent framför Malmqvist och ser till att täcka skott. Så offerviljan ikväll är det bästa vi sett på hela försäsongen utan snack, men med pucken har man väldigt svårt att skapa saker.
Man har en del halvchanser på omställningar men inget som riktigt hotar, medan Nybro främst genom sin finska kedja radade upp chanser men Carl och KHK stod pall trots ett boxplay.
Skotten blev som sagt 9 – 2 och var i underkant sett till Nybro och Karlskrona måste göra allt utan puck precis som man gjorde i första perioden om man ska fortsätta att hänga med. Men bra period av KHK.
Andra:
Karlskrona få en drömstart på andra perioden när Alexander Heiver rivs ner och powerplay KHK redan efter dryga tjugo sekunder, men det är det här med powerplay och Karlskrona. Någonting klickar inte samtidigt som Nybro gör det bra. Men på två minuter är man knappt i anfallszon och kommer man in så åker pucken ut direkt.
Det känns som man inte riktigt vet vad man ska göra eller vilka som ska spela, man letar efter någonting och tänker för mycket. Nybro klarar av utvisningen utan problem men det momentum man fick av utvisningen kan Karlskrona leva vidare på.
Första tio minuterna är helt Karlskronas där man ser till att få ner pucken djupt bakom Nybros backar och jobba därifrån. Tiden i anfallszon ökar markant och det är nästan ombytta roller mot första perioden och precis då kommer utdelningen också av Karlskrona. Först genom Linus Lööf som skjuter från sarghörnet på Adam Persson i Nybro så pucken går in bakom Robin Johansson, andra målet gör Mikael Roslund som slänger iväg en dragare från blå på en Robin med helt fri sikt.
Karlskrona har gjort två mål av den kedja som burit laget genom försäsongen, men nästan på sekunden när vi går över tio minuter så är det som att någon slår på strömbrytaren hos Nybro. Man hittar tillbaka till sitt pressspel allt mer och kan börja använda sin fart igen. Man börja nöta på Karlskrona backar och efter ett byte på över minuten för Karlskronas del så kommer också en reducering efter en icingteckning, Nybro spelar tre snabba pass och direktskott från blå. Riktigt snyggt och otagbart för Carl Malmqvist som gör en strålande match.
Men precis som i första perioden så är det Karlskronas karaktär jag imponeras av ikväll, man täcker skott på skott så även när Nybro trycker på som mest så känns det ändå tryckt och Carl utsätts inte för några omöjliga lägen.
Man lyckas till och med bryta Nybros momentum ett par gånger och lägga spelet djupt, Karlskrona vinner perioden med 1 – 2 och man står för 40 minuter riktigt bra hockey där man hittills inte har dippat någonting.
Tredje:
Nybro gick i tredje med ett underläge och behövde börja jaga och man får också fäste i KHK:s zon direkt, men kväll visar KHK en karaktär som jag längtat efter att få se. Nybro skjuter, skjuter och skjuter och är inte Carl i vägen så är det en kropp, klubba eller vad som helst som får pucken att gå förbi målet. Man visar upp en fantastisk offervilja för varandra och det är detta som gör att man hittar in i perioden.
Man har en period efter fem minuter där man behöver skicka lite icingpuckar för att avlasta men tillslut så börjar man hitta in i matchen mer och mer från Karlskronas sida, man spelar sarg ut och går på kontring som sedan ger ett längre anfall.
Nybro får dessutom en riktig kalldusch när Marcus Björk chippar ut pucken till Christoffer Lynch som går på kontring och det blir en två mot etta, Nybro packen tar bort passningsalternativet och låter Lynch vara. Det skulle visa sig vara fel beslut då han skjuter mellan benen på en ganska darrig Robin Johansson som stått för flera missar ikväll.
Efter det så kontrollerar Karlskrona matchen genom att ligga rätt och spela smart, Nybro har mer puck men kommer inte till dem där farliga lägena.
För än vi trillar ner på de tre sista minuterna, men man trodde att matchen var avgjort när Karlskrona får ett powerplay med 2 ½ minut kvar.
Man har en bra första minut i powerplayet men andra är inte bra och då är Nybro kaxiga och tar ut målvakten trots boxplay, och i spelet fem mot fem så lyckas man få till en reducering.
Men närmare än så kommer inte Nybro.
Karlskrona håller undan och vinner matchen med 2 – 3 och man gör sin klart bästa match på försäsong mot det svåraste motståndet. Man gör det via karaktär, vilja och passion, detta var precis det gensvar jag ville se från Karlskronas spelare med en träningsmatch kvar.
Att Karlskrona är ett av de mest spelskickliga lagen i Hockeyettan vet alla men det är hur man kan kombinera det med ett cyniskt spel som kan avgöra hur långt man går i vår.
Karlskronas tre bästa spelare:
1: Carl Malmqvist – Storspelade matchen igenom och går från klarhet till klarhet
2: Gustav Berglund – Karlskronas bästa back enligt mig, blandar fysik med spelskicklighet på en riktigt bra sett, stod för en av sina fina soloåkningar.
3: Mikael Roslund – Som han jobbade matchen igenom, benen gick som trumpinnar och fick även kröna det hårda jobbet med en kasse också.
