Karlskrona kris och är oroad för junior/flick och damhockeyns framtid
1200 personer var i NKT Arena när Karlskrona tog emot Borås i senaste hemmamatchen i Allettan södra, en publiksiffra som är långt under det man behöver och nu flaggar man för ett nytt minus resultat. Vad behöver Karlskrona göra på kort sikt och hur ser framtiden ut för de lag i föreningar som inte kan bära sin egna kostnader?
Det var inga glada ord man kunde läsa när Karlskrona HK:s ordförande publicerade en krönika ikväll. Han varnar öppet och rakryggat för att man går mot sitt andra raka minus samtidigt som han uttrycker oro för likviditeten, det vill säga att pengarna på banken inte räcker till för de löpande utgifterna.
Krönikan kommer dels som ett svar på den låga publiksiffran senast mot Borås, där endast 1 200 personer såg Karlskrona HK vinna. En väldigt låg siffra med tanke på tabelläget i Allettan södra.
Om jag förstod Andreas rätt så behöver man ligga närmare 2 000 personer för att få ett stabilt pengaflöde. Om man fortsätter att ligga 800 betalande under det, då blir det snabbt en kris.
Frågan är vad det stora problemet är och vilka åtgärder man kan vidta på kort sikt.
Den frågan är inte lätt att svara på i Karlskrona, för dels är vi inne i den fattigaste månaden på länge, samtidigt som vi befinner oss i en lågkonjunktur som gör att många vänder på varje krona för att få sin hemmaekonomi att gå ihop. Samtidigt kan man inte blunda för att allt fler delar av publiken är besvikna på den hockey som spelas på isen.
Många upplever att Hampus filosofi utåt inte går ihop med det Magnus får ut på isen. Tidigt i höstas spelade laget med en helt annan fart och glädje, men ju längre säsongen har gått har man blivit långsammare och försiktigare, vilket inte verkar uppskattas.
Frågan är, som sagt, vad som är hönan och vad som är ägget här? Hur många stannar hemma för att produkten inte är tillräckligt attraktiv och hur många stannar hemma för att man inte har råd?
Jag vet ärligt talat inte. Normalt sett brukar sviktande tabellplacering vara den stora boven när det gäller idrottslag, men trots en svag inledning och ett rejält bottennapp mot Hanviken gör man resultatmässigt en fullt godkänd Alletta.
Men faktum kvarstår: det mesta jag ser i sociala medier och när jag pratar med stora delar av supporterskaran pekar på att många upplever att Hampus säger en sak medan laget gör en annan.
Jag tycker inte det finns någon sportslig grund rent prestationsmässigt för att sparka Magnus Sundquist; två raka semifinaler och en placering i övre halvan i Allettan är bättre än vad man har klarat på länge. Men om det är en stor anledning till att folk stannar hemma istället för att gå och titta live, har man råd att inte göra ett byte för att få till en mer underhållande hockey?
Jag är inte i ringhörnan för att föreslå att man ska röra tränarstaben förrän efter säsongen, men jag kan inte heller blunda för vad som sägs och skrivs. Kanske är det så att publiksiffran senast bara var en del av en riktigt tung månad för många, som kommer att bli bättre när pengarna börjar flöda in i hushållen igen vid löning, så att problemet löser sig självt.
Om så inte är fallet, så kanske man måste ta till drastiska, kostnadseffektiva lösningar för att maximera inkomsterna i slutskedet av säsongen. Tufft och jobbigt, minst sagt, men det som gör mig allt mer oroad är vad som kommer att hända med barn-, junior- samt flick- och damhockeyn på sikt.
Att herrlagen i föreningarna nio gånger av tio bär upp övriga verksamheten tror jag alla förstår, men allt fler klubbar går under. Allt fler klubbar kämpar med en ekonomi som inte bär sig, och frågan är när klubbarna kommer att ta till lösningar som att kapa i övriga lag som inte bär sina egna kostnader.
Detta är inget jag vill eller förespråkar, men precis som Andreas lyfter fram i sin krönika är övriga lag beroende av herrlaget, både i Karlskrona och på nästan alla andra orter. Att kapa ner på lag kommer att minska resekostnader, matkostnader, materialkostnader och kostnader kopplade till isytor, och så vidare.
Det ekonomiska systemet inom hockeyn just nu gör att varje lag måste bära en stor del av sina egna kostnader för att ekonomin ska kunna gå ihop, och det är en ekvation som i stort sett inte finns i någon klubb.
Ju längre tiden går, desto mer tycker jag att det är vansinne att man inte går tillbaka till det förra systemet med södra och norra Hockeyallsvenskan, med en superallsvenska och fortsättningsserie, istället för att klubbar som knappt har över 1 000 pers i publiken ska åka land och rike runt under en hel säsong.
Samtidigt är den ekonomiska modellen med centrala avtal fullständigt vansinnig om avtalet man tvingar in klubbar i är klart lägre än vad klubbarna behöver för att kunna överleva och frodas. Men allt detta har vi tagit upp gång på gång, och det verkar som att vi behöver få till en rejäl hockeydöd eller ett ramaskri i media för att något ska ändras, när allt fler klubbar på mellan- och låg nivå lägger ner junior-, flick- och damhockey för att kunna ha hockey över huvud taget på orten.
Den enda lösningen jag har sett är att man fortsätter att titta på att sänka elitlicensen, men det är en lösning som bara sminkar en gris.
Nej, detta var ingen rolig text att skriva, och jag är på allvar oroad över både Karlskrona HK:s framtid och breddhockeyns framtid på mindre orter. Det kan bli så att vi i framtiden bara har damhockey i SHL och större HA-klubbar, medan vi ser allt färre lag inom varje förening ju längre ner vi kommer i serierna. Då är idrotten som folkrörelse väldigt illa ute.
Vi får se vad som händer. Ta hand om er där ute. Januari är snart över, vilket jag hoppas kommer att leda till bättre och gladare tider framöver.
