Stabil höst allt som allt men nu börjar allvaret!
Karlskrona kom på andra plats och nådde första delmålet då man gick till Allettan, men mer än så kan man inte säga om serien i stort då serien var för dålig för att kunna dra större slutsatser. Men man övertygade på viktiga faktorer som brukar ligga till grund för en lång säsong vilket är positivt. Men nu väntar allvaret och ska bli spännande att se hur Karlskrona svarar upp upp emot det.
Ibland blir inte livet som man har tänkt sig. Precis när jag började skriva i höstas inträffade en allvarlig händelse inom familjen. Vissa har vetat om det, men har valt att inte gå ut med vad som hände. Nu mår familjen så pass bra att jag kan börja fokusera på att skriva hundra procent igen.
Å andra sidan, om det funnits något tillfälle när man kunnat ta en timeout utan att missa så mycket, så var det under årets söderserie. Jag skrev efter fyra omgångar att serien var avgjord, och precis så blev det. Det är fyra lag som har varit helt överlägsna, och ett av dessa lag har dessutom haft en utförsäljning av sina spelare under seriens gång.
Karlskrona kommer på andra plats i serien, där de radade upp 11 raka vinster på hemmaplan, men de har blandat och gett en del under seriens gång. Det finns inget lag som går spikrakt från första till sista omgång. När serien är färdigspelad efter fyra omgångar kan det vara svårt med motivationen, trots det enorma stöd laget har fått på hemma och bortaplan.
En annan nyckel för en lång säsong har varit att man varit fruktansvärt bra i specialteams. Laget var etta i powerplay-tabellen med 32,73 % efter 21 matcher och tvåa i boxplay-ligan med 80 % räddade boxplay.
På individnivå är det omöjligt att inte lyfta fram Axel Björnkvist och David Karlström. Axel var på förhand urtypen av den "nya" hockeyn som skulle spelas i Karlskrona, då han kom med ryktet om att vara söderseriens snabbaste skridskoåkare med en offensiv potential. Ja, det kan man verkligen säga att han hade; han öste in mål och gav Karlskrona en helt ny dimension med sin fart och raka spel. Karlström har inte varit lika flashy, men han har varit jämn över hela isen med en riktigt hög lägstanivå.
På målvaktssidan har Carl Malmqvist visat att det var rätt att satsa på honom. Han har varit briljant genom serien, men bakom honom ser det tunt ut – vi kommer till det snart.
Under resans gång aktiverades powerteam återigen, vilket gav ett extra tillskott till klubben på 300 000 kronor att använda för att förbättra laget. In kom Axel Brännstam, back från Västervik, och strax innan jul blev Khalid Ibrahim klar för Karlskrona från lokalrivalen Mörrums GoIS.
Ibrahim har varit en vattendelare; man har ropat efter spets, men Karlskrona har renodlat offensiv spets, så man kan gödsla med det. Att man tar in en forward som kan spela både högt och lågt i hierarkin samt tillför en fysisk dimension tycker jag var helt rätt. Dessutom finns det en offensiv potential i honom som kan komma fram om man sätter honom med rätt spelare, så även de som skriker efter spets kan få sitt.
Jag tycker att värvningen är smart och har en riktigt bra känsla för. Axel Brännstam har spelat fyra matcher och gjort två poäng. Här finns också en höjd, då han ganska nyligen varit i Hockeyallsvenskan, så bredden på forwards och backsidan är riktigt bra nu när vi går in på den viktigaste halvan av säsongen.
Den största frågan kring lagbygget är målvaktssidan. Carl Malmqvist är solklar etta och en av seriens bättre målvakter, men bakom honom är det tunt. Fabian Arwidson värvades hem efter några år i Ängelholm och har fått spela fyra matcher under hösten med ett facit på 88 procent. Fabian är ung och har potential att växa, men skulle olyckan vara framme och Carl missar stora delar av Allettan eller slutspelet, så måste man ha en plan för det.
Jag förstår att man inte kan ha två Carl Malmqvist, men att få in en kille som är närmare Carl än vad Fabian är, tror jag kan bli viktigt för att gå hela vägen. Man kan göra det kostnadseffektivt genom att skriva upp en målvakt från Hockeyallsvenskan, så att han är tillgänglig efter att hans klubb har spelat färdigt, eller att man hittar en spelare som man kan ta direkt till Karlskrona. För mig spelar det ingen roll så länge det finns en plan för vad man ska göra om det värsta inträffar, för jag tror inte Fabian kan bära Karlskrona under den sista delen av säsongen ännu.
Men när vi ändå är inne på slutet av säsongen måste vi ta upp lite om Allettan. Karlskronas resa genom Allettan de senaste två åren har varit en mardröm, där man redan från början fick en tuff start och blev tvungna att jaga serien igenom, samtidigt som kritiska röster höjdes mer och mer.
För två år sedan blev lösningen att Eric Karlsson fick sparken, och ifjol kom vändningen med målvaktsbytet. Trots att Karlskrona nu har en helt ny kärna av spelare, med 14 nya, är starten så viktig. Två–tre vinster i början och axlarna kommer att sjunka, och då kommer det bara att rulla på. Jag menar inte att man kommer att vinna alla matcher, utan snarare att man inte hamnar mentalt på botten efter en förlust.
Skulle det bli en liknande start som tidigare, där man förlorar majoriteten av de första matcherna, får man ett intressant mentalt läge igen, för då kommer frågorna att komma både från fans och medier, och man kommer att kunna säga att man ser ett mönster här. Nu tror jag mer på att det kan gå bra, för jag tycker att laget är väldigt smart byggt med en större variation av spelartyper, men risken finns alltid, och den frågan måste Karlskrona leva med i starten på Allettan.
Med tanke på att tabellplaceringen i Allettan ligger till grund för vilken lottning man får i slutspelet, är det livsviktigt att komma topp fyra i Allettan. Det södra slutspelet kommer att bli benhårt, och jag tror inte något lag som siktar på att gå hela vägen har råd att möta topplag i varje omgång fram till finalen. Man måste ordna så att man får en lite lättare start på pappret.
Detta var en liten summering av hösten och lite uppsnack om vad som kommer. En klassisk införtext kommer imorgon inför Allettan-starten. Nu börjar äntligen det roliga. Nu kör vi!
