Lag för lag i KHL: Del 3
I del tre tar vi en närmare titt på de som förra året nästan tog sig in i den absoluta toppen. En påse gott och blandat där vissa bygger långsiktigt medan andra satsar på att nå finrummet i Europeisk hockey. Samt en hel del svenskar!
12. Avtomobilist Jekaterinburg - Vi ska upp igen
Laget från Uralbergens fot var tidigare en stormakt att räkna med inom rysk hockey. På sistone har det däremot gått sådär. Men ambitionen har inte svalnat. Avtomobilist tar återigen sikte på toppen. Man väntar fortfarande på svar från Pavel Datsjuk, som funderar på om han ska fortsätta karriären eller inte. I egenskap av kapten och den skicklighet han fortfarande besitter, så är han en viktig bit i årets trupp.
För dig som hänger med i vad som händer där borta i NHL så är Bill Peters knappast ett nytt namn. De övergrepp som förekom under hans ledning i Calgary gjorde att hans karriär i Nordamerika fick ett abrupt och nödvändigt slut. Tyvärr, ges sådana människor ofta en ny chans i KHL. Det har såhär långt varit blandade resultat. Nu har Peters haft längre dit på sig att formera det lag han vill ha på isen. Om vi ska tro honom själv så handlar det om en snabb hockey, med bra förstapass från backarna och inte ödsla för mycket tid i anfallsspelet.
Jakub Kovar är sedan länge en etablerad KHL-målvakt och ses som en av de bästa i ligan. Bakom sig har han en Dmitrij Sjikin som förra året startade merparten av Kunlun Red Stars matcher. Med tanke på vilket lag det är, så är det svårt att säga någonting om Sjikins svaga siffror där. Vladimir Galkin är lagets yngre målvaktstalang. Han fick smaka på KHL-spel redan förra året, men är redan en toppmålvakt i farmarligan VHL.
Lagets försvarskärna är mestadels intakt, bara Chad Genoway lämnade. Det är en ganska immponerande uppsättning annars, med namn som Nikita Trjamkin och Jesse Blacker. Jämfört med många andra lag är det en fysiskt imponerande skara försvarare. Med undantag för Alexej Vasiljevskij så är det inte några man direkt vill möta nere i sarghörnet.
Lagets forwards är troligen ett av de mest namnkunniga i serien. Da Costa, Makejev, Spooner, Macek, Cormier. Ja, listan kan göras enkelt. Det är en fantastisk blandning av kreativitet och avslutningsförmåga. Exakt hur detta ska komponeras får vi se under säsongens gång. Det är många viljor och en hel del spelare som gärna håller i pucken lite extra länge. Men kan de hitta kemi så kan det hör bli ett av ligans mest skickliga lag på andra lagets planhalva.
Avtomobilist har höga förväntningar på sig den här säsongen. Målsättningen är att konkurrera med Avangard Omsk och Ak Bars Kazan om förstaplatsen i den östra konferensen. Det är alltså en lätt uppgift. På pappret så är nog en tredjeplats mer troligt. Det räcker gott och väl till ett bra slutspel, men då gäller det att man inte viker ner sig igen.
11. Barys Nur-Sultan - Mer kvalité? Du menar mer svenskar?
Kazakstans stolthet brukar vara ett bra mittenlag i KHL. Man har ett stort stöd i arenan, mycket eftersom man jobbat med mycket inhemska spelare. Traditionellt sett brukar man ha en majoritet kazakiska spelare, men några utländska toppspelare. Inte helt sällan är de svenskar.
Jurij Michailis hade en bra första säsong i KHL. Man slogs ut ganska tidigt ur slutspelet men gjorde ändå en godkänd säsong. Mycket kan dock bli bättre. Michailis har en lång bakgrund inom den kazakiska hockeyn och har tagit fram många av lagets talanger. På pappret ser kanske truppen svagare ut, men de flesta har spelat många säsonger tillsammans. I år har Michailis haft ytterligare en säsong att slipa sina strategier och kommer sikta på att gå ännu längre.
Man valde att inte förlänga med sin långvariga målvakt Henrik Karlsson, som börjar bli till åren. Istället blir det helt och hållet Joni Ortios show. De två var under förra året tandempartners, där Ortio ändå får ses som den svagare parten. De två backuperna har man hämtad från Kazakstans egen hockeyliga, Nikita Bojarkin och Andrej Sjutov. Troligen blir det Bojarkin som får testa vattnet först i egenskap av att vara förstakeeper i landslaget. Totalt sett en svagare målvaktssituation än förra året, men för första gången på länge får vi se en kazak i målet igen.
På backsidan har man en av ligans mest dominanta försvarare. Darren Dietz gör nu sin femte säsong i Nur-Sultan och kommer även i år patrullera blålinjen. Man förlorade de två profilerna Dillon Heatherington och Viktor Svedberg, två beprövade namn som nu testar lyckan på annat håll. I deras ställe har man tagit in svenskarna Olle Alsing och Eric Martinsson. De två har stabila säsonger bakom sig i Nordamerika respektive Sverige. Eric Martinsson är ett välkommet tillskott i det offensiva spelet medan Olle Alsing tar med sig sina briljanta defensiva egenskaper.
Lagets dynamiska duo Linus Videll och Phil Varone har lämnat laget och det är en stor förlust för Barys. Man har hämtad in Christian Thomas och Cody Kunyk som ersättare. De två kanadensarna kommer från finska ligan och har knappt spelat i KHL förut. Cody Kunyk kommer från en framgångsrik säsong i Kärpät och kommer bli lagets främsta spelare jämte legendaren Roman Startjenko. Christian Thomas har en större uppförsbacke framför sig, men med rätt spelare kring sig så ka han sättas i en lyckosam position.
Det är alltså ett Barys som är snäppet svagare i år på pappret. Ganska stora delar av den kazakiska kärntruppen har bytts ut, och det är frågan om Michailis med sin stora kännedom om spelarna kan få till det i år. Man har färre stjärnspelare att leka med i år, och med en Roman Startjenko som inte blir yngre så gäller det att hitta nya inhemska talanger. Det lär bli ett mellanår för Barys, om inget oförutsett händer.
10. Jokerit - Kasta finnarna i sjön och se om de flyter
Ett klassiskt Helsingforskt lag, med världens kanske bästa logga, i KHL. Många var besvikna när flytten skedde. Förra året var ett år som man gärna vill glömma i Jokerit. Titt som tätt drabbades man av covid, och det var desto fler svårigheter att korsa landsgränser så ofta som man behöver när man är det enda finska laget. Laget är dock tillbaka i år, och vi ska nog förvänta oss ett konkurrenskraftigt Jokerit i år.
Det är det fjärde året som Lauri Marjamäki styr det finska skeppet. Det har varit mycket upp och ner. För Marjamäki handlar det i år om att prestera bra nog för att få en förlängning. Förra årets tidiga sorti mot Lokomotiv Jaroslavl var ett underbetyg för laget. Lösningen på det? En yngre och snabbare trupp. Det återstår nu bara att se vad Marjamäki kan göra med vad han givits.
Anders Lindbäck tog förra året över som förstaval i kassen. Så lär det också bli i år. Janne Juvonen, med två år i Leksand bakom sig, står dock och knackar på dörren. Ingendera har särskilt starka siffror i bagaget. Lindbäck spelade skapligt bakom ett darrigt Jokerit, och kommer förhopnningsvis spela bättre med bättre sammanhållning framför sig. Juvonens 50 matcher förra säsongen visade att han är redo för förstaspaden. Men siffrorna talar inte direkt om att det bör vara i KHL. Men det är Juvonens plats att vinna, och Lindbäcks att förlora. Den som presterar bäst i inledningen av säsongen kommer få förtroendet tills slutspelet kommer.
Försvaret har fått bra förstärkningar. Petteri Lindbohm är tillbaka efter många år i Nordamerika och Schweiz. Det är inte för inte som han gavs rollen som assisterande kapten som nygammal spelare. Med honom kommer också Otto Leskinen och Philip Holm, två backar med många äventyr utomlands. De kommer med mycket erfarenheter, men i ett Jokerit som satsar på att bygga även för framtiden så gäller det att de visar att de vill stanna.
Nyheten om Peter Regins flytt till Schweiz var smärtsam för Jokerit. Det är inte bara en stor förlust på isen. Hans inflytande utanför var också viktigt. Man kan som tur är behålla de två andra kulturbärarna: VM-hjälten Marko Anttila och Brian O’Neill. Hur länge de stannar är osäkert, eftersom Regins flytt signalerade ett generationsskifte i det finska laget. Man har tagit upp en rad yngre spelare som man hoppas kunna växa in i sina roller.
Jokerit lär i vanlig ordning vara en favoritkandidat till att gå långt i slutspelet. Man besitter sällan de där spetsegenskaperna som de övriga lagen göra. Men vi alla vet vad finsk sisu kan göra. Kan någon av de två målvakterna kliva fram och bli en stabil förstamålvakt så är defensiven satt. Om den nya generationen kan fylla de skor som lämnats av Regin och andra karaktärsspelare så kan Jokerit gå långt. Om det inte går som förväntat lär man se denna säsong som ett test inför framtiden.
9. Traktor Tjeljabinsk - Jag skapade dig och jag kan förgöra dig
Rysslands hockeymecka, ”Traktor” som lagnamn, industristad från väster om ingenstans. Ja, det finns mycket att säga om Traktor Tjeljabinsk. Det är den stad i Ryssland, och troligen Europa, där det föds flest professionella hockeyspelare. Om du inte tror mig, kolla upp vilka som kommer från Tjeljabinsk. Laget må inte ha en stark sponsor bakom sig, men man har en hel stad och dess hockeykultur bakom sig.
Förra året kom Anvar Gatijatulin tillbaka som huvudcoach i Traktor efter två år som assisterande i SKA. Som många andra är han född och uppfostrad i Tjeljabinsk hockeytradition. Det är nu dags att visa att han verkligen är den toppcoach många ser honom som. 2018 tog han sig till semifinal i Gagarin Cup med sitt Tjeljabinsk. Förra året däremot, tog man sig inte ens till slutspel. Det är ett ”make it or break it” för Gatijatulin år.
SHL-bekantingen Roman Will kom till laget förra året och imponerade stort. Han har cementerat sin position som Tjeljabinsk förstamålvakt. Som motivation har man även tagit in Emil Garipov, tidigare upphöjd till skyarna hos Ak Bars Kazan men som haft det svårt de senaste säsongerna. För Roman Will handlar den här säsongen om att fortsätta spela på samma nivå och kanske få upp intresset från NHL. För Garipov handlar det om att komma tillbaka till den högstanivå vi vet att han har.
Traktor besitter ett högkvalitativt försvar. KHL-veteranen Nick Bailen och svensken Lawrence Pilut är två bra offensiva alternativ bland lagets försvarare från ifjol. Man lyckades också få eftertraktade Albert Jarullins signatur. Den eftertraktade backen från Kazan letade nytt hem efter många år i hemstaden, och till Traktors stora glädje valde han dem. Det är alltså tre riktigt starka försvarare, som kan göra övriga spelare bättre.
Det är inte lika stjärnklart på Traktors forwardhimmel som i försvaret. Det är spelare med bra allround-kvalitéer men som kanske inte har det där extra för att ta steget till en bra position inför slutspelet. Det är framförallt tre spelare som står ut här: Vitalij Abramov som återvänder efter att ha testat lyckan i Amerika, Vladimir Tkatjov som är en pålitlig poängmaskin och Teemu Pulkkinen fortfarande dras med ryktet om sitt NHL-skott och Divison 2-hockey-IQ. Det är tre spelare som är mycket bra på delar av spelet. Tillsammans kan de göra en eller två kedjor bra. Men om motståndarna kan stänga ner dem är det inte många alternativ kvar.
Traktor Tjeljabinsk är ett lag värt att följa. Mycket på grund av deras historia och bakgrund. Särskilt i jämförelse med giganterna i ligan. Man har en mycket stabil situation på målvakts- och backfronten. Nyckeln ligger troligtvis hos Bailen och Pilut. Om de får utrymme att skapa chanser framåt så kan den övriga avsaknaden av offensiv kvalitet suddas ut. Men om Traktor får allt att stämma, så kan de gå långt.
8. Salavat Julajev Ufa - Hur många finnar behöver man för att gå långt i slutspelet?
Det är svårt att prata om Salavat Julajev utan att nämna deras finska supertrio. Den magi som de skapade under grundserien motverkades dock när man mötte Ak Bars Kazan i slutspelet. Och när de avväpnat finnarna så hade man inget kvar att erbjuda. Den finska trion är kvar, men frågan är hur laget i stort ska prestera bättre. Och det med knappa förstärkningar.
Det började bra för Tomi Lamsas första år i Salavat Julajev under fjolåret. Finnarna gjorde sitt och man vann matcher. Men i slutspelet verkade han inte ha någon plan B. Too little, too late, när han började testa nya formationer när man låg under med tre matcher i slutspelet. Om Lamsa har nya idéer som fungerar så kan han stanna länge i laget. Annars riskerar han att bli kortvarig.
Även i kassen så hittar vi alltjämt en finne. Juha Metsola har behållit sin status som förstamålvakt ända sedan 2012 i finska ligan. Sedan dess har han spenderat tid i Amur Khabarovsk och slutligen i Salavat Julajev, men alltid som obestridd etta. Alexander Sjarytjenko, förra året i CSKA, är den obestridda tvåan. En bra tandem som lär se ut såhär säsongen ut om inte skador kommer emellan.
Försvaret har fansen i Ufa inte behövt oroa sig för på länge. Men för varje år som går så blir kärnan i försvaret äldre och äldre. Om de håller ett år till så behöver man inte oroa sig. Men risken för långsamhet och skador ökar för varje år också. Det är också en försvarsinriktad skara. Endast Philip Larsen, som varit skadad under sommaren har beprövade anfallskvalitéer. Man har också Michail Naumenkov, men han är inte riktigt på samma nivå och kan lätt bli ensam i sin roll.
Finnarna Markus Granlund, Sakari Manninen och Teemu Hartikainen utgjorde den nämnda supertrion. Det uppenbara hade varit att behålla dem i samma kedja även denna säsong, men man har provat olika konstellationer under försäsongen. Det bästa för laget hade varit att sprida ut dem, så länge de producerar. Troligt är dock att de sammanförs igen när de kniper. Det vimlar inte direkt av andra stjärnspelare direkt. Geoff Platt och Viktor Tichonov kan göra avtryck, men behöver understöd från andra för att nå tidigare års produktion.
Det är en lågoddsare att Salavat Julajev Ufa når slutspelet i år. Hur det sedan går där beror på hur stor bredd man har, eftersom risken att hamna i den endimensionella fällan är stor igen. Om Tomi Lamsa kan ha is i magen och våga splittra finnarna under längre perioder för att bli samspelta med resten av truppen kan det gå riktigt bra. Om inte, så är risken för magplask för andra året igen stor.
7. Metallurg Magnitogorsk - Mellanår men inte mellanmjölk
En av rysk hockey traditionella stormakter är nu inne i en intressant fas. För ett par år sedan började man fasa ut den äldre stommen i laget och är nu på väg uppåt igen. Förra året lämnade Sergej Mozjakin, som är KHLs bästa spelare genom tiderna, vilket signalerar att bygget snart är på plats.
Ilja Vorobjov anses vara en av Rysslands bästa tränare. Han gör nu sitt nionde år som tränare för Metallurg. Förutom sina uppdrag i KHL har han även coachat det ryska landslaget i såväl VM som OS.
Metallurg besitter kanske en av ligans bästa målvaktsuppsättningar. Juho Olkinuora har sedan sin debut i KHL befäst sin position som en av de absolut bästa. Inte undra på att han också i VM-sammanhang blivit Finlands förstakeeper också. Som backup har man den evigt unge Vasilij Kosjetjkin. Den två meter långa veteranen har spelat i Magnitogorsk ända sedan 2013 och är fortfarande en målvakt som motståndarna räds. Sin ålder till trots har han fortfarande kapacitet att stå i många matcher, även om han nu får se sig som backup.
Kring blålinjen har man en stor bredd som bör kunna överleva trots skador. Det är en bra bredd med en hög lägstanivå. Frågan är dock var nånstans högstanivån ligger. Svensken Linus Hultström har tagits i egenskap av sin förmåga i anfallet men kan ha problem i jobbet i egen zon. Nyckeln blir för Vorobjov att hitta balanserade par som kan utjämna brister och fördela styrkor. Förutom Hultström så har man även Jegor Jakovlev som kan agera spelmotor, vilket gör att möjligheterna är många.
Förutom Mozjakin så tappade man även stjärnor som Taylor Beck och Nikolaj Kuljomin. Trots det så är det inte mycket som bör oroa Metallurgs fans. Josh Currie har tagits in som snittade nästan ett poäng per match i AHL. Brendan Leipsic lär växa i den större roll han får i Metallurg jämfört med CSKA förra säsongen. Dessutom har man hämtad in Anatolij Niktontsev som har gedigna ledaregenskaper och kan sprätta in en hel del mål med den trupp Metallurg har.
Är Metallurg tillbaka i toppen nu, månntro? Inte riktigt, men man är på god väg. Man bör ta sig till slutspel relativt enkelt. Väl där kan det bli svårt med tanke på hur starka vissa lag i östra konferensen ser ut i år. Att ta sig vidare från förstarundan får ses som godkänt. Det är däremot ett intressant lagbygge som är byggt för att växa. Med en modern anfallsrik hockey så kan det vara värt att titta närmare på ett par matcher i år.
