Lag för lag i KHL: Del 4

I den fjärde och sista artikeln går vi igenom de lag som är bäst rustade inför den nya säsongen. Är det kanske dags för en helt ny KHL-mästare?

6. SKA Sankt Petersburg - Inte lätt att vara bortskämd
SKA är jämte ett par andra lag årliga favoriter till att ta hem Gagarin Cup. Armélaget från Rysslands näst största stad blir ofta anklagade för att ha ligan och domarna på sin sida. Inte helt orättvist kanske, med tanke på att det är Vladimir Putins favoritlag. Förra säsongen slutade man på andra plats i den västra konferensen. Dominanta, men man hade en oroväckande trend där man förlorade mot svaga lag. Motivation slår klass, måhända.

Valerij Bragin är sannerligen bortskämd. Den forne huvudtränaren för Rysslands J20-landslag tog över SKA inför förra säsongen och extraknäckte som förbundskapten för Ryssland i år. Med tanke på de trupper han handskats med år efter år så är det svårt att utröna vad som faktiskt är Bragins förtjänst. Oavsett Bragins förmågor så står han där och triumferar.

Vissa lag har en given förstamålvakt. Andra har ingen. SKA har två. Eller två och en halv. Lars Johansson var fjolårets mest dominanta målvakt i CSKA och har denna säsong skrivit på för SKA. Hans kollega Alexander Samonov hade varit det givna förstavalet i nästan alla KHL-klubbar förutom just SKA. De två lär dela relativt lika på arbetsbördan i början av säsongen, och den som presterar bäst får huvudansvaret. Dessutom finns det en viss Jaroslav Askarov som väntar i skuggorna. Han är en av världens bästa målvaktstalanger och hade troligen fått stå mycket mer i ett lite svagare lag. Men får han chansen lär han ta den direkt.

Man förlorade tre viktiga backar under försäsongen. Spelare som Viktor Antipin och Lukas Bengtsson är svårersättliga. Troligen kommer ersättarna Stepan Falkovsky och Daniil Pylenkov göra ett bra jobb men de är inte riktigt av samma klass. Däremot kunde SKA behålla stjärnorna Oscar Fantenberg och Igor Ozhiganov som lär spela tillsammans och ta upp ganska många minuter. Att Fantenberg är en bra spelare har nog inte undgått någon, och det blir intressant att se vad han gör med en viktigare roll.

Det kan nästan bli tröttsamt att diskutera SKAs forwards. Det är så nära ett ”All Star”- lag som man kan komma. Coach Bragin kan i princip låta dem göra vad dem vill och det kommer bli bra, även om han föredrar en mer konservativ spelstil. Malte Strömwall imponerade stort med den lilla istid han fick i slutspelet. Det kan vara svårt att konkurrera med stjärnorna i SKA men om han fortsätter i samma spår kan han få mer speltid i år. Även Fredrik Händemark har tagits in i år och det blir oerhört roligt att se vad han kan uträtta i KHL. Med sin storlek så passar han väl in i det framtida KHL som rör sig mot de mindre nordamerikanska rinkarna.

Det är självklart att SKA kommer gå långt i år. Det finns bara en handfull lag som kan mäta sig med styrkan de har. I år är man lite yngre och lite snabbare. Om Bragin kan utforma en strategi som lämpar sig för den trupp han har så kan SKA absolut konkurrera om titeln.

5. Lokomotiv Jaroslavl - Starkare än någonsin
Lokomotiv Jaroslavl kommer från en lyckad säsong och fortsätter behålla sin plats som en av ligans bästa lag. Laget ser på pappret starkare ut i år, så förväntningarna är höga på Lokomotiv. Det är ett lag som mest är känt för den tragiska olyckan 2011, men som också år efter år är potentiella guldkandidater. Under hela lagets historia, sedan starten 1995, har man aldrig missat slutspel. Men den senaste gången man fick lyfta bucklan var 2003, i den dåvarande ryska ligan.

Vitryssen Andrej Skabelkas första år i Jaroslavl var en succé. Man förlorade snöpligt mot CSKA Moskva i slutspelet, men det var i den sjunde matchen som kunde gå hur som helst. Skabelka har ett övertag i år, och det är att han i stora drag har kvar sin spelarstomme från förra säsongen, medan huvudrivalerna har genomgått större förändringar.

Eddie Pasquale var det hetaste målvaktsnamnet ifjol. En stark grundserie toppades med en slutspelsprestation där han stod på huvud och nästan ensam möjliggjorde en vinst över CSKA. Det är utan tvekan att vi kommer få se honom stå merparten av matcherna i år. Som backup har man däremot en osäker Daniil Isajev som för första gången lär få se mer än fem matcher under en säsong i KHL. Förra året var hans siffror allt annat än bra. Om han inte tar stora steg i år lär Lokomotiv få se sig om efter en ber beprövad backup.

Det är en helrysk backbesättning som Lokomotiv issätter i år. Det är en backlinje som inte har ett eller två namn som står ut mer än andra, men som är mycket jämn. Man har tre backar som har talang för spelet i offensiv zon. De tre, Alexei Martjenko, Rusjan Rafikov samt Maxim Osipov är inte direkt slöa på egen planhalva heller. Man kan ganska fritt komponera backpar och få en väldigt välbalanserad blålinje.

De största förändringarna har gjorts på forwardsidan. Man har tagit in två stjärnor på flerårskontrakt i form av Reid Boucher och Maxim Sjalunov. Men lyckligtvis behöver man inte riskera att bli alltför endimensionella. Det finns ett helt gäng kvar från förra året som delade på bördan att göra poäng. En av dem är André Pettersson, som är en pålitlig poängplockare i grundserien men som blir ännu bättre i slutspelet.

Vågar man hoppas på finalspel för Lokomotiv i år? Det ser ut så. Man var inte särskilt långt ifrån sist och i år ser man ännu starkare ut. Med en trupp som klarar av jobbet under ordinarie säsong och med så många vinnarskallar så talar det mesta för att Lokomotiv går långt i år. Det är de värda, och fansen i Jaroslavl har väntat för länge på en guldmedalj

4. Avangard Omsk - Sista kvällen med gänget - i Moskva
Avangard tog hem Gagarin Cup med stor bravur förra säsongen. Det gick upp och ner genom hela slutspelet och man kunde aldrig vara helt säker på vem som skulle vinna för än slutsignalen kom. I år är det dessutom det sista året man spelar i Balasjicha, en förort till Moskva. Till nästa säsong ska den egna arenan i Omsk nämligen vara klar.

Bob Hartley är precis som de tre föregående säsongerna coach för Avangard. Det är till stor del hans förtjänst att laget är tillbaka i seriens absoluta topp. Flexibiliteten och oräddheten för att testa nya saker är det som gjort honom till en succétränare i KHL. Det är det sista året på hans kontrakt. Oavsett hur säsongen går så lär man vilja ha kvar honom i Omsk. Frågan är om Hartley själv vill det.

I målet står Simon Hrubec, tjecken som gjorde en hjälteinsats under slutspelet förra året. Han värvades in från Kunlun Red Star efter att han presterat bra i ett annars mycket svagt lag. När Hrubec inte är tillgänglig så kommer Vasilij Demtjenko att stå i kassen. För några år sedan hyllades han som en av rysk hockeys stora framtidsnamn i Tjeljabinsk. Men de senaste två åren har varit något av en besvikelse. Säsongen 2019-2020 var inte ett bra år, och han skickades till Magnitogorsk. Förra säsongen bestämde han sig för att testa lyckan i Amerika och AHL. Det blev bara fyra matcher i Laval Rocket och Demtjenko vände hem igen.

Försvaret är nästan identiskt med förra årets upplaga. Bara Maxim Tjudinov har lämnat och han var inte en särskilt stor del av laget. Med andra ord är det en lika stark defensiv som förra året. En förhållandevis ung skara, men med en bra blandning av offensiva och defensiva vapen. Ledande spelare kommer fortsatt vara Alexej Jemelin och Ville Pokka. Även Maxim Goncharov med sin fysik och vilja att dela ut en och annan knytnäve kommer vara viktig.

Forwardsen har nästan helt och hållet bytts ut. Kvar är inte längre förra årets stjärnor Ilja Kovaltjuk, Jegor Tjinachov och Reid Boucher. Ersättarna man har tagit in har hittills inte alls hållit samma nivå. Ivan Telegin, Nail Jakupov och Peter Cehlarik är förvisso bra spelare, men glänser inte lika starkt. Man behåller dock Sergej Toltjinskij och Corban Knight. De var oerhört viktiga för cupsegern förra säsongen, och man kommer förlita sig på dem ännu mer i år.

Det ser svårt ut för Avangard Omsk att vinna i år igen. Man har likt förra året en riktigt målvakt och en stark grupp backar. Bland lagets yttrar och centrar ser det däremot tunnare ut. Avangard Omsk är fortfarande en av den östra konferensens bästa lag men man kommer få det betydligt tuffare att få hål på motståndarna på samma sätt som sist.

3. Dynamo Moskva - Sämst när det gäller. Eller?
Grundserien var som en dröm för fjolårets Dynamo Moskva. Slutspelet var mer som en feberdröm. Det gamla KGB-laget har en vana av att förlita sig på ett fåtal stjärnspelare. Den strategin fungerar nr man möter ett blandat motstånd över ne hel säsong. Men när man möter samma motståndare under en kort tid så funkar inte det knepet längre.

Alexej Kudasjov är tillbaka som huvudtränare i KHL efter ett års semester som konsult för det ryska landslaget. Han ses som en mycket bra tränare, och det särskilt när han har talanger att jobba med. Kudasjov spelade under sin aktiva karriär själv i Dynamo Moskva, och gjorde även ett gäng matcher i NHL. Som kulturbärare lär fansen och ledningen ha ganska stort tålamod med honom. Såvida det inte går alldeles för dåligt, förstås.

Man fortsätter med samma duo från förra säsongen: Ivan Botjarov och Alexander Jerjomenko. Frågan är om det räcker. Jerjomenko är fortfarande en målvakt av hög klass. Men med en ålder på 41 så är frågan hur länge han kan fortsätta. Botjarov har varit i organisationen i några år redan och brukar hålla en hög nivå. Men förra säsongen var han inte på den nivå som krävs för att kunna gå långt. Om han har en svag inledning så kan Dynamo Moskva behöva leta efter ytterligare en målvakt.

Dynamo har troligen en av seriens starkaste försvar. Man har i år förstärkt med Vjatjeslav Vojnov, en spelare som egentligen är för bra för KHL, men som efter att det uppdagats att han brutalt misshandlat sin fru vid ett flertal tillfällen inte får spela någon annanstans än i Ryssland. Det må vara en bra spelare, men det är skäl nog för bojkott. Den enda risken för Dynamo är att fördela istid. Det kan lätt uppstå problem när högkvalitativa backar inte får den istid som de förtjänar. Det är ett lyxproblem för Kudasjov, men det blir desto svårare att hålla truppen glad.

Förlusten av Dmitrij Jaskin och Dmitrij Kagarlitskij är tunga för det blåklädda laget. De var, tillsammans med Vadim Sjipatjov de som ledde Dynamo Moskva till en topplacering i grundserien. På lång sikt var det kanske bra, eftersom man nu måste hitta lösningar som gör att hela truppen bidrar i det offensiva spelet. Oscar Lindberg gjorde förra året 36 poäng på 44 matcher, och kommer bli tongivande i år igen. Rob Klinkhammer kan också göra ett bra avtryck om han får mycket speltid.

Dynamo kanske inte kommer lyfta bucklan just i år. Lyckas man bra under ordinarie säsong så får man möta svagare lag i första rundan. Kan de då komma in i ett flow så kan de bli ostoppbara. Man kanske har ligans bästa backar, men det gäller att få igång ett anfallsspel som kan besegra fler än bottengäng för att nå långt. Dynamo har alla förutsättningar att gå långt i år, om man bara försöker.

2. Ak Bars Kazan - Bäst i test, fest härnäst?
Förra året var Ak Bars år. På samtliga punkter var man en av seriens absolut starkaste lag. Ända fram till man mötte de eventuella segrarna Avangard Omsk var det ingen tvekan om att det var Ak Bars som var favoriter. Men men, det är just därför vi har slutspel i hockey. I år ser vi återigen ett starkt Ak Bars, om än något förändrat.

Dimitrij Kvartalnov förlängdes, och det är det inte många som är förvånade över. Det är en coach som passar lagets ambitioner perfekt. Det är en skridskostark och teknisk hockey vi kan förvänta oss av honom, men med tanke på vilket lag vi pratar om så kommer de inte vara så svaga på andra delar heller. Den andra sidan av coachningen är hans arbete med att lyfta fram spelare ur de egna ungdomsleden, vilket är ett av ledmotiven från det tatariska laget.

I målet så tappade man den fantastiska Adam Reideborn till CSKA Moskva. Men ganska rappt plockade man in den målvakt som stoppade Ak Bars framfart förra säsongen: Igor Bobkov från Avangard Omsk. Man behåller också Timur Biljalov som är en mycket effektiv andremålvakt. Likt förra året är det inte någon i Kazan som behöver bekymra sig över målvaktssituationen.

Efter slutspelet tappade man de två viktiga backarna Jarullin och Pedan. Två tunga förluster. I deras ställe har man istället signerat Steven Kampfer, som hoppat upp och ner mellan NHL och AHL under de senaste tio åren. Att ersätta två kvalitetsspelare med en är såklart svårt, och Kampfer har inte de där extra offensiva kvalitéerna som Jarullin och Pedan hade. Men det finns nästan en hel bataljon av bra KHL-spelare som också väntar på att ta förstaplatsen. Det är mycket troligt att någon av dem kommer få det förtroendet.

Det är en oerhört stark forwardgrupp som Ak Bars har i år. Mest noterbara värvningar är kanske de två förra Dynamo Moskva spelarna Dmitrij Kagarlitskij och Daniil Tarasov. Lägg därtill en hel uppsättning med spelare som skulle göra vilket lag som helst avundsjuka. Pär Lindholm gör sin första säsong i KHL, och får spela med spelare som Danis Zaripov och Alexander Burmistrov. Det är mäktigt det.

Ak Bars Kazan är en av favoriterna till att ta hem Gagarin Cup i år. Men som vi såg förra året så krävs det mer än en superb trupp. Men troligast är att man kommer gå igenom grundserien som en ångvält. Det viktigaste för dem är att lista ut hur de ska lösa knutar som Avangard Omsk och Metallurg Magnitogorsk, som de lär möta i slutspelet.

1. CSKA Moskva - Sålänge de inte gör en Gretzky är det lugnt
Det gamla sovjetiska topplaget är kanske inte lika mytomspunnet idag som det var för femtio år sedan. Men det är (nästan) lika dominant. De slutade på topp i grundserien, men fick se sig slagna av Avangard Omsk i finalen. I år CSKA tillbaka, men mycket är förändrat.

Igor Nikitin fick sparken efter förra säsongens goda resultat. Inte bara att han kom från en bra säsong. Han anses vara Rysslands bästa coach. Han har vunnit Gagarin Cup, VM, OS, you name it. Men CSKAs ledning bestämde att det var dags för något nytt och man tog in Sergej Fjodorov. Ja, samme man som terroriserade NHL med sin övernaturliga förmåga under nästan två decennier. Han har dock aldrig tränat ett hockeylag förut. Det gör också att vi inte vet vilken typ av hockey han vill spela. Frågan är bara om han kan briljera lika mycket som tränare som han gjorde som spelare. Lite som en viss herr Gretzky

I mål kommer vi får se Adam Reideborn som kommer från två mycket bra säsongen i Ak Bars Kazan. Jämte sig har Han Ivan Fedotov som också spelade bra förra säsongen. Det sägs att man inte har en uttalad förstemålvakt i år. Men Adam Reideborn bör knipa den platsen.

Tråkigt nog för CSKA tappade man försvarsgeneralen Mat Robinson. Men man har behållit samma uppsättning backar. Inte pjåkigt, eftersom man troligen har ligans bästa försvar. Dessutom kommer Nikita Nesterov tillbaka igen efter ännu ett försök att slå igenom i NHL. Klas Dahlbeck lär få en ännu större roll i och med att Mat Robinson är borta. Svensken får också sällskap av Viktor Svedberg som kommer från tre skadedrabbade år med Barys Nur-Sultan. Under Niktins tid var försvaret prio ett och nästan omöjligt att ta sig igenom. Vi får se vad Fjodorov har för planer.

Bland forwardsen så har man nästan helt bytt ut sina två första kedjor. Inte helt konstigt att de också ser svagare ut på pappret här. Grigorenko är däremot tillbaka och kommer få en ledande roll i laget. Man har dessutom lagt till de två svenskarna Lucas Wallmark och Joakim Nordström som båda kommer från många säsonger i Nordamerika. Trots de många avfallen inför i år så är det många som hade velat ha CSKAs forwardsbesättning. Hur de kommer formeras under en nybliven coach blir oerhört intressant att se.

Det här kan faktiskt vara det mest svårtippade CSKA-laget någonsin. Så mycket har förändrats och man har tagit in en oerfaren coach. Katastrof lär det inte bli, man har en av de bästa trupperna i hela serien. Men det kan bli fantastiskt eller sådär. Vanligtvis skulle jag inte säga att CSKA är ett lag värt att följa, men i år är det faktiskt det