Krönika: Jag trodde vi hade kommit längre
Och sedan har vi det mest allvarliga med hur folk agerar. I tron att det är det rätta men i själva verket är det grovt allvarligt beteende utan konsekvenstänkande. Som att ropa skällsord till en 19-årig målvakt från Leksand som just hållit sin första nolla i Europas bästa hockeyliga. Så jävla respektlöst!
Har vi inte kommit längre i den nya generationen ishockeyfans och supportrar, där hot om våld, spått och spe och skällsord med mera är densamma metodik som när jag själv växte upp och kom att älska sporten som är Sveriges egentliga nationalsport?
För låt oss vara eniga om en sak.
Att utvecklingen kring värderingar torde vara högre än tidigare är någonting ganska självklart. Även om vårt klimatiserade samhälle präglas av extrema åsikter från det ena och det andra hållet, så trodde jag hockeyn var fredad. Men icke! Inte allt för längesedan hamnade Erik Källgren, målvakt i Brynäs, på rubriksidan med nyheten om att han och hans familjer hade utsatts för kommentarer och - vad det verkar som - rena hot.
Återigen, har vi inte kommit längre i utvecklingen?
Kärlek är det faktiska botemedlet
För vad gäller allting idag så har samhället kommit fram väldigt fort. Visst, det saknas flygande bilar och lite fler självknytande skor än vad "Tillbaka till Framtiden"-triologin ville skulle ske, men vi har det otroligt bekvämt. Den teknologiska utveckligen vill göra våra liv enklare. Däremot verkar det som att vi också blivit mer korkade. Inte bara för vad vi kan, utan för vad vi kan och bör känna.
Empati, förståelse, solidaritet och gemenskap. Saker som jag växte upp med.
Vad som är en tröst är att det finns fler som sprider kärlek än hat. Och att kärleken trumfar hatet. För det kunde Källgren säga och visa på, att stödet för honom och hans familj var enormt och mycket större än vad dessa idiotiska kommentarer varit till antal.
Pessimism är det enda rätta
Kritiken tar ut sig på olika sätt ibland och det blir förunderligt huruvida det är som att en vedertagen sanning är så pass stark att den enklaste förklaringen till hur saker och ting sker är omöjlig att ta in i ekvationen. Som om att det enda som är sant är det som var förut, utan anledning. Men att försöka motbevisa detta går helt enkelt inte.
När Färjestad spelade mot Malmö såg jag matchen live. Det fanns ingenting i den som talade för att Färjestad skulle förlora, eftersom Malmö spelade på ett sådant sätt att Färjestad kunde inte förlora. Men ändå släppte man in tre mål bakåt. Det påverkade resultatet till siffrorna enbart, men inte utgången av matchen. För Färjestad var det en stabil seger.
Men när artikeln kom ut till supporterskaran var ändå ordet "stabil seger" något som negativisterna inte ville finnas med. Färjestad hade knappt vunnit enligt dom. Gud förbjude att man var positiv i hur man såg på matchen som den faktiskt hade utspelat sig.
Respektlösheten
Och sedan har vi det mest allvarliga med hur folk agerar.
I tron att det är det rätta men i själva verket är det grovt allvarligt beteende utan konsekvenstänkande.
Som att ropa skällsord till en 19-årig målvakt från Leksand som just hållit sin första nolla i Europas bästa hockeyliga (ex. KHL). Kalla honom för saker som inte passar sig alls att skriva i denna krönika. Ord som kanske hans syskon, mamma, pappa, släktingar inte räknade med att höra i TV när dom (förmodligen) såg intervjun.
Det är så vedervärdigt beteende så att jag tappar orden helt enkelt.
Jag bara önskar att det kunde identifieras vem eller vilka som gjorde detta utspel, och att det får allvarliga konsekvenser. Framför allt att det ska utdelas ursäkter till Gidlöf och hans familj. Så jävla respektlöst!
