Norge – En liten hockeyrörelse med potential
Det var det första västerländska landslaget att möta Sovjetunionen och deras nationella liga kan stoltsera sig med världens längsta hockeymatch genom tiderna. Norges hockeyhistoria är inte känd för några större sportsliga framgångar men trots det finns norrmännen representerade i världens större ligor och internationella sammanhang.
För att vara ett land med naturliga vintrar, framgångsrika i vintersporter och har kulturella likheter med sina grannländer är Norge det allra yngsta hockeylandet i Norden. Precis som övriga Norden och stora delar av Centraleuropa var norrmännen duktiga skridskoåkare även om traditionen med skidåkningen är som störst i Skandinaviens västerland.
Norges hockeyrörelse kom relativt sent. Det var inte förrän 1934 som det norska ishockeyförbundet bildades och året därefter gick norrmännen med i det internationella hockeyförbundet IIHF.
| Det norska landslaget kallas även för Isbjörnarna (Isbjørnene). |
Trots att Norge var medlem i det internationella förbundet 1935 och räknades därmed som officiellt ett hockeyland var man inte med i mästerskapen samma år och inte heller i de olympiska spelen 1936. Det var inte förrän 1937 som det norska förbundet lyckades samla ihop tillräckligt med pengar för att skicka ett lag till världsmästerskapet i London.
Norrmännens första landslagsmatch skedde därför den 17 februari 1937 mot Tjeckoslovakien som de förlorade med 7–0. Sedan åkte norrmännen på en 13–2-förlust mot Schweiz och eliminerades från VM.
Efter andra världskrigets slut växte den norska hockeyrörelsen
Norge var med och deltog i VM 1938 men sedan deltog man inte mer i de större mästerskapen. Däremot spelade man enskilda landslagsmatcher. Bland annat mötte man Sverige den 20 januari 1939 som slutade 4–3 till svenskarna.
Men när det andra världskriget bröt ut fick norrmännen andra saker att tänka på. Precis som i Sverige förklarade sig Norge neutralt i kriget 1939. Men trots det invaderade Tyskland Norge den 9 april 1940. Efter två månaders motstånd fick norrmännen till slut erkänna sig besegrade och blev därmed ockuperade av Nazityskland.
Detta blev förstås ett tungt avstamp för ishockeyn som då vare sig hade resurser eller, med all rätt, inte var särskilt prioriterat. Norrmännen fick annat att tänka på än en sport på is. Men när Norge åter blev självständigt efter krigets slut 1945 skulle landet uppstå på nytt.Infrastrukturen i Norge blev bättre, företagsamheten utvecklades i rasande fart i takt med att Norge byggdes upp på nytt och till följd av detta fick också den norska idrottsrörelsen en uppsving.
För ishockeyn innebar det att flera nya klubbar uppstod och Norge skulle dessutom komma att prestera bättre än någonsin tidigare i internationella sammanhang. Men först skulle man åka på en historisk smäll mot Finland 1947. Den 12 mars körde finländarna över Norge med 20–0. Det är en av Norges största förluster i landets historia.
"Guldåren" 1950 – 1953
Det började med att det norska förbundet anställde kanadensaren Bud McEachern som förbundskapten året 1950. Det McEachern gjorde var att implementera kanadensisk tänk i den norska ishockeyn och spelet blev därmed mycket mer fysiskt än tidigare.
Under VM 1951 besegrade därmed norrmännen såväl USA som Storbritannien och kom fyra i turneringen. Det är Norges bästa placering i de internationella turneringarna någonsin.
Under OS 1952 var det Norge som stod som värdnation men kom sist i turneringen.
Men 1953 gjorde det norska landslaget en resa till Moskva för att spela en träningsmatch mot Sovjet. Egentligen en historisk händelse men i samma stund, den 6 maj, gick Josef Stalin bort vilket överskuggade hela matchen. Det vi dock kan konstatera i detta är att Norge blev det första västerländska laget som spelade mot Sovjetunionen ett år innan Sovjet deltog i Hockey-VM för första gången.
Perioden 1949–1953 ses därför som någon form av "guldåren" i norsk hockeyhistoria. Egentligen inte för att man fick någon spektakulär sportslig framgångssaga bortsett från en fjärde placering i VM, utan snarare för att det var första gången som Norge på riktigt började synas på hockeykartan i internationella sammanhang.
Norges första NHL-spelare blev mållös
Björn Skaare var aktiv i Färjestad BK som J20-spelare säsongen 1976/77 och fick samma säsong prova på att spela i Elitserien under nio omgångar. Därefter reste han till Ottawa och spelade ett år i OMJHL innan han året 1978 skrev på ett kontrakt med Detroit.
Skaare blev då Norges första NHL-spelare genom tiderna. Hur lång blev då NHL-karriären? Tja, han fick chansen i en match som slutade poänglöst och skickades sedan ner till farmarklubben.
Något mer av Skaare fick vi aldrig se bland världens toppligor då han återvände till Norge 1979.
Espen "Shampo" Knutsen – En fantastisk karriär kantades av en allvarlig olyckshändelse
Han kallades för Shampo, men Espen Knutsen, fostrad i den norska klubben Vålerenga, minns vi i Sverige kanske bäst som då han spelade för Djurgården under mitten av 90-talet. Men inför säsongen 1997/98 tog han steget vidare och spelade då för Anaheim. Det blev 19 omgångar i NHL, tre assist och mållöst.
Han blev då nedflyttad till AHL och redan säsongen därefter var han tillbaka till Djurgården. Med Djurgården hade Knutsen en stark framhävande roll och säsongen 1999/00 stod han för totala 53 poäng på 48 matcher och titulerade sig sedan som svensk mästare med stockholmslaget.
Det var efter den säsongen som han på nytt fick en möjlighet i NHL, då med klubben Columbus Blue Jackets, och det var den säsongen som han också blev, år 2000, världens första norrman att göra ett NHL-mål.
Det var också i Columbus som Knutsen blev inblandad i en av hockeyvärldens mest tragiska olyckshändelser. Den 16 april 2002 mötte laget Calgary. Knutsen fick ett skottläge och avlossade pucken som studsade på motståndarens klubba ut mot publiken och träffade en 13-årig flicka vid namn Brittanie Cecil, som fick direkt åka till sjukhus. Två dagar senare avled hon.
Händelsen blev medialt uppmärskammat och NHL införde då nät runt samtliga av ligans hockeyrinkar så att något snarlikt aldrig skulle komma att hända igen. Knutsen själv blev erbjuden samtalstöd för att hantera händelsen med ville inte ta emot stödet. Åtta år senare träffade Espen Knutsen flickans familj i samband med Columbus tioårsfirande. Viktigt är att påpeka att flickans familj ej anklagar Knutsen för dödsolyckan.
Hur påverkad Knutsen egentligen blev av händelsen är det svårt att sia om. Han själv har inte kommenterat händelsen särskilt mycket. Men i karriären gick det sedan neråt med en och annan skadeproblematik. Säsongen 2004/05 blev Knutsens sista säsong som spelare. Då var han tillbaka till Djurgården men det blev bara 15 spelade omgångar.
Sedan dess har han varit sin moderklubb Vålrenga trogen som både sportchef och tränare i olika omgångar. En förening han är kvar i än idag i ledarposition trots att han har fått erbjudande om att leda det norska landslaget.
Mathias Emilio Pettersen – Norges framtida stjärnhopp?
Han är blott 20 år gammal och är den norrman som på mycket länge verkar få en häftig karriär framför sig i världens bästa liga. Han draftades 2018 av Calgary och har spenderat sina år som junior i den amerikanska skolan genom collagehockey. MAthias Emilio Petterson, den talangfulle centern var en ledande stjärna i Norges juniorlandslag under fjolårets JVM. Han bedöms nu att vara redo för seniorhockeyn i Nordamerika, inte minst för AHL, och utifrån den utveckling han har tagit finns det höga förväntningar på norrmannen.
Under den gångna säsongen spelade han collagehockey och på sina 36 spelade matcher blev det trots allt 35 gjorde poäng. Förhoppningvis blir Pettersen den första av en ny generation med norska framtida storstjärnor... det återstår att se.
Get-ligaen
Get-Ligaen är Norges högsta liga. Den grundades 2004 för att ersätta den tidigare Elitserien som funnits sedan 1990. Men bara för att ligan är ung betyder inte det att den norska inhemska ishockeyn är det. Innan 1990 var det norska systemet likt hur Sverige hade det i början med Division 1 som högsta division. Norge har haft en egen liga sedan ishockeyn grundades formellt i landet 1935.
Get-ligaens två första år hette den UPC-ligaen men bytte namn 2006 när huvudponsorn UBC kom att heta GET istället.
Get-ligaen har inte en särskilt hög status i hockeyvärlden. Många liknar kvalitén med den svenska Hockeyallsvenskan. Ligans med kända klubb är Vålerenga ishockey som vunnit flest (21) titlar.
Världens längsta match
Kan man inte äga en stor och framgångsrik liga, eller vinna de stora internationella mästerskapen, då ser man till att skriva historia på annat sätt.
Den 12 mars 2017 skulle klubblagen Storhamar och Sparta Sarpsborg mötas i den femte omgången i något vad många till en början tänkte skulle bli en kvartsfinal i vanlig ordning.
Men efter ordinarie speltid stod resultatet 1–1 och sedan skulle matchen avgöras i förlängning. Pucken släpptes klockan 18:00, och klockan 00:52 slogs det tidigare världerekordet... men matchen pågick fram till klockan 02:32. Det säga att publiken som var tapper nog att genomlida spektaklet började under kvällen att beställa pizza till arenan för att orka med.
Efter åtta och en halv timme, alltså 217 minuter och 13 sekunders speltid, i den elfte perioden, kom det avgörande skottet. Det var en trött Joakim Jensen som satte 2–1 till sitt Storhamar.
Ligger Norges framtid i den svenska hockeyskolan?
Norge har egentligen alla förutsättningar i världen att bli en framtida stark hockeynation likt Sverige och Finland. Klimatet gör det naturligt möjligt att uppmuntra unga till ishockey, vidare är Norge också Nordens rikaste land med mycket resurser och att ha en inhemsk liga skapar också god grund till att bygga på något långsiktigt för sin rörelse.
Men om Norge som idrottsnation någonsin blir intresserad av det är en helt annan fråga...
Det finns endast ett femtiotal hockeyrinkar i Norge varav 37 av dem är ishallar. Med en befolkning på 5,3 miljoner är det endast cirka 6 400 aktiva hockeyspelare. Inte heller är Norge särskilt kända för att själva producera sina egna stjärnor även om det som alltid finns undantag och visst går utvecklingen framåt. Det norska förbundet har genom decennier tagit stöd av svenska ledare och tränare för att fostra och coacha sina spelare.
Vidare är det populärt att som en ung talangfull norrman söka lyckan österut i Sverige. I vår inhemska J20 SuperElit-liga och neråt är det flest antal norrmän representerade efter svenskarna. Ett typexempel är Mattias Nörstebö som gick till Brynäs J18 och sedan till A-laget, vidare till Frölunda och nu spelar han i Mora i Hockeyallsvenskan. I SHL just nu är (säsongen 2019/20) de två starkaste norska namnen spelare som Michael Haga i Djurgården och Jonas Holøs i Linköping.
I grunden är det kanske inte en dålig strategi att fostras i den svenska plantskolan. Viktigt ska dock tilläggas att många norska spelare stannar kvar i Norge också. Men ska Norge någonsin bli en slagkraftig nation i de stora internationella sammanhangen behöver landet jobba hårt för att bredda den norska ishockeyn. Det är utan tvekan den största utmaningen. Fram till dess kommer Norge med stor sannolikhet att fortsätta hålla sin jämna nivå i VM-tabellens nedra halva år efter år, och vi kommer att fortsätta se en och annan norrman göra sig bekväm i SHL och några få som klarar resan över Atlanten.
