SSK-supporterns Heaven and Hell: En Resa genom Upp- och Nedgångar
Helt klart besviken efter förlusten igår mot ett effektivt Kalmar. Det var för många individuella misstag som blev kostsamma mot ett så pass bra lag.
Vad behöver vi bli bättre på?
Överlag så tycker jag att det är för ojämn kvalitet på passningsspelet. Kalmar anfaller med ett pass till spelare med fart medan våra pass hamnar på skridskorna eller hos motståndarna.
Har inte riktigt känt igen vårt försvarsspel sedan Albin Carlson parades ihop med Norbe. Här skulle jag vilja att vi går tillbaka till Norbe och Vainio och Carlson med Grahn. Där finns en viss trygghet att falla tillbaka till.
SSK:s Powerplay ser jag fortfarande som svagt. Det går för sakta och det blir för statiskt med för få avslut. Det finns många spelare som gärna söker flippmackan genom slottet, men som oftast hamnar på motståndarnas ben och klubbor. Sebastian Dyk har ett rappt skott men han är beroende av att passet hamnar rätt på bladet vilket inträffar alldeles för sällan. Hoppas verkligen att Carter Souch blir spelklar till slutspelet, det skulle lösa en del knutar.
Tränar SSK på tekningar överhuvudtaget?
Vi ser det i match efter match att SSK förlorar viktiga tekningar. Igår hade Pitkänen 14%, Engsund och Harlestam 33%. Bjerselius var 50% men det tillhör ovanligheterna. Där måste vi bli bättre och framförallt tränarna måste bli bättre under matcherna på att se vem som är bäst för stunden.
Det svaga intresset för att se SSK i templet
Knappt 3000 på läktarna i en viktig toppmatch är förvånande men jag har full förstålse för dem som inte har råd. De flesta känner av höga matpriser, elkostnader och att det fortfarande inte har varit lönedag. Upptäckte idag en utgift som fördubblats på två månader och det var vatten. Tänk att mat och el är en lyxvara nuförtiden och smör är en ymnest att använda. Tror evenemang och dylikt kommer dessvärre drabbas ännu hårdare i framtiden. Det får bli i en annan krönika.
Att vara SSK supporter är som att leva i en värld av ”Heaven and Hell”
Black Sabbath släppte låten "Heaven and Hell" 1980. Låten handlar om moral, illusion, verklighet och kontraster. Jag har alltid gillat Ronnie James Dio, som knappt var en tum hög men sjöng som en gud.
Att vara en SSK-supporter är som att leva i en värld av "Heaven and Hell". Det är en känslomässig resa fylld med både himmelska höjdpunkter och helvetiska utmaningar.
När laget spelar en perfekt match och segern är inom räckhåll, känns det som om himlen öppnar sig. Det är då vi sjunger vår sång, fyllda med stolthet och glädje, likt Dio i låttexten som sjunger "Sing me a song, you're a singer". Vi lever för de stunderna då allt går vår väg, när spelet är vackert och magiskt, och vi känner att inget kan stoppa oss.
Men precis som i låttexten, finns det också tider av motgångar och besvikelser. När förlusterna kommer och vi känner att allt hopp är förlorat, kan det kännas som om vi är i helvetet. "The devil is never a maker, the less that you give, you're a taker" – vi ser laget kämpa men ändå förlora, och det är i dessa stunder vi måste fortsätta att ge vårt stöd, även när det känns som om vi inte får något tillbaka.
Att vara en SSK-supporter är att leva med dessa kontraster, att förstå att livet och sporten är fyllda med både ljus och mörker. "The lover of life's not a sinner, the ending is just a beginner" – vi vet att varje slut är en början på något nytt, och varje nederlag bara är en del av resan mot nästa triumf.
Så vi fortsätter att stå vid vårt lag, genom himmel och helvete, för att vi vet att det är dessa upp- och nedgångar som gör supporterskapet så meningsfullt. "They say that life's a carousel, spinning fast, you've got to ride it well" – vi håller fast vid vårt lag genom alla prövningar och triumfer, för att vara en SSK-supporter är att vara en del av något större, något vackert och evigt.
Ny match och chans till revansch redan imorgon
Imorgon väntar en ny match mot ett kniven på strupen lag, Västerås. Det går verkligen inte att underskatta betydelsen av den här matchen. Västerås krigar för att nå en plats bland de tio bästa för att nå slutspel. De vill spela för sin heder och en slutspelsplats skulle tvätta bort lite av fiasko stämpeln.
SSK kämpar för att hålla sig kvar på plats tre eller fyra. För att ha nytta av hemmaplansfördel så måste vi få folket att tro på oss, att vi faktiskt kan ta oss förbi en kvartsfinal. Det är många som tvivlar just nu, även jag stundtals. Vi måste tvätta bort loosermentaliteten och inte nöja oss med att bara vara nära. Den här säsongen har ännu inte börjat på riktigt. Vi har spelat 52 träningsmatcher och nu börjar allvaret. Nu måste varje byte vara för lagets bästa. Tillsammans är ledordet och då menar jag hela staden Södertälje. Det är dags att sluta upp och kavla upp ärmarna och kriga för det finaste emblemet i Sverige.
Vårt SSK från kringelstan.
