Rödskägg summerar säsongen och blickar framåt, del 1
Här kommer första delen av Rödskäggs minst sagt ingående (cirka 45000 tecken) summering av Örebro Pirates andra SHA-säsong.
Laget var lite svårbedömt inför säsongen och många frågade sig om det skulle bli fågel eller fisk. Men - precis som många andra HC-fans - så hoppades jag på att laget skulle vara med och slåss om en superallsvensk plats. Men det blev tråkigt nog bara pannkaka av den förhoppningen. Allting började väl med vilka spelare och tränare som värvades. Robert Medin var en kanonvärvning som man visste höll hög klass redan från start och detsamma gällde Dejan Matejic. Men de två sistnämnda herrarna kunde inte jämföras med Andreas Udds spelstil; han gick fram som en ångvält på plan. Där gjorde de som sköter om lagets uppbyggnad en stor miss. Tappar man den enda stora tuffa spelaren som vågar och vill gå in på motståndarmålet med 100 procent i alla närkamper så måste man införskaffa en fullgod ersättare. Men tyvärr så läste inte de ansvariga mina inlägg som starkt ifrågasatte avsaknaden av några stora starka spelare som hade viljan och modet att leka dödspiloter i motståndarnas zon.
Jag var även starkt kritisk till de nya backarna och mina farhågor besannades mer och mer. Vi tappade två mycket bra backar i Janne Olsson och Fredrik Wallberg och dom ersatte man med namn som Risberg, Esplund, Wikholm och Bergfors, vilket skulle visa sig vara ett stort misstag. Det var bara Risberg som var något att hänga i julgranen. Han var stabil i egen zon. Bergfors hade man stora förhoppningar på i och med att han var draftad och enligt ryktena låg på gränsen till Södertäljes A-lag. Men så var inte fallet. Han var stor som ett berg men hängde inte alls med i de allsvenska spelarnas tempo och skridskoåkning. Den sistnämnde var absolut inte så teknisk och placeringsäker som man kunde tänka sig. Bergfors var istället ute efter att mäta sina krafter med motståndarna och la spelet åt sidan. Esplund och Wikholm är två sorgliga spelare. Jag kan inte förstå hur Esplund har kunnat vara back i allsvenskan år efter år. När man tittar på honom får man kalla kårar och man förstår att svensk hockey lider när en sån spelare tar plats i landets andraliga. Han har inget spelsinne, ingen teknik, ingen skridskoåkning. Han är helt enkelt en urusel back och jag tror Troja jublade när vi tog över honom hit. Wikholm tycker jag är ungefär som Esplund och beter sig som en kärring på plan, förutom det faktum att han är en bra skridskoåkare och besitter ett ganska bra spelsinne. Men det fattas ganska mycket hos honom. Han stressar nästan jämt och slår massor med felpassningar samt har problem med det markeringsmässiga. Det värsta av allt är väl att han beter sig som en mes på isen.
Träningsmatcherna
Jag hade stora förhoppningar när jag åkte till Västerås för att bevittna första träningsmatchen i höstas. Dessa förhoppningar blev tråkigt nog grusade i ett tidigt skede. Det såg förvisso bra ut i 50 minuter och man trodde att HC skulle bli ett lag för superallsvenskan och kanske kvalserien. Men förhoppningarna grusades när man beskådade de sista tio minuterna av matchen; Västerås gjorde tre raka mål efter att ha varit utspelade och silat in fyra baljor. Det var väl närmare 0-5 och 0-6 än ett Västerås-mål innan VIK:s första mål kom. Dom var även ytterst nära att få in en fjärde puck i HC-kassen på slutet, vilket hade varit orättvist - men sån är ishockeyn och det är väl tjusningen med sporten.
De övriga träningmatcherna var inte något att hänga i julgranen. Vi vann mot två division 1-lag, vilket säger det mesta om uppbyggnaden av laget. Ta bara den här träningsturneringen i Nyköping som jag åkte och tittade på. Vi på läktaren hade inte mycket att glädjas över vad gäller det spelmässiga. Laget förlorade mot alla tre motståndarlagen och värst av allt var väl matchen mot Oskarshamn då laget var totalt utspelat och jag tror bara grabbarna fick iväg 12 skott mot IKO-målet. Jag tycker det är skandal att laget kan komma in till en match med så lite vilja och inställning. Ta bara matchen mot division 1-laget Mariestad hemma i höstas. Hur kan man komma in och tro att man vinner matchen om bara man ställer in skridskorna på isen? På hemmaplan ska man alltid komma in och ge 110 procent - oavsett om motståndarlaget heter Små IF eller Färjestad. Annars tappar man åskådare efter åskådare och det är vad som har hänt under säsongen - men det tar jag upp vid ett senare tillfälle.
Del 2 publiceras inom en snar framtid.
