Rödskägg summerar säsongen och blickar framåt, del 2
Andra delen av Rödskäggs summering av Örebro Pirates andra SHA-säsong.
Seriematcherna (hösten)
Jag insåg att laget skulle få stora problem i serien efter att ha bevittnat träningsmatcherna. HC spelade förvisso bra i vissa matcher men lägstanivån i laget var katastrofal och den sidan visade grabbarna upp lite väl ofta under hösten. Utan spelarnas vilja att spela ishockey och kämpa som ett lag så kommer man inte långt i hockeysammanhang. Värsta matchen jag var på var väl Bofors borta då BIK vann med 8-0 och där HC-spelarna faktiskt hängde med ganska bra en bit in i matchen. När Bofors fick 2-0 och 3-0 så la sig laget ner i vaggan och somnade. Sådant tolererar man inte som supporter. Ingen i laget gjorde något vettigt för att hålla nere siffrorna och försöka kämpa sig in i matchen. Inte ens tränaren gjorde något, vilket var en katastrof i sig - men vad jag tycker om tränaren tar jag upp lite längre fram. Man måste väl förstå att var man hamnar i serien helt - i slutändan - kan bero på en målskillnadsaffär mellan flera lag.
Visst finns det matcher man kommer ihåg och man är glad över också. Den första hemmamatchen mot Bofors som slutade med vinst är ett bra exempel på det. Det var helt klart höstsäsongens bästa match (framför allt i defensiven som tidigare varit urusel). Den matchen jag helst vill minnas från hösten är nog andra Bofors-matchen på hemmais som HC dominerade från början till slut över hela banan, men ändå förlorade. Det var bara turen, en storspelande Bofors-målvakt och slarv från HC-backar som resulterade i att värmlänningarna vann matchen. Under de sista tio minuterna trodde man faktiskt att HC var topplaget i allsvenskan medan Bofors harvade i botten. Man fick för sig att Bofors-spelarna agerade koner på ett träningspass men puckuslingen ville inte in i kassen.
En annan match man kommer ihåg är väl ena Mora-sammandrabbningen och speciellt då tredjeperioden som var himla rolig om man håller på HC. Laget gjorde 5-1 i slutronden och det var faktiskt i underkant, men roligt var det i alla fall - för alla HC-supportrar.
Hemmamatchen mot Oskarshamn var inte alls lika rolig. Den dominerade vi totalt. HC fick mängder av powerplay-lägen men förlorade ändå. Jag, som såg Oskarshamn på försäsongen när smålänningarna spelade ut oss totalt, trodde inte att det var samma lag som tog Toyotahallens is i besittning.
Andra matcher som man hade längtat efter hela säsongen var Västerås-derbyna som skulle bli något extra - men ack vad man bedrog sig. Det var inte ens halvfullt i hallarna och man längtade tillbaka till 80-talet då det var lapp på luckan. Höstens matcher var trots allt ganska roliga att beskåda. De innehåll matchstraff, ett antal snygga mål, bra spel och tillställningarna var tuffa på alla sätt och vis. Dessutom inkasserade HC viktiga poäng.
Det bästa laget jag såg här i ishallen i höstas var faktiskt Rögle som helt enkelt var flera klasser bättre än HC. Skåningarna hade en speed och fart som inte HC var i närheten av.
Som helhet så får laget massor av minus som lag räknat. Jag blev framför allt väldigt besviken på det inställningsmässiga. Man kom in till matcherna och trodde att allting skulle gå så bra utan att ha en tanke på att spela ishockey eller kämpa. Vi måste även komma ihåg att HC tappade spelare som Hägglund som varit lagets bästa spelare och Åhnelöf (en av våra bästa defensiva backar) i samband med de ekonomiska problemen som uppstod i klubben under hösten. Dessutom förlorade vi Dejan Mateijic, Mathias Lindmark, Bobbie Hagelin, Henrik Bergfors och Mats Cristeen - vilket satte sina spår i truppen men inte i en nedåtgående trend utan en uppåtgående. Allt som hände i klubben verkade svetsa samman laget till att bli precis vad man hade hoppas på redan i början på säsongen. Spelarna började helt enkelt uppträda som ett lag på alla sätt och vis.
Del 3 publiceras inom en snar framtid.
