Rödskägg summerar säsongen och blickar framåt, del 3
Tredje delen av Rödskäggs summering av Örebro Pirates andra SHA-säsong.
Vårserien:
Vårserien inleddes mycket positivt för HC och vi vann ett antal matcher men fick "bara" med oss en massa tvåpoängare. Det håller inte i längden; ska man ligga bra till så måste man ta trepoängare om förluster inkasseras. Örebro började tråkigt nog spela sämre efter ett tag och de andra lagen tog logiskt nog snabbt in försprånget tack vare alla fullpoängare. Det ledde till att slutspurten blev synnerligen dramatisk. De avslutande matcherna präglades av mycket nerver och HC säkrade inte SHA-kontraktet förrän i den sista omgången tack vare segern mot topplaget Mörrum på bortais.
Tyvärr visade Örebro upp en dålig vilja i de två sista hemmamatcherna mot Arboga och Halmstad - trots att mycket stod på spel. Hasse Ljunggren blev oturligt nog sjuk inför matchen mot Halmstad och ledningen valde att ställa den orutinerade andretränaren i båset, vilket var ett stort misstag. HC hade ju både "Mozert" och "Källen" sittandes på läktaren och skulle naturligtvis ha visat prov på lite kompetens genom att skicka de två sistnämnda till avbytarbåset. Det blev bara pannkaka av allt och toppning av laget kom inte på fråga. Coachningen hade visserligen varit bristfällig under hela säsongen, så varför skulle det bli ändring på det i slutet. Som tur var så tog sig spelarna samman och "grejade" som sagt nytt kontrakt i sista matchen mot Mörrum borta och vad jag har läst så ska vi tacka "Jensa Loden för den vinsten och det allsvenska kontraktet.
Jag är - i helhet - nöjd med första halvan av vårserien men den andra lämnade mycket att önska och den katastrofala inställning gick mig på nerverna. Man måste ge mer när det gäller så pass mycket. Vissa spelare såg ut som pensionärer och verkade inte vilja ha kvar laget i Hockeyallsvenskan, vilket retade upp mig hur mycket som helst.
Min syn på tränare och spelare under säsongen
Hasse Ljunggren:
Hasse har en konstig syn på hur hockey ska spelas. Det jag irriterar mig mest på är att han inte ens har tagit powerplay-spelet på allvar. Jag kan inte förstå hur en tränare i SHA kan tycka att powerplay är så oviktigt och inte lägga energi på att förbättra spelet i numerärt överläge. Jag beskådade ett antal träningar i höstas och det tränades sällan på powerplay. Det är inte fel att påstå att Hasse Ljunggren är en amatörmässig tränare.
Jag anser att det ska tränas på powerplay regelbundet. Det är en sån viktig ingrediens i hockeysammanhang; det lag som har bäst powerplay i jämna matcher vinner oftast. Jag skrev tidigare på vår officiella hemsida att jag hade beskådad en riktig "skitträning" i höstas och jag står fortfarnde fast vid att det var den sämsta A-lagsträningen jag någonsin sett i mitt liv. Noterbart i sammanhanget är att jag sett väldigt många träningar genom åren.
Jag förstår fortfarande inte varför han stod och visade varje övning som de skulle göra i flera minuter på isen under träningspasset. Det kan man göra före träningen inne i omklädningsrummet så att man får plats för flera övningar under det korta träningstillfället. Det räcker gott och väl med en snabbtitt på övningen i samband med "drickapausen".
Hasse Ljunggren måste enligt min mening ändra total syn på ishockeyn om han ska vara kvar i Örebro som tränare. Jag vill helst inte alls ha kvar honom men jag tror han har kontrakt över ett år till med klubben.
Del 4 publiceras inom en snar framtid.
