Tro, hopp och kärlek
Vart ska Oskarshamn sluta när säsongen är slut? Är man en medgångssupporter ifall man visar sitt missnöje över lagets insats?
År 2012 går mot sitt slut. På schemat här näst väntas 19 matcher innan grundserien ska summeras. Trots att mer än halva serien är spelad så kan jag inte riktigt sätta fingret på vart Oskarshamn ska hamna när serien är slut. Man inledde säsongen riktigt starkt och var otroligt effektiva. Men ju längre serien har gått ju färre poäng har det blivit. Trots att spelet i sig inte varit dåligt så har man inte lyckats ta lika mycket poäng som innan. Man har haft en sån ineffektivitet och marginalerna på fel sida skulle jag vilja påstå vilket har lett till att det blivit mer och mer förtvivlan bland spelarna, de undrar vad de gör fel och det blir hängiga huvuden och dåligt självförtroende av det hela. Sen kan man skylla på att varken powerplay-spelet eller boxplay varit bra men där ska vi komma ihåg att det heller ej var bra i början av serien men då lyckades vi ändå vinna, vi hade de där små marginalerna på vår sida som avgjorde matcher.
Jag tror fortfarande starkt på detta lag. Det syns vilken kapacitet laget besitter, man visar stundtals upp ett spel som till och med skulle kunna utmana elitserielagen i en eventuell kvalserie. Spelarna måste bara få tillbaka sin tro på sig själva. De måste våga utmana lagen på den övre halvan och inte bli så ängsliga. Man vågar inte riktigt ta den där fighten längre från första början i matcherna mot lag som Djurgården, Malmö, Karlskoga, Leksand med flera. I stället visar man för mycket respekt och hamnar i tidiga underlägen innan man vågar börja spela sitt spel. Oftast är det redan för sent när man väl får igång lagmaskinen.
Oskarhamn har nu fyra raka förluster. Man var nära att gå mot sin tredje raka mållösa match nu senast mot Karlskoga. Man gör dock två snabba mål i slutet. Även om de där två målen inte räckte till några poäng så tror jag de har stor betydelse för framtiden. Det känns lite som att detta kan ge tillbaka självförtroendet, att de visade att de kan göra mål och spela bra om de bara vågar ta för sig. Jag både tror och hoppas att dessa mål var ett tecken på en ljus och framgångsrik vårsäsong 2013.
Jag vill även få med några rader om Oskarshamns tränare Fredrik Söderströms uttalande i tidningen efter förlusten hemma mot Västerås i onsdags. Han gick ut med följande uttal efter att delar av publiken buat ut laget: ’’Jag ska gå och ställa mig och bua på deras arbetsplats när de gör något dåligt.’’
Jag kan personligen säga det att jag var en av de som buade. Men herr Söderström ( och ni andra som har emot folk som buar) ska veta att jag inte buade för att gå emot laget. Man måste få visa sitt missnöje när något inte funkar och att bua är ett sett av många att göra det på. Det har skrivits att man är medgångssupporter om man buar åt sitt lag på olika forum runt om på nätet. Jag kan inte hålla med där. När man lägger ner så mycket tid och pengar som som jag gör på detta lag så tar det emot att läsa att man är medgångssupporter för det är det sista jag är. Att hålla på ett lag kan inbringa så otroligt mycket känslor. En match kan gå mellan glädje och förtvivlan blixtsnabbt. Att se sitt lag spela under sin kapacitet och stundtals nonchalant är så otroligt jobbigt och det blir lätt att man skriker något dumt, börjar bua med mera men det handlar inte om att gå emot sitt lag. Jag kan säga det att jag är 17 år och går på gymnasiet. Största delen av min fritid och mitt studiebidrag lägger jag på IK Oskarshamn. Jag går på varenda hemmamatch, åker på varje bortamatch när det finns möjlighet till det. Jag gör det inte endast för att det är kul med hockey. Jag gör det för att jag har en TRO på detta lag, jag har ett HOPP om att en vacker dag få se Oskarshamn gå upp i elitserien och det viktigaste av allt, Jag har en stark KÄRLEK till IK Oskarshamn. I med och motgång.
