Det var inte vackert-men det gav livsviktiga poäng
SSK kom till matchen med tre raka förluster i bagaget. Östersund hade två.
Båda lagen hade inför kvällens match lika många poäng och det var bara målskillnaden som var till vår fördel. SSK gjorde en bra tredje period uppe i Umeå. Det var inte med finlir utan man åkte sönder Löven i sista perioden. Hockey är som sagt en färsk vara och då får man ta till vara saker som uppstår i en match. I sista perioden var det en aktiv coachning vi fick se från Zakke och Bogren. De blandades hejvilt med spelare som fick spela tillsammans. Det påminde lite om gamla landhockey matcherna när man fick olika kedjekompisar hela tiden. Men faktum är att det gav resultat. Kalla det mentalt eller vad du vill, men spelarna började kämpa istället för att hitta varandra med öppnande passningar.
Mot Östersund startade SSK som de gjorde i den tredje perioden i Umeå. Den enda kedjan som var intakt var fjärdekedjan. Den är pålitlig och jag kritiserade Wiå under en tid, men efter att han fick göra mål har hans självförtroende vuxit och vi ser en ny nivå på hans spel. Även Bjerselius spelar med en pondus som är en fröjd att se. Ernst Kirchsteiger ser pinnar och stenar i naturen som konst, jag ser Bjerselius kämpaglöd som desamma.
SSK tog ledningen i matchen genom Emil Alba som pricksköt in sitt femte mål för säsongen. Viktor Liljegren borde ha fått assist på målet då han jobbade till sig läget och skapade ytor för Albas skott.
SSK hade bud på flera mål men Alex D’orio gjorde flera vassa räddningar och höll siffrorna nere.
Sholl hade inte så mycket att göra i första perioden men hade även han ett par riktigt svettiga parader.
Motståndarna Östersund fick i början på andra perioden ett powerplay då Dahlström drog på sig en tvåminuters utvisning. SSK klarade av boxplay spelet och blockerade flera skott. Sholl fortsatte att spela stabilt och släppte inte lika många returer som förut. Matchen vände efter PP spelet och gav Östersund luft under vingarna. De fick ha mycket puck i anfallszon och stundtals såg det ut som de hade en man mera på isen. Men det kändes inte så farligt då många skottförsök blockerades av våra spelare som visade att de inte är rädda för att få ett par blåmärken.
I den tredje perioden så är Videll inne med Marcus Eriksson i ett byte. De vet vi sedan förut att de kan blixtra till när det är tillsammans och det gjorde det även i detta byte. Eriksson har varit rätt anonym stora delar av matchen men plötsligt så dyker han upp när det vankas målchanser. Videll ser Mackan framför mål som förvaltar passningen iskall med att dra D`Orio och sätta upp pucken över honom.
3-0 är ett vackert anfall där pucken går som på ett snöre där flera spelare är inblandade. Självklart är det tillslut Mackan som serverar Turgeon ett öppet läge och han kan enkelt sätta sitt fjärde mål för säsongen. Han visar en oerhörd glädje efter målet vilket är en lättnad för honom efter en tids måltorka.
Det var inte vackert det vi fick se ikväll, men det var välbehövligt. Nu kanske man slipper spekulationer och snack om tränarbyte. Laget behöver lite lugn och avbrottet kommer lägligt.
Vem vet vad som hade hänt ifall vi förlorat ikväll. Fanns det en plan för det? Vem vet.
Läste att Djurgården som hade samma antal poäng som vi sparkar sin tränare Garpenlöv.
Har Djurgården en annan kravbild än SSK? Det tror jag inte. Skillnaden är att vi har större tålamod än dem och Bogren är en mycket kompetent tränare. Det vet vi också. Dagens match var ett bevis på det när han visste effekten av att blanda i kedjorna så att spelet blev mera ett lagspel istället för soloåkningar. Vi får ta lärdom av det.
Igår så tror jag att i sista perioden när publiken tryckte på hjälpte laget att orka hela matchen ut.
Den sjätte spelaren visade sig. Tack!
”winning is a habit”